Rötter del 7 – Söderut

RASHISTORIA. Johan Persson presenterar här den sjunde artikeln i en serie om nio artiklar om genetik, europeisk förhistoria och den ariska rasens utveckling.

Midas

Enligt J.P. Mallory så kom hästen, kärran, svärdet och gravhögar till Grekland under en och samma omvälvande invasion. Han menar att runt 2200 f.Kr. så når det stridsyxe-svingande folket Grekland och Anatolien uppifrån Balkan och sprider total förödelse. Det är med all säkerhet förfäderna till de anatoliska arierna som är i farten. Efter invasionen så är jordbruket på det grekiska fastlandet betydligt primitivare än jordbruket på det minoiska Kreta. Men runt 1450 f.Kr. får även kretensarna smaka på stridsyxor när en mykensk krigarelit invaderar ön. De nya herrarna tar inte bara över ön utan även minoernas skriftspråk, Linear A, ett skriftspråk som ännu inte har kunnat uttydas. Mykenarnas variant av skriftspråket kallas Linear B och kan sedan 1950-talet läsas av de lärde. Det visade sig att det avkodade språket, Linear B, är den äldsta nedtecknade grekiskan vi känner till.

Genom att studera skillnader mellan närbesläktade språk kan lingvister avgöra ungefär när de besläktade språken fortfarande var ett och samma. På så vis kan vi få goda uppskattningar på när folkgrupper expanderade och delades i olika grenar. Arkaisk proto-indoeuropeiska (PIE), som till del bevarades i den anatoliska grenen av det indoeuropeiska (IE) språkträdet, talades antagligen innan 4000 f.Kr. Vad vi kallar för tidig PIE talades 4000-3500 f.Kr. och sen PIE 3500-3000 f.Kr. Urgermanska knoppades av från den pontisk-kaspiska-stäppens nordvästra hörn kring 3300 f.Kr.; urgrekiska samt urslaviska splittades av omkring 2500 f.Kr. och ur-indoiranska utvecklades i nordöstra delen av det ariska kulturområdet kring 2500-2200 f.Kr.

Jordbrukande grannar
Kukuteni-Tripyillja-kulturen (K-T-kulturen) var en kultur som sträckte sig från mellersta Rumänien i väst och ända till Dnjepr-floden i mellersta Ukraina i österled. Det var områdets första jordbrukarkultur och det långa namnet beror på att rumänska arkeologer döpt kulturen efter en fyndplats i Rumänien (Kukuteni) och att ukrainska arkeologer döpt den efter en fyndplats i Ukraina (Tripyllja).

Kukuteni-Tripyillja-kulturens ungefärliga utsträckning.

K-T-kulturen tillhörde den för-ariska jordbrukarkulturen i Europa som ibland kallas för ”det gamla Europa”. Detta gamla Europa kännetecknas förutom av jordbruk utav en stor mängd kvinnostatyetter, kanske en föregångare till Mariakulten som är populär i Sydeuropa än idag. Jordbrukarna var också fredligare, en decimeter kortare och hade mjukare ansiktsdrag än de grovhuggna arierna.

Runt 4300–4000 f.Kr. sker en förändring mot våldsammare tider i K-T-kulturen. Pilspetsar blir ofantligt mycket vanligare och byar befästs med mur och vallgrav (2–5 m breda och 1,5–3 m djupa). Byarna blir också fler och större till antalet, som om folk var tvungna att flytta samman för att söka skydd. Stäppfolkets grova, breda skallar med tjocka skelettben dyker upp i gravarna bredvid jordbrukarnas relativt smala, gracila skallar. Ariernas eviga kännetecken – stridsyxan – dyker även den upp bland de ödelagda byarna.

