Allt som oftast får vi på redaktionen e-postbrev där man vill berätta om den verklighet man själv upplever men som samhället förnekar. Följande text behandlar situationen i Tranemo, Västra Götaland och bygger på ett e-brev vi mottagit från en ungdom där.
För två år sedan var det helt okej att bo och leva i Tranemo. Antagligen var det där som på så många andra mindre orter i Sverige. Men så byggde man en flyktingförläggning och därefter har situationen alltmer urartat. Brevskrivaren vittnar om att de svenska ungdomarna i Tranemo har stora problem med främlingarna vilka sluter sig samman i gäng och hotar och angriper svenskar. Brevskrivaren berättar också det typiska, att svenska vuxna helt och hållet förnekar verkligheten. Uppenbarligen har de svenska ungdomarna tagit upp problemen med sin rektor, vilken bara menar att det är naturligt för främlingarna att ha svårt att passa in. Tydligen har det nu gått så långt att en del svenska ungdomar varit tvungna att byta skola för att komma undan problemen.
Huvudet i sanden
Situationen i Tranemo, som den berättas för oss, är tyvärr inte unik på något sätt. Etniska strider är en daglig verklighet får många svenska ungdomar. De blir angripna enkom för att de är svenskar och deras angripare påhejas av den alltmer antisvenska stämning som piskas upp av media. Vuxenvärlden stoppar huvudet i sanden eller låtsas som att det regnar. De ser inget, hör inget, vet inget – de vill inget veta eftersom de i sådant fall skulle vara tvungna att agera i strid med etablissemangets normer och utanför dess uppsatta ramar.
Så medan svenska ungdomar tvingas växa upp under djungelns lagar blickar de som egentligen skall tillvarata deras intressen bort och överlämnar dem åt att klara sig själva. När svenskar sedan fredar sig så vänds däremot blickarna snabbt mot dem och de blir snabbt satta på de anklagades bänk misstänkta för sådana kätterska brott som ”rasism” och ”nazism”. Då sätter lärarna och rektorerna tillsammans med sociala myndigheter snabbt igång en exorcism för att driva ut den ”nazistiska demonen” som besatt ungdomen.
Vi slår tillbaka
Brevskrivaren från Tranemo ber om Motståndsrörelsens hjälp. Utan att gå in på några detaljer så skall vi göra vad vi kan. Det enda alternativet som kvarstår för unga svenska män och kvinnor som upplever liknande saker som ungdomarna i Tranemo är att sluta sig samman och slå tillbaka. Tyvärr har det blivit så att svenskar i gemen blivit otroligt egoistiska och inte lika redo att ställa upp för sin nästa. Jämför det med främlingarna som mer eller mindre alltid får uppbackning från de sina. Svenska ungdomar måste sluta sig samman, antingen genom att gå upp i Motståndsrörelsen eller genom att själva skapa etniska grupperingar i sina närområden – grupperingar i vilka man alltid vakar över varandra och rygg mot rygg slåss mot sina fiender.
Vi står själva i denna strid och kan inte räkna med hjälp från någon. Detta måste man inse och sedan agera utifrån. Styrkan att överkomma finner vi i den kamratskap som uppstår bland den kämpande skaran. Till ungdomarna i Tranemo och på alla andra orter är vårt budskap, organisera er, bli en del av det växande motståndet och var med när vi tar tillbaka vårt land! Vi inväntar att ni hör av er.
Hoppa till huvudinnehåll
