Dagens datum 30 januari: I januari 1945 är miljoner tyska civila, mestadels kvinnor och barn, på flykt undan Röda arméns härjningar. I den största marina räddningsoperationen i historien evakueras flera miljoner tyska flyktingar sjövägen. Den 30 januari sänks ett av fartygen, Wilhelm Gustloff, av en sovjetisk ubåt och 9 343 människor mister livet.
Med 2,2 miljoner soldater angriper Röda armén, den 12 januari 1945, tyskarnas förhållandevis svaga försvarslinjer i Östpreussen. Ryktet om Röda arméns fruktansvärda brutalitet mot civila föregår dem; massmord, gruppvåldtäkter och plundring. Den sovjetiska arméns grymhet vet inga gränser, inte ens spädbarn skonas. På bara någon vecka har i stort sett alla civila påbörjat en flykt undan Röda armén. 3,5 miljoner svältande flyktingar stryker längs med vägkanterna på väg västerut.
Vädret försämras ständigt. Temperaturen sjunker tidvis till 25 minusgrader och de minsta barnen drabbas värst. Alltfler dukar under, förutom barn och sjuka, dör också äldre människor i allt större utsträckning. De döda får en torftig begravning i snön eller övertäcks av jord i ett dike. Det är bråttom, de måste skynda vidare för att inte hinnas ikapp av de sovjetiska horderna.
Wilhelm Gustloff i Gotenhafens hamn.
Evakueringen av Östpreussen
Röda armén når fram till den tyska Östersjökusten och lyckas skära av flyktingarnas väg västerut. Flyktingarna flyr istället mot Gotenhafen (nuvarande Gdynia). Amiral Karl Dönitz ger då order om verkställandet av operation Hannibal, vilket är världshistoriens mest omfattande evakuering av flyktingar över havet (fler än två miljoner flyktingar evakueras av den tyska flottan till ”säkerheten” västerut). En aldrig sinande ström av flyktingar fyller Gotenhafen och de flyende inkvarteras i skolor, i nedlagda fabrikslokaler eller varhelst det finns plats.
I Gotenhafens hamn ligger ett flertal stora tyska fartyg förtöjda, bland dem ”Wilhelm Gustloff”. Lyxkryssaren Wilhelm Gustloff sjösattes i maj 1937. Fartyget fick sitt namn efter den nationalsocialistiske ledaren i Schweiz, Wilhelm Gustloff, som mördades av en jude i februari 1936. Det 208 meter långa fartyget tjänstgjorde före kriget som kryssningsfartyg genom ”Kraft durch Freude” som anordnade subventionerade semesterresor för tyska arbetarfamiljer. När andra världskriget bröt ut användes Wilhelm Gustloff istället som flytande förläggning och utbildningsskola för ubåtsmän i Gotenhafen.
Den 20 januari får Wilhelm Gustloffs befälhavare, Friedrich Petersen, order om att göra sig redo att transportera flyktingar till Kiel. Fartygets besättning arbetar febrilt med att få fartyget klart för avgång. Fartygets stora motordrivna räddningsbåtar är utkommenderade till andra uppdrag, men man lyckas slutligen få tag på några hundra småflottar och enstaka småbåtar.
Wilhelm Gustloffs avfärd
Efter några dagar är fartyget äntligen redo att ta ombord flyktingarna. Fartyget fylls på kort tid med tusentals flyktingar, men många olyckliga själar lämnas kvar på grund av platsbrist. Kvinnor och barn prioriteras.
Klockan 12.30 den 30 januari 1945 bogseras Wilhelm Gustloff och ett annat flyktingfartyg, Hansa, ut ur hamnen. Ombord är 8 956 flyktingar (varav hälften är barn), 918 officerare, underofficerare och män från 2:a ubåts-utbildningsdivisionen, 373 kvinnliga hjälparbetare, 173 marinsoldater och 162 svårt sårade soldater.
Fartygskonvojen hinner inte ens ut ur bukten förrän Hansa får maskinproblem. Det står snart klart att Hansa inte kan fortsätta. Wilhelm Gustloff får fortsätta resan ensam – med jagaren Löwe som enda eskortfartyg. Wilhelm Gustloffs kapten står nu inför två val; att antingen ta rutten längs kusten eller att ta djupvattenrutten norr om Stolpe Banke. Kustrutten är säkrare från fientliga ubåtar, men den är däremot kraftigt minerad och därför väljer kaptenen djupvattenrutten.