Runt 3600 f.Kr. blir det fart på arierna igen och under de kommande två seklerna lägger de K-T-kulturen i ruiner en gång för alla. Alla har någon gång hört talas om de gamla städerna Ur och Uruk i Mesopotamien men under perioden 3700–3400 f.Kr. så byggs betydligt större städer i östra delen av K-T-kulturen, kring floden södra Bug i Ukraina, vid stäppens gräns. Städer vars befolkning skattas till allt mellan 15 000 och 40 000 invånare. Den största av dessa städer, Talyanki, täckte den oerhörda ytan av 450 hektar (alltså mer än en yta på 2 gånger 2 km)! En del arkeologer menar förvisso att det inte rörde sig om ”riktiga” städer eftersom de saknade en tydlig centraliserad auktoritet, specialiserad ekonomi, större templen och hade föga palatslika byggnader. Inte heller byggde man en separat mur runt dessa städer utan istället så byggde man husen i koncentriska cirklar där den yttersta cirkeln av hus byggdes samman till en mur. Dessa städer är allesamman övergivna 3300 f.Kr. och jordbruket har då försvunnit från västra Ukraina.

Så här kan hus-muren tänkas ha sett ut.

Anatolier
Det blir nu naturligt för oss att titta på den första språkavknoppningen, alltså på den första ariska expansionen – den proto-anatoliska. De arier som förstörde K-T-kulturen lär ha varit proto-anatolierna. Proto-anatoliskan knoppades av någon gång mellan 4500–3500 f.Kr. och vi känner inte till språket i sig, däremot dess tre tidiga derivat, språken luwiska, hittiska och palaiska. Proto-anatoliska knoppades som sagt av från vad som kallas för arkaisk-PIE, alltså innan språket utvecklats till det språk från vilket alla senare IE-språk härstammar. Arkaisk-PIE hade bara två tempus, nutid (presens) och framtid (futurum) medan PIE hade upp till 6 tempus. Vidare hade arkaisk-PIE bara två genus medan PIE hade tre genus, likt tyskan än idag.

Palaiska, hittiska och luwiska är de tre äldsta anatoliska språken vi känner till. Lydiska, kariska, lykiska, pisidiska och sidetiska är allesamman senare anatoliska språk. Hattiska var ett för regionen inhemskt språk och således inte ariskt.

Hittierna
Hittierna, var ett indo-europeiskt folk eller styrdes åtminstone av en indo-europeisk elit. De underkuvade den tidigare majoritetsbefolkningen som talade hattiska, ett språk som på grund av sin avsaknad av genus och prefix tros ha tillhört den kaukasiska språkgruppen.

Efter att ha grundat ett rike i nuvarande Turkiet (runt 2000 f.Kr.) så plundrade de Babylon (söder om dagens Bagdad) ca 1600 f.Kr och sänkte därmed det så kallade Gammelbabyloniska riket i graven. Hittierna drog sig tillbaka efter plundringen och in kom ett folk vid namn kassiterna, från västra Iran, deras elit bar indoiranska namn och de grundade ett nytt babyloniskt rike (i nuvarande Irak och Kuwait).

Hittierna är kända för att de var först med att bruka järnet och vi har egyptiska dokument som handlar om import av järnföremål från de krigiska hittierna.

Mittanien
Söder om de tre tidiga anatoliska språken fanns ytterligare en arisk härskardynasti, mittanierna. Medan luwiskan, hittiskan och palaiskan tros ha kommit till Anatolien via Balkan i väst så måste mittanierna ha kommit till Mellanöstern från öster eller nordöst eftersom de var ett indoiranskt folk. Med stridsvagnar och trumpeter, ett instrument av stor vikt vid strid med häststridsvagnar, slog de sig in i Mellanöstern.

Det mittaniska riket hade sitt säte i norra Syrien och utkämpade krig med såväl hittierna som med egypterna. Mittaniernas invasion var förmodligen inte lika talrik som de anatoliska ariernas invasion ty de förstnämnda lyckades inte införa sitt språk på de underkuvade. Däremot hade alla mittaniska kungar indiska namn, även om de kunde ha icke-ariska namn innan trontillträdet. Vidare var krigar- och hästtermer allesamman av ariskt ursprung och de tillbad gudarna Indra, Varuna, Mitra och Nasatyas, likt sina indiska kusiner i öst. Deras militäraristokrati, som nyttjade hästdragna kärror, kallades maryanna, jämför sanskritets marya = ung man. De använde sig även av det indiska begreppet rita (sanskrit r’ta, jämför svenskans rätt) som berör gudomlig rätt.

