DEMOGRAFI. I en läsvärd debattartikel på Samnytt berör en skribent de tabubelagda frågorna om folkutbytet och IQ-skillnader mellan folkgrupper.
Skribenten Håkan Johansson lyfter i en debattartikel på Samnytt rasfrågan, även om han inte riktigt vågar använda det begreppet.
Artikeln ”It’s the Intelligence, Stupid” tar avstamp i att ett modernt och högteknologiskt samhälle som Sverige ställer allt högre krav på utbildning för att en person ska kunna få ett bra jobb. Johansson pekar sedan på att invandrare misslyckas med utbildning och att detta i viss mån kan bero på att de inte fått någon utbildning i hemlandet, men att det också kan bero på att de har för låg intelligens för att kunna klara av ens gymnasiestudier. Även här erbjuder Johansson en politiskt korrekt förklaring om att det kan bero på näringsbrist under uppväxten, men han nämner slutligen också att evolutionen kan ha gjort att intelligens inte fördelat sig jämlikt mellan alla världens folkgrupper.
Vad det än är som egentligen mäts så kan man hävda att siffran i ett IQ-test är ett mått på hur bra eller dåliga förutsättningar någon har att klara sig i ett modernt samhälle med de utmaningar människor ställs inför där. Eftersom de här utmaningarna under lång historisk och förhistorisk tid sett ganska olika ut beroende på var på jorden människan levt kan det inte uteslutas att evolutionen haft ett finger med i spelet och gynnat människor med delvis olika mentala förmågor mer lämpliga för att överleva på den ena eller andra kontinenten.
Johansson kommer således fram till att det kan vara omöjligt att utbilda bort ”utanförskap” och arbetslöshet:
Om det är så att Sverige i stor skala öppnar dörren för migranter som inte bara har en låg generell utbildningsnivå utan kanske också en lägre genomsnittlig förmåga att tillgodogöra sig en utbildning när de kommit hit, är ”utmaningen” att få dessa i arbete i ett land med världens förmodligen lägsta andel okvalificerade jobb ännu större än vad våra beslutsfattare insett. Då är det kanske praktiskt omöjligt att utbilda bort det så kallade utanförskapet och växla över från segregation till integration.
Därefter fastslår Johansson att för de som inte lyckas utbilda sig återstår kriminalitet och bidragsberoende, två saker som ökat snabbt i Sverige.
I artikeln talar Johansson också om ”etniska svenskar”, vilket är ovanligt i kulturnationalistiska sammanhang som Samhällsnytt. Den första referensen till etniska svenskar görs när Johansson frågar sig om dessa verkligen vill importera en icke-svensk underklass ens om dessa går att utbilda till en nivå som låter de utföra de enklaste jobben i Sverige:
För det första är det just okvalificerade jobb som minskar mest, mycket tack vare robotisering och AI-teknik, vilket gör att fortsatt hög invandring bara kommer att öka arbetslösheten. Och för det andra, vill verkligen det etniska svenska folket ha ett samhälle där ett utländskt lågavlönat trasproletariat som likt i forna tiders slavsamhällen passar upp på dem, så att de slipper smutsa ner sig med dessa oattraktiva sysslor?
Johansson lyfter också fram etnisk homogenitet som en styrka för ett samhälle.
Relativt etniskt homogena länder toppar nästan uteslutande välfärdsligan medan länder präglade av mångkulturell klankultur ofta ligger i botten.
Sverige har gått från att 1990 ha cirka 800 tusen utrikesfödda – varav över 300 tusen dessutom var nordbor – till att idag ha knappt 70 procent etniska svenskar och där såväl geografiskt som kulturellt avlägsna grupper nu dominerar bland de övriga 30 procenten.
Man kan fråga sig var gränsen för berikande mångkultur går – finns det något uppsatt mål hos makthavarna som företräder denna politik, någon procentsats som också de anser inte bör överskridas? Enkel extrapolering av dagens invandringssiffror visar att de etniska svenskar som föds idag kommer att utgöra en minoritet i Sverige när de blir vuxna. I städer som Södertälje och Malmö är svenskar redan idag i minoritet och antalet bostadsområden där det knappt bor några svenskar alls ökar för varje år.
Mot slutet av artikeln försvarar han också begreppet ”folkutbyte” och säger att det ej kan vara en konspirationsteori då FN öppet propagerar för ”replacement migration”. Johansson nämner också att samhällen med en genomsnittlig IQ på under 90 sällan brukar vara vad som kallas för fungerande demokratier.
Som lösning på folkutbytets förstörelse av etniska, intellektuella och ekonomiska värden föreslår Johansson dock inte invandringsstopp och återvandring, utan istället hoppas han på en sciencefiction-lösning där föräldrar ska kunna genmodifiera fram smartare barn så att invandrarna lyfts upp till svenskarnas nivå:
Intelligens är som de flesta andra egenskaper hos människan ärftlig. Forskningen på genetikens område går snabbt framåt och inom en inte alls avlägsen framtid kan föräldrar sannolikt välja inte bara kosmetiska saker som hår- och ögonfärg på sin avkomma utan också hur intelligenta de ska vara. Sannolikt kommer föräldrar att föredra ett barn med goda förutsättningar att prestera bra i skolan, få ett välbetalt jobb och gott liv. Vi får bara hoppas att det blir ett val tillgängligt för hela jordens befolkning och inte bara för ett fåtal.
Håkan Johansson är en återkommande skribent på Samnytt som dessutom är författare, jazzpianist och god vän med Samnytts ansvarige utgivare Mats Dagerlind som han också driver en podd ihop med.
Hoppa till huvudinnehåll
