1400 personer deltog i årets minnesstund för den mördade pojken Daniel Wretström i Salem och visade sitt fördömande av det politiska systemet som göder hat och intolerans. Det system som sanktionerar fientlighet mot svenskar och mot dem som hyser normala värderingar om Sverige.

Under flera år har Salem blivit samlingspunkt för dem som känner sig berörda av att svenskar mördas för att de hyser nationalistiska värderingar. Även fast mordet på Daniel Wretström blir alltmer avlägset från nuet, aktualiseras sakfrågan ständigt och vi påminns om extremisternas bräckliga samhällsexperiment då vi betraktar raskravallerna i mångkulturella städer runtom i världen och upplopp i förorter i vårt eget land.

Salemmanifestationen har alltid varit föremål för upprörda känslor då makthavarna förlorar förmågan att bestämma dagordningen för hur man handskas med frågor som berör etniska motsättningar inom Sverige. Enligt våra styrande extremister är det inte rättfärdigat att säga enkla sanningar kring dessa ämnen. För då delar man inte deras ”demokratiska värdegrund”. Tillhör man inte extremisternas ståndpunkt är man så misshaglig att alla ens politiska uttryck betraktas som kriminella handlingar. Även fast vi inte skadar någon fysiskt gör vi en i extremisternas ögon fruktansvärd handling genom att delta i Salemmanifestationen. Vad är det som gör att facklor, blommor och några tal kan skapa sådan hysteri och rädsla?

Trots att vi tidvis utpekas som en marginell grupp från samhällets utkanter, är det vi patrioter som väcker oro bland de fanatiska mångkulturalister och extremister som styr landet utan att känna lojalitet och empati med den svenska befolkningen. Många detaljer kan skilja sig mellan oss som deltar i Salemmanifestationen, men vi deltagare är och förblir förhoppningsvis nationalister. Attityder som uppmanar till att tro annorlunda kan endast gagna fienden.

Inför Salemmanifestationen ställde sig en rad rättrogna politiker bakom en debattartikel med rubriken ”Främlingen kan bli din vän”. I artikeln förklaras inte oväntat att mordet på Daniel Wretström ”utnyttjas”. Vi påstås utnyttja händelsen för att ”rättfärdiga odemokratiska inslag” i samhället. Vi påstås försöka skapa oss ”legitimitet” genom händelsen.

Efter manifestationen ansåg inte etablerad media att det inte fanns något nyhetsvärde i att betona och visa vad som hände på Salemmanifestationen. Och det är ju klart, en värdig manifestation med 1400 deltagare är svår att skandalisera. Endast skandaler och uppgifter som kan användas i komprometterade syften mot patrioter bedöms som relevanta i nyhetsrapporteringen.

För att försvara våra intressen som svenskar kommer vi aldrig be om någon ”legitimitet”. Att säga vår åsikt är inget vi ber om att få göra. Det är en rätt vi tar oss. Sveriges styrande extremister känner obehag och oro när vi går med facklor, lägger ner blommor och håller tal. Så låt oss hoppas de verkligen lider och mår dåligt. För inget lidande kan vägas upp mot det lidande som extremisterna åsamkar nationen och folket. Ett lidande som vi har tagit till uppgift att sätta stopp för.

  • Publicerad:
    2005-12-14 00:00