För att undvika upptäckt släcks hela fartyget ned och på detta vis stävar fartyget västerut under några lugna timmar. Passagerarna ombord börjar känna sig trygga och somliga tar av sig både ytterkläder och flytvästar. Runt 19-tiden tar kapten Petersen emot ett meddelande om att ett antal tyska minsvepare är på kollisionskurs med Wilhelm Gustloff. Kaptenen beslutar då om att de gröna och röda positionsljusen ska tändas, för att undvika kollision.
Sänkningen av Wilhelm Gustloff
När fartygets lanternor tänds observeras de omedelbart av den sovjetiska ubåten, S13, som är ute på patrull. Ubåtens kapten, Aleksandr Marinesko, beslutar sig för att anfalla fartyget. Efter en timme släcker kapten Petersen ned lanternorna på Wilhelm Gustloff och ingen på flyktingfartyget anar oråd. Det dröjer inte länge innan den sovjetiska ubåten är tillräckligt nära för att torpedera Wilhelm Gustloff och när ubåten är 700 meter från målet avlossas tre torpeder, en fjärde torped kan inte avlossas då den fastnar i tuben. Den första torpeden träffar manskapsmässen och dödar praktiskt taget alla som hade till uppgift att sköta om fartygets räddningsutrustning. Ytterligare två torpeder träffar fartyget tre meter under vattenytan. Wilhelm Gustloff intar slagsida och börjar sjunka.
Sovjetiskt vykort från 1976 som hyllar sänkningen av ”den fascistiska kryssaren Wilhelm Gustloff”.
Kaos bryter ut på däck. De minsta och de som är svagast har inte en chans i det virrvarr som uppstår. Mörkret och kylan gör det hela ännu värre, livbåtarna är fulla med is och detta gör det nästintill omöjligt att få båtarna i vattnet. Till slut får man några båtar i vattnet. De första båtarna är förbehållna kvinnor och barn, de män som trots detta försöker slinka med skjuts till döds av officerare.
Klockan 22.18 sjunker slutligen Wilhelm Gustloff och tar med sig tusentals människor till havets botten. Runt haveriplatsen hörs ropen från de åtskilliga tusen som hamnat i vattnet och inte kommit ombord på någon livbåt. Den eskorterande jagaren Löwe når först till platsen och lyckas rädda sammanlagt 472 människor. En torpedbåt, T-36, räddar sammanlagt 564 människor.
Den tunga kryssaren Admiral Hipper når även den katastrofplatsen men kan inte stanna kvar länge på grund av hotet från sovjetiska ubåtar. Ytterligare tre torpedbåtar anländer och lyckas rädda sammanlagt 179 människor. Endast 1239 människor kan räddas och 9 343 människor omkommer. Wilhelm Gustloffs undergång är därmed världshistoriens största fartygskatastrof.
General von Steuben och Goya
Knappt två veckor efter sänkningen av Wilhelm Gustloff sänktes ännu ett fartyg av samma ubåt. Det ångdrivna passagerarfartyget ”General von Steuben” sänktes den 10 februari 1945. General von Steuben transporterade runt 2000 sårade tyska soldater, 350 läkare och sköterskor och cirka 1000 tyska flyktingar. Efter att två torpeder träffat fartygets skrov tog det endast sju minuter innan det helt och hållet sjunkit. Endast 300 människor räddades.
Den 16 april 1945 torpederades även det tyska lasarettsfartyget ”Goya” av en sovjetisk ubåt. Fartyget klövs på mitten och sjönk på mindre än 5 minuter. Ombord på ”Goya” fanns minst 7000 människor, de flesta av offren var kvinnor och barn från Östpreussen. Endast ett hundratal kunde räddas.
Östersjöns bödlar
Få sovjetiska officerare har så många oskyldiga liv på sitt samvete som Alexandr Marinesko, befälhavare på ubåten S13. Marinesko tillträdde som kapten på den sovjetiska ubåten i oktober 1944 och under de följande månaderna, fram till krigsslutet 1945, sänkte han flera fartyg – däribland ”Wilhelm Gustloff” och ”General von Steuben”. Hur många liv Marinesko egentligen ansvarar för är ovisst, det rör sig dock om minst 12 000.
Marinesko uppvisade aldrig under sin livstid någon ånger för sina dåd, tvärtom såg han sig själv som en hjälte och 1963 fick han sin bekräftelse då han dekorerades med medaljen ”Sovjetunionens hjälte”.
En annan sovjetisk officer som även han har åtskilliga tusen människoliv på sitt samvete är Wladimir Konowalow, chef för den sovjetiska ubåten L3, som genom sänkningen av ”Goya” dödade mer än 6 000 människor. Även han belönades med medaljen ”Sovjetunionens hjälte”.
Ursprungligen publicerad 2014-01-30.
Hoppa till huvudinnehåll
