Dagens datum 6 juni: Dagen till ära publicerar vi nationalsången i dess första tappning. Den framfördes för första gången den 13 november 1844 Sveriges nationalsång vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik.

”Så rider jag mig över tolvmilan skog,
Me´n de andra så söteligen sofvo,
Trallallarela, trallalalera, tralalala la la
Me´n de andra så söteligen sofvo”

Den 13 november 1844 framfördes för första gången Sveriges nationalsång vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik. Sången skrevs av Richard Dybeck, en ung folkviseforskare från Odensvi i Västmanland.

Texten skrevs i skandinavismens andan. En pannationell rörelse vilken kännetecknades av hänvisningar till Nordens gemensamma ursprung och strävan efter att bilda en enhet. Den tidigare fiendskapen de nordiska länderna emellan hade i mitten av 1800-talet istället förändrats till en betydelsefull kontakt mellan brödrafolken, vilken man kan se tydliga spår av i Dybecks originalverser till den svenska nationalsången:

”Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.”

I själva verket var texten inte menad att bli Sveriges nationalsång. Sverige nämns inte över huvud taget i texten, utan fokus ligger på Norden. Liksom den rådande folkandan. Att den blev en nationalsång kom sig av att kung Oscar II vid en promotionsmiddag i Lund 1893, reste sig upp när sången började spelas.

1899 anordnades en folksångstävling för att hitta en mer ”lämplig” nationalsång, då Dybecks text inte var tillräckligt nationalistisk. Det blev ingen ny nationalsång, men 1910 kom Louise Ahlén med det tillägg av två strofer vi kan känna igen idag:

”Jag städes vill dig tjäna mitt älskade land,
Dig trohet till döden vill jag svära.
Din rätt skall jag värna med håg och med hand,
Din fana, högt din bragderika bära.

Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden!”

Dybeck lånade melodin till sången från folkvisan ”Olof Adelin”, idag mer känd som ”Så rider jag mig över en tolvmilanskog”, en riddarvisa upptecknad i över 200 varianter. Många av dem finlandssvenska.

1865 publicerades Dybecks version av visan tillsammans med originaltexten i tidskriften Runa under titeln ”Sång till Norden” med tillägget: ”Melodien från Westmanland. Orden nyare af Dbken”.

Den svenska (inofficiella) nationalsången är med andra ord en nytextad finlandssvensk folkvisa skriven i den rådande skandinavistiska andan. En nordisk sång, för ett nordiskt folk, i ett enat Norden.

(Artikeln är ursprungligen publicerad 2013-06-06)

  • Publicerad:
    2018-06-06 00:20