Tre prinsessor från Mitannien blev drottningar i Egypten, enligt Gordon Childe. Han poängterar vidare att farao Akhenaton (född Amenhotep IV), som instiftade en monoteistisk soldyrkan under sin tid vid makten växte upp i ett hov med flera prinsessor från Mitannien.

Ariska spår
Amarnabreven är ett kungligt egyptiskt dokument som innehåller korrespondens med kungarna i Palestina och Syrien och deras namn visar att de båda ländernas härskande dynastier var arier (se The Aryans av Childe, sida 19).

Vidare vet vi att till och med Egypten invaderas av ett beridet folk vid namn hyksos som tog makten i Nildeltat. Vi vet inte vilka de var men det är möjligt att de hade en arisk härskarklass. Var det hyksos som förde hästen till Nordafrika? Eduard Meyer uppmärksammade fyndet av en stridsvagn från den 18:e egyptiska dynastin (1550–1292 f.Kr.) vars axel är bunden med björkbark vilket innebär att den måste ha kommit från Kaukasus eller än längre bort.

Från Egypten har vi för övrigt det äldsta porträttet av blondhet. Det är på den egyptiska drottningen, Heteferes II (ca 2500 f.Kr.), som var dotter till Kheops, faraonen som uppförde Cheopspyramiden i Giza, ett av världens sju underverk. På fresken som porträtterar henne ser vi att hon var blond eller åtminstone bar en blond peruk.

Frygien
När väl det hittiska riket kollapsar, omkring 1200 f.Kr., så dyker ett nytt folk upp på scenen – frygierna. De talade ett IE-språk skilt från anatoliskan. Enligt Herodotos kom de ursprungligen från Makedonien. Från sin huvudstad Gordion (nära dagens Ankara) dominerade de centrala och västra Anatolien under flera århundraden. Kung Midas far, Gordion, gav sitt namn både till huvudstaden och den gordiska knuten. Han ska ha knutit denna olösliga knut på en oxkärra. Den som kunde lösa knuten skulle komma att bli härskare över Asien. När Alexander den store gav sig av på sitt erövringståg kom han givetvis till Gordion och försökte lösa knuten. Efter att ha kämpat länge och väl gav han upp, knuten var olöslig, men så plötsligt drog han sitt svärd och högg av knuten på mitten. Knuten var löst genom våld, kanske en förutsägelse om hur profetian skulle komma att uppfyllas.

Det finns många legendariska berättelser från grekiskt håll om den frygiske kungen Midas, som ska ha levt på 700-talet f.Kr. (förmodligen har flera kungaberättelser vävts samman i en enda person). Det frygiska riket i sin tur gick under när (en) kung Midas, som var i häftigt krig med assyrierna, besegrades av en kimmerisk invasion kommen genom Kaukasus. Kimmererna var ytterligare ett IE-folk, från området mellan Krim och Kaukasus.

Eftersom vi utifrån historiskt material kan få en relativt rik bild av frygierna och deras grannar så tänkte jag passa på att nämna ännu några legender. Efter att kung Midas hjälpt en drucken satyr att finna vägen hem så belönades han av Dionysos med en önskan. Han önskades att allt han vidrörde skulle bli till guld, vilket guden uppfyllde. Kungen fröjdades över sin nyvunna förmåga fram till dess han skulle äta, även maten blev till guld! Han brast ut i förtvivlan och när hans kära dotter kom för att ge honom en tröstande kram förvandlades också hon till guld! Midas bad till Dionysos att få slippa den förmåga som nyss fröjdat honom så. Dionysos förtäljde att om kungen tvättade sig i floden Paktolos, så skulle han förlora förmågan att förvandla allt han vidrörde till guld. Kungen tvättade sig i floden och förlorade den önskan som kommit att bli en förbannelse. Han fick sin dotter tillbaka då det som förvandlats till guld fick sin form åter. Men floden Paktolos, som rann genom konungariket Lydien, kom att berikas med guldkorn, vilket förklarar det Lydiska rikets stora rikedom.

