Alla de som trott att de homosexuella nu, med tanke på att i stort sett samtliga deras krav gått i uppfyllelse, pö om pö kommer att avveckla sin lobbyism och tona ner sin ”kamp” till förmån för att vara ”normala” medborgare i ett ”normalt” samhälle, måste tänka om. Det finns tillsynes mycket mer för homolobbyn att strida för.

Även om gemene man i mångt och mycket ansett att homoparader, ändlösa debatter i tidningar och teve samt hätska angrepp mot alla som inte faller på knä inför all avvikande sexualitet varit litet i överkant, har man haft överseende med RFSL och liknande aktörer inom ”homolobbyn”. Så troligen eftersom man trott och hoppats att bara de får igenom sina regeländringar om partnerskap och vigselrätt; adoption och att räknas som en egen folkgrupp i lagens mening, sedan skulle vara nöjda. Den allmänna attityden hos medborgaren får anses vara den att homosexuella (inräknat bi- och trans- och vad fan som helstsexuella) har ett existensberättigande, men att de inte skall ta större plats än någon annan.

Vi har alltid påstått och gjort känt att homolobbyn inte bara handlar om ett fåtal ”rättigheter” för sådana med avvikande sexuella preferenser. Vi har alltid påstått att man har ett längre perspektiv, fler strängar på sin lyra och att man är ute efter ett fullkomligt omstörtande av samhället som det sett ut inom dessa områden. Nu får vi rätt, av RFSL:s ungdomsordförande Felix König.

I homolobbyns tidning, ”Kom ut”, nummer 1 2009, publicerar ungdomsordföranden en debattartikel vars rubrik lyder: Behövs RFSL om fem år? I artikeln tar han upp frågeställningarna som jag berör ovan, att RFSL egentligen inte har någon plats längre med tanke på att man uppnått allt det man föresatte sig att uppnå för 60 år sedan – om inte – RFSL förändrar sig och börjar ta itu med andra frågor som ligger dem varmt om hjärtat.

Uppenbarligen var det inte bara lika rättigheter för homo- bi- och transsexuella som RFSL strävade efter, agendan sträcker sig längre än så vilket ungdomsordföranden klargör. König manar i sin debattartikel till kamp:
– Om inte organisationen tar sig an ett nytt syfte, en förändrad målgrupp, vågar gå tillbaka till kampens rötter, och blir ett forum för idédebatt och provokation så kommer vi inte att fylla någon funktion. Det är dags att förändra och förnya.

Kort därefter förklarar König på vilket sätt de skall förnya och mot vad/vilka denna kamp skall riktas:
– Vi måste deklarera heteronormativiteten som vår största fiende. Vi måste våga svänga av från vägen mot toffelhomorörelsen och tillbaka till den aktivistiska och radikala rörelse vi har som grund. Vi måste prata om vilka politiska frågor vi ska driva och ur vilket perspektiv vi ska göra det. Vi måste börja prata om sexköpslagen, informationsplikten, vår syn på prostitution, vår syn på antalsneutralt
äktenskap!

Det är uppenbart att ungdomsordföranden vill skapa en situation där hans likar skall gå i strid mot envar som inte håller med dem och att de skall verka för grundläggande förändringar av exempelvis den lagstadgade plikten för en hiv-smittat att meddela sin tilltänkte sexualpartner sin sjukdom; en lag som kommit till för att försöka begränsa smittospridningen av hiv (som till sin natur även är neutral när det kommer till sexuell läggning).

Med sitt uttalande konstaterar Fredrik König att han är fiende till mig och alla oss som faktiskt anser att familjebildningen som bygger på en man och en kvinna är och skall vara normen – fiende! Det är ett starkt ord, ett ord som förpliktigar!

RFSL:s förbundsordförande skrev en överslätande replik till Königs debattartikel i samma nummer, som klargjorde att det är förbundets medlemmar som i slutändan bestämmer vilka frågor RFSL skall arbeta för, men han välkomnar initiativet. Oavsett så är det sådana som Fredrik König med flera som kommer att vara framtidens ledare och ideologer inom vad vi måste inse kommer att vara en mycket mer aggressiv homolobby; en homolobby som vi tillhörande hetronormativiteten måste definiera som vår fiende!


  • Publicerad:
    2009-07-15 00:00