SAAB J29 – världsunik svensk teknik på högsta nivå

Dagens datum 1 september: Denna dag 1948 flögs prototypen av SAAB J29 för första gången. Flygande tunnan, som den kallades, slog två världsrekord i hastighet och skulle göra svensk flygindustri känd världen över.

FlygandeTunnan

”Det var kärlek vid första ögonkastet. På marken en ful ankunge men i luften en svala!” De orden yttrades av den förste som flög J29 Tunnan, den engelske testpiloten Robert ”Bob” Moore.

Första skissen på Tunnan.

Första skissen på Tunnan.

Den 1 september 1948 flög första prototypen från projekt R1001 som utvecklats under ledning av överingenjör Lars Brising. Innan Brising själv gav smeknamnet Flygande tunnan kallades projektet ”Tusen och en Natt” av gubbarna på verkstadsgolvet.

J29 Tunnan fick världens övriga flygingenjörer att tappa hakan. Det var bara MIG15 från Sovjet och F-86A Sabre från USA som kunde mäta sig med SAAB 29. Hur kunde ett litet land som Sverige vara först ut i Europa med ett pilvingat jetdrivet jaktplan med prestanda som bara fanns på ritbordet hos de flesta andra flygtillverkarna? På denna fråga blir svaren flera.

1. Vi fick en flygvapenchef med förmåga att modernisera och bygga ut flyget till ett slagkraftigt vapenslag med största möjliga inhemsk tillverkning.

2. Det fanns en politisk vilja och mod att förbli självständiga som nation och oavhängiga av utländsk tillverkning. Man hade lärt läxan genom erfarenheter då Sverige i början av andra världskriget inte kunde få sina utomlandsbeställda stridsflygplan levererade. Man hade också lärt sig av att de före kriget öppna förhållanden som rådde mellan flygplanstillverkare i olika länder nu var borta. Förr hade erfarenheter och kunskaper delats mellan tillverkarna, nu hölls allt hemligt.

3. Av en ”slump” kom SAAB:s forskningschef Frid Wänström över några tyska flygplansritningar från kriget då han var på besök i Schweiz 1945. De allierade hade givetvis också alla ritningar de kommit över efter kriget, men dåliga kunskaper i tyska språket gjorde att man ej utnyttjade detta material till fullo. Svenska ingenjörer kunde dock tyska sedan skolåldern och ritningarna Wänström kommit över blev en guldgruva för SAAB.

4. Sverige hade mycket skickliga och målmedvetna tekniker som fick jobba i en sällsynt stimulerande miljö, vilket ofta är fallet när man arbetar med banbrytande projekt inom en så kallad pionjärverksamhet.

saabj29

1942 blev generalen Nordenskiöld chef för Flygvapnet och han blev den som satte igång utvecklingen av detta vapenslag till att bli ett av de slagkraftigaste i världen. Generalen kunde även bearbeta politikerna och hade god kontakt med försvarsminister Per Edvin Sköld. Under slutet av Nordenskiölds chefstid var svenska Flygvapnet det fjärde största i världen. Sverige hade då fyra flygeskadrar, 17 flygflottiljer, 2 flygkårer, 2 flygskolor och totalt omkring 1000 flygplan.

Messerschmitt P1101

Messerschmitt P1101

Flygförvaltningen gav redan 1945 SAAB uppdraget att projektera ett nytt reaktionsdrivet jaktflygplan, ett jetjaktplan. De krav som sattes på planet var att det skulle kunna flyga på mach-talet 0.86, eller cirka 1050 km/tim, kunna bära fyra 20 mm automatkanoner, nå hög topphöjd och vara allmänt robust för att tåla det svenska flygvapnets fältmässiga hantering. Wänström började skissa på ett svenskt jaktplan med pilvinge enligt de tyska ritningar han kommit över. Speciellt ser man en viss likhet mellan SAAB 29 och tyska Messerschmitt P-1101. Dock är Tunnan en helsvensk konstruktion som visserligen har inspirerats av P-1101, men som har ritats, konstruerats, utprovats och serietillverkats Sverige.

Pilvingen gav planet ökad fartprestanda genom lägre luftmotstånd och jetmotorn var framtidens motor i stridsflygplan. Med de tyska dokumenten från vindtunnelproven samt erfarenheter från olika jetmotordrivna flygplan de konstruerade under kriget sattes projekt R1001 igång. Man fick Flygvapnet intresserat och det beställdes tre provflygplan. Lars Brising fick uppdraget att leda projektet. Den nya pilvingen utprovades först i halv skala på en ombyggd SAAB Safir (SK50) och fick beteckningen flygplan 201. De erfarenheter man fick fram var ytterst värdefulla vid byggandet av den första prototypen.

Flygplan 201.

Flygplan 201.

Man hade också kommit fram till att högsta effekten för den tidens jetmotorer åstadkoms genom ett rakt luftflöde fram till motorn samt kortast möjliga avstånd till utloppet. Tunnan byggdes runt luftkanalen och motorn. Tidigare hade Sverige importerat De Haviland Goblin-motorn från England och vunnit erfarenheter från jetmotordrift i SAAB 21 (J21R). Svenska Flygmotor i Trollhättan fick licens på tillverkning av denna motor i Sverige. Engelsmännen blev imponerade av kvaliteten på de svenska licenstillverkade motorerna och Svenska Flygmotor fick då licens för att bygga den större och starkare De Haviland Ghost-motorn som planerades för J29 Tunnan. I Trollhättan tillverkades även Ghost-motorn för ett tvådelat luftintag som skickades till England till deras De Haviland Venom. Samma flygplan importerades senare som nattjaktflygplan som fick beteckningen J33.

