Lördagen den 9 december genomfördes åter Salemmanifestationen utanför Stockholm. Ett tusental nationellt sinnade svenskar vandrade från Rönninge pendeltågstation till platsen där Daniel Wretström mördades för sex år sedan.

Allt sedan mordet på Daniel Wretström, vilket var synnerligen brutalt och rått – utfört av ett ”mångkulturellt” gäng – har svenskar samlats för att hedra den unge pojken och protestera mot det riktade våldet mot svenskar. Årets Salemmanifestation, vilket var den varmaste hittills, hade föregåtts av flygbladsutdelningar runt om i Sverige. Sammantaget valde ett tusental att resa till Stockholm, varav några kommit från både Tyskland och andra länder i Europa.

Anarkister hade återigen lovat att hindra marschen från att genomföras, men i slutändan lyckades de bara med att försena avmarschen något, sabotera pendeltågstrafiken till förtret för många och få stryk av polisen. De flesta deltagarna såg inte en skymt av bråkmakarna utan kunde koncentrera sig på orsaken till manifestationen – en protest mot konsekvenserna av det mångkulturella samhället, bland annat mordet på Daniel Wretström.

I skenet av facklor vandrade de församlade vägen från Rönninge pendeltågsstation till mordplatsen. Tåget gick under tystnad och längs vägen stod salembor och betraktade. Medvetet eller omedvetet lät polismakten på vissa ställen små främlingsgäng stå och hånfullt flina mot deltagarna, kamrater som marscherade med önskade alla att dessa skulle stå kvar när manifestationen var avslutat och polisnärvaron var borta, men som genom ett trollslag hade varenda främling hastigt och lustigt förflyttat sig utom synhåll när konferenciern förklarade manifestationen avslutad.

Konferencier för årets manifestation var Robert Vesterlund och han presenterade talarna vilka i tur och ordning var Susanne Ekberg från Nordiska Förbundet, Viktor Sjölund för Info14/Salemfonden samt Daniels kusin Angelina och Daniels nära vän ”Nellan”. Angelina läste även upp ett brev som riktade sig till deltagarna och arrangörerna från Daniel Wretströms mor, som själv deltog i årets manifestation.

Motståndsrörelsens deltagande
Redaktionen har mottagit förfrågningar varför Svenska motståndsrörelsen inte hade någon talare i år och om vi deltog som organisation. Motståndsrörelsen valde efter diskussioner med Salemfonden att inte ställa upp med någon talare i årets manifestation eftersom vi inte kunde enas om det eventuella talets innehåll. Däremot stödde Motståndsrörelsen till fullo fondens arbete och organisationens aktivister deltog aktivt i spridandet av propagandan inför Salemmanifestationen såväl som arbetet med själva arrangemanget på plats. Förutom aktivisterna från Näste 1 reste även aktivister från andra delar av landet till Salem och deltog i själva marschen.

Slutligen kan vi bara hoppas att de runt tusen patrioter som vandrade i Salem även under årets övriga dagar engagerar sig helhjärtat i den nationella befrielsekampen. Om så sker är inte förändringens timma långt borta, och åter igen skall Sverige vara svenskarnas land.

  • Publicerad:
    2006-12-14 00:00