Frygien syns i mitten på kartan, till väster ligger Lydien, som efter frygernas nedgång, kom att behärska centrala och västra Anatolien.

Lydien
Lydiskan och ett par andra språk i närområdet var IE-språk tillhörande den luwiska gruppen av de anatoliska språken. Till skillnad från frygiskan som alltså kommit västerifrån vid ett senare tillfälle och var närbesläktat med grekiskan.

Från Lydien har ett par legender överlevt. Den första legenden har gett stoff till Sagan om ringen. Platon skriver nämligen att Gyges var en herde i Lydien som hittade en osynlighetsring. Med denna till hjälp lyckades han döda kungen och ta makten i landet.

En annan version av legenden säger att kung Kandaules ville visa upp hur förtjusande vacker hans drottning var med bara skinnet på kroppen för sin närmsta man Gyges. Gyges tyckte det hela var olämpligt och nekade men kungen insisterade och Gyges gick med på att vid kvällningen gömma sig bakom ett draperi i det kungliga sovgemaket. När han så stod bakom draperiet och såg den ensamma drottningen klä av sig upptäckte hon honom. I skam över det inträffade så fick drottningen Gyges till att svära på att antingen döda konungen och gifta sig med henne, eller själv gå döden till mötes. Han valde det första, dödade kungen, gifte sig med drottningen och tog över tronen. Eftersom han nått konungakronan genom ett nidingsdåd så förutspådde oraklet i Delfi att Gyges dynasti skulle gå under vid den femte generationen, vilket också skedde.

Kandaules fru upptäcker den fördolde Gyges, holländsk 1600-tals målning av Eglon van der Neer.

Femte generationens arvtagare till Gyges var den omåttligt rike kung Krösus, som ansåg sig vara världens lyckligaste man. Vi minns från myten om Midas att Lydien, riket med floden Paktolos, var ett oerhört förmöget land, vilket återspeglas i uttrycket ”rik som Krösus”. När den atenske statsmannen Solon, en av Greklands sju vise, under sina resor kom till Krösus så frågade kungen ”vem är lyckligast i världen?” och förväntade sig att få höra sitt eget namn till svar. Solon svarade ungefär ”Betrakta ingen man som lycklig, förrän hans död. Ty en mans levnadslopp kan endast bedömas då det nått sitt slut”, därtill lade han att Kleobis, Biton och Tellos var de lyckligaste männen han kände till. De två förstnämnda för att de fått en vacker död. Tellos därför att han fått se sina fina barn och barnbarn växa upp och för att han dog på bästa sätt, i strid för sitt fäderneland.

Solons ord bevisades visa, för Krösus slutade sina dagar i landsflykt efter att ha förlorat sitt kungadöme till perserna och sin älskade son genom ett spjuthugg i en jaktolycka.

Armenierna
Även armenierna lär ha nått sitt nuvarande land västerifrån, kanhända kom de till denna del av världen samtida med frygierna. Enligt sin egen tradition så nådde de sitt nuvarande hem på 700-talet f.Kr. Deras tidigaste texter nedtecknades från 400-talet eller tidigare och behandlar religiösa ting. Armenien var ett av de första länderna att nås av kristendomen, redan 287 e.Kr. konverterade deras kung Tirdat till den nya läran.

Av alla de ariska språk som sköljt över Mellanöstern så är det armeniska, kurdiska och iranska språk som överlevt till våra dagar (förutom mycket små diasporor som den grekiska). Den kurdiska undergruppen yazidier har farit särskilt illa åt under ISIS härjningar, dels för att de inte är muslimer och dels för att de är ljusare än sina grannar och ibland blåögda vilket sexslavhandlarna särskilt eftersöker än idag.

/Johan Persson

Dela artikeln på sociala medier:

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Lämna en kommentar

Please Login to comment
  Subscribe  
Meddela om