Med J29, som blev beteckningen i Flygvapnet av SAAB 29, inleddes en epok av nytänkande inom svensk flygindustri samt en vilja av att ligga långt fram av vad som kunde tillverkas utomlands. Provflygaren Bob Moore påpekade själv i en dåtida intervju, att flygplanet var först i Europa med bakåtsvepta vingar, helt rörlig stabilisator, automatiska framkantsklaffar, en helt ny katapultstol, kort sagt att SAAB låg i framkant av utvecklingen. J29 blev ett nationellt projekt då ett stort antal olika företag och institutioner blev engagerade i Tunnans utveckling.

Tunnan byggdes i 6 versioner, J29A till J29F. Totalt byggdes 661 stycken SAAB 29. Detta är det största antal av en flygplanstyp som någonsin tillverkats i Sverige.

En fyrgrupp J29F från F3 Linköping.

En fyrgrupp J29F från F3 Linköping.

Skillnaden mellan versionerna:
J29B utrustades med bränsletankar, förutom i kroppen även i vingarna. Detta ökade volymen från 1400 liter till 2100 liter vilket gav planet en betydligt bättre aktionsradie. J29B användes även som attackplan och kallades då A29B.
J29C byggdes som ren spaningsversion där beväpningen ersatts med kameror. C-versionen var alltså helt obeväpnad. Det var det första planet med radarvarningssystem som byggdes i Sverige. C-versionen modifierades senare med den nya vingen från E-versionen.
J29D byggdes med svenskkonstruerad efterbrännkammare, EBK. Denna ökade den totala prestandan avsevärt. Speciellt stighastigheten förbättrades från cirka 7-8 minuter till 5 minuter att nå 10.000 meters höjd. Motorn på alla J29:or var den i Sverige licenstillverkade De Haviland Ghost, den fick beteckningen RM2 (original från England) RM2A blev den licenstillverkade och RM2B den med svensk EBK. Efterbrännkammaren ökade dragkraften från 2270 kp till 2800 kp, alltså en ökad dragkraft på drygt 23 procent.
29E var en version man tog fram för att förbättra flygegenskaperna genom att man breddade de yttersta två metrarna av vingen, framkanten av vingen stack ut lite längre än den inre delen. En liten vertikal fena monterades som förhindrade tidigt luftsläpp vilket förbättrade lågfartsegenskaperna. Modifieringen ökade också hastigheten från mach 0.86 till mach 0.89.
J29F var den sista versionen som byggdes. F-versionen hade den nya vingen från E-versionen plus en svenskbyggd EBK som provats i D-versionen.

Anders Westerlund.

Anders Westerlund.

Tunnan satte två världsrekord i hastighet. Det första stod dåvarande kaptenen Anders Westerlund från F16 i Uppsala för med en J29B. Westerlund uppnådde en medelhastighet av 977 km/tim på en sluten bana av 500 km den 6 maj 1954.

Nästa världsrekord sattes den 23 mars 1955. Denna gång gällde det att slå det gamla rekordet på 1000 km sluten bana som hade satts av en engelsk Gloster Meteor. Det rekordet var tre år gammalt och löd på 822 km/tim. Kapten Hans Neij och fältflygaren Birger Eriksson från F11 Nyköping uppnådde med sina S29C en medelhastighet på 900,6 km/tim. Man startade från F11 och flög upp till Örnsköldsvik och vände tillbaka till F11.

J29F i Österrikiska färger.

J29F i Österrikiska färger. Här ser man tydligt sågtanden i vingens framkant. Den kom i och med utvecklingen av E-versionen.

Tunnan var på FN-uppdrag stationerad i Kongo under 1960-talets början med fem stycken J29B samt två J29C. Planen deltog i stridigheter över det omstridda området Katanga för att understödja FN:s marktrupper. Tunnan visade sig stryktålig och trots ofta kraftig moteld mot J29:orna, med skador som följd, förlorades inga plan i strid.

Ett enda land förutom Sverige köpte och använde Tunnan. Det var Österrike som köpte 30 begagnade J29F.

Än idag talar svenska piloter med stolthet i rösten om J29 Tunnan som gjorde svensk flygindustri känt i världen.

Gul Rudolf, den enda kvarvarande Tunnan i flygbart skick. En J29F.

Gul Rudolf, den enda kvarvarande Tunnan i flygbart skick. En J29F.

För den som är speciellt intresserad av J29 Tunnan rekommenderas följande film som är 43 minuter lång: Flygande Tunnan i våra hjärtan

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-09-01

Källor:
Flygtorget.se
J29 Klubben
Försvarsmakten
SAAB arkiv
Arboga Elektronikhistoriska förening
Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek
Svenska vingar av Bo Widfeldt och Åke Hall

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

3
Lämna en kommentar

Please Login to comment
1 Comment threads
2 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
1 Comment authors
Lingonet Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Lingonet
Medlem

Tack för den redaktionen!

Lingonet
Medlem

Och jag har idag värvat en väljare (en bekant till mig jag övertygat) i norrköping, yessss!
Och han tog med ett par valsedlartill 2 av sina polers som sympatiserar med oss.
Jag har dubblat min röst, kanske tripplat.
Sporrad? Kan ni ge er på!
Jag kör vidare.

Lingonet
Medlem

Fast den verkliga inspirationen kommer från de aktivister runt om i landet som presenteras i fältet här till höger.
Utan deras enorma arbete kanske jag inte gjort särskilt mycket, all heder åt dem, hell seger.