Dagens datum 2 juni Denna dag 1926 föddes Raul Hilberg som anses vara världens främsta auktoritet på ”förintelsen”. När Hilbergs kunskaper skulle testas kunde han dock inte bevisa att det funnits en order om ”förintelsen” utan att den skett genom en form av tankeöverföring.

Raul Hilberg föddes den 2 juni 1926 i Wien i en judisk familj. Efter att Österrike införlivats med Tyskland 1938 flyttade familjen Hilberg till New York. Under andra världskriget tjänstgjorde Hilberg i amerikanska armén men på grund av att han var tysktalande och hade akademiska kunskaper förflyttades han till War Documentation Department där han arbetade med att studera tyska arkiv. Detta ledde honom till att även undersöka ”förintelsen”.

Raul Hilberg.

1961 gav Raul Hilberg ut boken The Destruction of the European Jews. Boken har getts ut i flera upplagor och omfattade från början 800 sidor och 3000 fotnoter. Den senaste upplagan av Hilbergs magnum opus, vad som ofta beskrivs som ett standardverk för förintelseforskning, är en tre volymer tjock bok på 1273 sidor.

1985 kallades Raul Hilberg som vittne i rättegången mot historierevisionisten Ernst Zündel i Kanada. Zündel var anklagad för att ”medvetet ha publicerat falska nyheter”, bland annat genom att ha gett ut boken Did Six Million Really Die? av Richard Harwood. En bok som Nationellt Motstånd Förlag givit ut på svenska under titeln Dog verkligen sex miljoner?

Rättegången mot Zündel, som varade i två månader, kom att bli historisk då förintelsen för första gången debatterades öppet mellan förintelsetroende och revisionister vilka åklagaren respektive försvaret bjudit in som vittnen. Zündels försvarsadvokat Douglas Christie kom i korsförhören av åklagarens vittnen att avslöja att de viktigaste bevisen för att förintelsen ägt rum var antingen bedrägerier eller ogiltiga. Bland annat fick Douglas Christie den judiske professorn Rudolf Vrba, som författat Auschwitz-protokollen, ett av de viktigaste dokumenten som anses tala för att förintelsen ägt rum, att erkänna att den författats med ”artistisk frihet” och att bevisen för existensen av gaskammare var sådant som Vrba ”hört av andra”.

Även Raul Hilberg skulle komma att grillas av Douglas Christie för att till sist erkänna att det inte finns några tekniska bevis för att förintelsen ägt rum. Innan korsförhöret fick Hilberg själv berätta om sina teorier kring den så kallade förintelsen. Han berättade att han i sitt arbete som främsta forskningsunderlag använde sig av existerande dokument, främst från den tyska NS-regimen men även från andra europeiska länder. Under anförandet definierade Hilberg förintelsen som följande: ”Den fysiska utrotningen av judar från Europa under Naziregimen åren 1933 till 1945.”

Under rättegången fick dock Hilberg ytterst svårt att bevisa vad han tidigare hade påstått i sin bok. Robert Faurisson, som assisterade Christie vid rättegången, har sammanfattat vad som kom fram under det flera dagar långa korsförhöret:

Redan från start stod det klart att Hilberg, som var världens ledande auktoritet på förintelsen, aldrig hade undersökt ett enda koncentrationsläger, inte ens Auschwitz. Han hade ännu inte undersökt något läger 1985 när han tillkännagav den förestående publiceringen av en ny upplaga av hans viktigaste verk i tre volymer, som hade reviderats, rättats och kompletterats. Även om han besökte Auschwitz under en dag 1979 som en del av en ceremoni brydde han sig inte om att undersöka vare sig byggnaderna eller arkiven. Under hela sitt liv har han aldrig sett en ”gaskammare”, varken i dess ursprungliga tillstånd eller i ruiner (för en historiker kan även ruiner berätta en historia). Under förhöret tvingades han erkänna att det aldrig hade funnits en plan, en central organisation, en budget eller tillsyn för utrotningen av judar. Han tvingades också erkänna att sedan 1945 har de allierade aldrig genomfört en expertstudie av detta ”mordvapen”, alltså dödliga gaskammare. Ingen obduktion har visat att ens en enda fånge dödades av giftgas.

The Montreal Gazette den 18 januari 1985.

I sin första upplaga av sin bok hade Hilberg hävdat att Hitler utfärdade två order för ”förintelsen” av judarna, men under korsförhöret kunde han inte alls bevisa detta. På frågan om han vidhöll att Hitler hade utfärdat sådana order även i den nya upplagan av sin bok svarade Hilberg jakande, vilket var en lögn då dessa referenser hade raderats i den nya versionen. När försvarssidan ville se dessa order erkände Hilberg att det inte fanns någon sådan. Hilberg vidhöll istället den ståndpunkten att förintelsen hade genomförts utan plan, central organisation eller budget men att det istället hos tyskarna utvecklats ”en otrolig ömsesidig förståelse, en samstämd tankeläsning genom en vidsträckt byråkrati.” (engelska: ”an incredible meeting of minds, a consensus-mind-reading by a far-flung bureaucracy”).

Med hjälp av denna ”tankeläsning” behövde alltså inga order utdelas eller dokument författas på ett förståeligt sätt. När representanter ur den tyska statsledningen samlades vid Wannsee-konferensen och diskuterade den slutliga lösningen och beskrev den i dokumenten som förflyttande av judar österut var detta förflyttande österut enligt Hilberg bara ett kodord för att utrota judar. Alla tyskar som var  inblandade i detta gigantiska projekt – som alltså enligt Hilberg själv saknade såväl organisation som plan – förstod andemeningen eftersom de hade förmågan att kommunicera med varandra på telepatisk väg. Summa summarum lyckades försvarssidan vid Zündel-rättegången visa att ”världens främsta auktoritet på förintelsen” inte kunde presentera ett enda faktiskt bevis för att förintelsen ägt rum.

Trots teorierna om telepatiska förmågor har förintelsetroende vidhållit att Raul Hilberg är den främste auktoriteten på förintelsen, vilket skulle kunna tas som bekräftelse på att det inte finns någon annan heller som kan presentera faktiska bevis för att det skett en systematisk utrotning av Europas judar. Vad som framkom i Zündel-rättegången har helt tystats ner i massmedia och Hilberg har även efter 1985 erhållit en rad olika utmärkelser för sitt arbete.

Även i Sverige har Raul Hilberg hyllats som auktoritet. 2006 kallade Dagens Nyheter Raul Hilberg för ”en av de mest framstående Förintelsehistorikerna” och 2007 utnämnde Sydsvenskan honom som ”den främste kartläggaren och forskaren när det gäller nazismens folkmord”. Svenska dagbladet kallade honom 2008 för en ”pionjär på Förintelseforskning” och Forum för Levande historia har i skriften Med folkmord i fokus beskrivit Hilberg som ”den auktoritative förintelseforskaren”.

Raul Hilberg avled 2007

Källor:
The ’False News’ Trial of Ernst Zündel (korsförhöret med Raul Hilberg)
The Zündel Trials (1985 and 1988)
Genocide By Telepathy, Hilberg Explains

Denna artikel publicerades ursprungligen på Nordfront den 2 juni 2013.