AKTIVISM. Nästeskorrespondenten från Näste 1 berättar här mer om dagens händelser i Uppsala.

Vid lunchtid tidigare idag, lördagen den 12 augusti, samlades ett trettiotal medlemmar och aktivister ur Nordiska motståndsrörelsens Näste 1 för att hålla en offentlig flygbladsutdelning i centrala Uppsala. Redan när gruppen svängde in på den gågata där man hade tänkt hålla aktiviteten, möttes man av dagens första polisbil, som sakta rullade fram och spanade efter… Motståndsrörelsen? Ja, vem vet.

Dubbla par fanbärare ställde upp sig i mitten av gågatan, rygg mot rygg. Polisbilen parkerade en bit bort. Ur klev två konstaplar, som tog på sig varselvästar och ställde sig och tittade på när Motståndsrörelsens aktivister spred ut sig längs gatan för att dela ut flygblad.

Himlen var mulen, men det var åtminstone uppehåll, och en jämn ström av människor vandrade upp och ned längs gatan. Flygbladen bytte ägare i relativt sakta mak. Uppsala är ju som bekant en universitetsstad, och i likhet med de flesta sådana så är dess invånare relativt kraftigt drabbade av den självhatande kulturmarxismen, och därmed ganska så negativt inställda till en sund och naturlig världsåskådning, såsom nationalsocialismen.

Ungefär en timme förflöt, innan det kom en aggressiv, rasfrämmande kvinna gåendes nedför gatan. När hon gick förbi det första fanbärarparet beslöt hon sig för att spotta mot dem. När aktivister längre ner på gatan, som hade sett vad hon gjorde, frågade henne vad hon höll på med så spottade hon flera gånger på marken, innan hon slutligen även spottade på det andra fanbärarparet. En av dessa knuffade då bort henne.

Då bestämde sig poliserna på platsen, som vid det här laget hade fått förstärkning av ytterligare cirka fem kollegor, att ingripa. Dock inte, som man kanske skulle kunna tro, mot den spottande kvinnan, utan mot Motståndsrörelsens aktivister som hade fredat sig! Ett mindre tumult uppstod. Poliserna drog batong och ryckte och slet i motståndsmännen. En blond poliskvinna reagerade hysteriskt och skrek att aktivisterna skulle backa, slog med sin batong och sprayade flera personer med sin pepparspray. Motorcykelburna poliser, som måste ha stått och lurpassat bakom något hörn, kom åkande längs gågatan och ställde sig i närheten.

Till slut så lyckades poliserna slita ned fanbäraren som hade fredat sig på marken och omhänderta honom. Den mörkhyade, spottande kvinnan fick dock stå bredvid och titta på. Henne lämnade poliserna ifred.

Nästeschefen, ansvarig på plats, tog därefter beslut om att gruppen skulle förflytta sig längre ned på gatan, och ställa upp sig på Stora torget, där flygbladsutdelningen fortsatte. Stämningen lugnade ner sig, men nu började allt fler poliser att ansluta till platsen. Först en bil, sedan två, därefter en buss, två bussar, fler bilar. Till slut så hade inte mindre än åtta stycken polisfordon tagit sig in och parkerat på den andra sidan av torget.

Strax efter omgrupperingen så blev det lite tjafs när en person ur allmänheten inte ville bli filmad av Motståndsrörelsens kameraman. Anmärkningsvärt nog så klev då en av poliserna fram och började knuffa bort kameramannen, då han menade att det var ”provocerande” att filma människor som inte vill bli filmade, trots att var och en har all rätt i världen att filma hur mycket man vill på allmän plats. Detta gjorde att det blev ytterligare gruff mellan polisen och aktivisterna på plats. Att det blir fler och fler poliser ute på landets gator som är helt omedvetna om hur lagen är skriven är dock förmodligen en helt naturlig följd av att man sänker kraven och börjar kvotera in minoriteter till polisyrket.

Två stycken rasfrämlingar stegade självsäkert fram bland Motståndsrörelsens aktivister, och sade av någon konstig anledning att motståndsmännen skulle åka hem till sitt eget land, varpå de blev upplysta om att det var de själva som var främlingar och befinner sig i nordmännens land, och att de kunde ta sitt pick och pack och flytta hem till kamelerna i öknen igen. De blev måttligt roade av detta, och beklagade sig till poliserna på plats. De kunde tydligen ”inte fatta” att nordbor fick stå helt fritt, ute på sina egna gator, och helt öppet propagera för att fientligt inställda rasfrämlingar som de själva ska skickas hem igen.

En grupp av poliser, bestående av bland annat två hundförare, som hade samlat sig på andra sidan torget började därefter att gå över till den andra sidan, där Nordiska motståndsrörelsens aktivister befann sig. De gick sakta genom gruppen och låtsades som ingenting, för att helt plötsligt och fräckt rycka tag i en av aktivisterna, som stod med ryggen vänd åt andra hållet och delade ut flygblad. Ett par av dem började dra honom bort, längs med gatan, samtidigt som resten av gruppen ställde sig och blockerade vägen för resten av aktivisterna, som undrade vad i helvete de höll på med. Poliserna vägrade dock att svara på tilltal, utan stod där, med sina skällande hundar framför sig, och skrek att aktivisterna skulle backa, vissa av dem med ett stort hånflin i ansiktet.

Efter ungefär tre timmar ute på Uppsalas gator bestämde sig ansvarig på plats för att det var dags att avsluta dagens aktivitet, och gruppen begav sig tillbaka till samlingsplatsen.

Nordiska motståndsrörelsen är den enda sanna oppositionen mot dagens folkfientliga, förtryckande system. Nästa gång vi är ute på Uppsalas gator så vill vi ha dig vid vår sida! Gör din plikt, och anslut dig idag!

Artikeln har nu uppdaterats med film!


  • Publicerad:
    2017-08-12 22:35