Medan libanesiska och palestinska barn massakreras i hundratal av den sionistiska krigsmaskinen, kan de judiska barnen njuta av sol och bad i Medelhavsstaden Ashkelon.

Ashkelon ligger strax söder om Israels huvudstad Tel Aviv, på betryggande avstånd från det av judarna ockuperade Gazaremsan och södra Libanon. Strax utanför staden har en rysk jude, Arkadi Gaidamak, solidariskt finansierat ett flyktingläger för sina stamfränder och deras barn. Den Bonnierägda tidningen Sydsvenskan gjorde i dagarna, på ett stort mittenuppslag, reportage om flyktinglägret.

Leende judiska pojkar och flickor visar stolt upp sig badandes i lägrets skumbad och lekandes med apachehelikoptrar i plast. Journalisten får av en judinna veta att hon är fullt tillfreds med tillvaron i flyktinglägret. Där hyses frisörer, psykologer, en polisstation och sist men inte minst en synagoga. Den välvilliga sponsorn Gaidamak ser också till så att de drygt 3000 judarna får två mål mat om dagen, samt fri tillgång till tvätt och ett gratis telenät. Förutom att bada i skum och leka sionistsoldat, kan barnen glädjas över en nyinrättad lekskola, bibliotek och filmvisningar inne på området. Det arrangeras även bussutflykter till Jerusalem för de små och deras föräldrar.

Utöver dessa nöjesutbud, så finns även andra bekvämligheter av det mest elementära slaget. Alla tält är utrustade med fläktar och lägret har sin alldeles egna luftkonditioneringsanläggning.

Det enda som den intervjuade judinnan, fru Nurit Rozalio, egentligen har att invända på när det gäller sin tillfälliga vistelse i flyktinglägret är bristen på privatliv. Medan Rozalios dotter Saper har fullt upp med alla aktiviteter i lägret, så berättar Rozalio själv att hon fördriver tiden genom långa strandpromenader eller dansa salsa. En annan kvinna berättar uppsluppet att hennes förvärvsarbete som konstnär inte störs nämnvärt under vistelsen i Ashekoln. De bägge kvinnorna är dock överens om att ”flyktingtillvaron tar på nerverna…”

Samtidigt som Sydsvenskan bredvilligt visar upp bilder på lekande israeliska barn, så ges även de palestinska barnens öden ett visst utrymme i samma artikel. Inte långt från Libanons södra gräns, ligger staden Tyr. Borgmästaren berättar att Tyr med sitt flyktingläger Bass blivit ”ett bårhus för hela regionen”.

Liktransporter från av Israel bombade områden, kommer dagligen till flyktinglägret. Kropparna börjar snabbt ruttna och stanken från dem lägger sig som en frän doft över hela staden. Invånarna har svårt för att uthärda, och en upprörd flykting berättar att hon ”inte kan andas, inte sova, inte äta”. Borgmästaren berättar vidare att man har svårt att hålla begravningar, då israelerna urskillningslöst anfaller alla större folksamlingar från luften.

Det är inte förvånande att bröderna Bonnier på ett så här flagrant och öppet sätt demonstrerar den judiska rasismens konsekvenser. Ty precis som den ryske juden visar sin etniska solidaritet genom att dagligen stå för de 5 miljoner kronor det kostar att hålla flyktinglägret igång i Ashekoln, så vill Bonnierfamiljen visa upp sitt stöd för den sionistiska saken, fast i fyrfärg.

  • Publicerad:
    2006-08-07 00:00