Lördagen den 3 maj samlades ett femtiotal aktivister från Svenska motståndsrörelsen i Eskilstuna för att protestera mot homolobbyns jippo Spring Pride och manifestera för grundläggande moral och kärnfamiljen. Även ett antal ej organiserade nationella, såväl som individer tillhörande Fria Nationalister, slöt upp för att visa sitt motstånd mot det som blivit en skamfläck för en annars så trevlig och vacker stad.

Tillresta aktivister från olika delar av landet, främst näste 1, mötte upp Motståndsrörelsens kampgrupp i Eskilstuna vid 12-tiden på lördagsförmiddagen. Polisen hade samlat ett stort uppbåd men höll sig initialt på avstånd. Från organisationens sida var polisnärvaron inte önskvärd eftersom deras uppgift först och främst är att avskilja oss från dem vi vill kommunicera med.

Vid 13-tiden påbörjades den gående manifestationen genom Eskilstuna. Halvvägs till platsen där tal senare skulle hållas hade en samling bögar och flator; folkförrädare och främlingar samlats för att mediokert skramla med nycklar. Hela motdemonstrationen var avmätt och några autonoma antifascister syntes inte till. En person sågs följa manifestationen från bakom en polis, vid flera tillfällen inbjöd han till slagsmål och försökte spela tuff. Aktivisterna skrattade ut honom varpå han senare lommade iväg. Att gömma sig bakom polisen och vara morsk är en mycket vanlig strategi från mångkulturens förkämpar.

Uppställning och tal
Efter marschen ställde de församlade upp sig längs vägen vid parken i anknytning till Klosterskyrka. Fanor och sköldar visades upp för passerande.

Efter talet ställde aktivisterna åter upp sig längs vägen där man nu även började dela ut flygblad till förbipasserande. Kommentarer från förbipasserande varierade men med tanke på att homolobbyn hävdar sig vara varmt välkomna i Eskilstuna är det underligt att så många ändå uppskattade vår närvaro som motvikt. Efter åter en stund upplöstes manifestation och man började ta sig tillbaka till ursprungsplatsen.

Polisen bjuder upp till en lustiger dans
Dittills hade hela manifestationen avlöpt gott både för oss såväl som för ordningsmakten. Men som en aktivist sade då han såg polisens kraftsamling, fanns det ingen möjlighet för dem att låta det hela sluta i lugn och ro. Aktivisterna delade upp sig i grupper av åtta i enlighet med polisens önskan, vilka med runt femtio till hundra meters mellanrum vandrade tillbaka. Halvvägs tillbaka till samlingsplatsen stoppades den första gruppen av polis. Snart fylldes det på med ytterligare grupper som kom bakifrån. Orden från polisen framför var: ”Stanna” för att sedan bli ”bakåt”. Konstaplarna bakom gruppen sade i sin tur ”framåt”. Detta pågick en stund och försök att förklara omöjligheten i att göra som de bad om strandade snabbt. På något sätt verkade det som om de uniformerade homolivvakterna faktiskt inte förstod vad problemet var.

Efter att ha stått ut med att skuffas fram och tillbaka en stund bestämde sig aktivisterna för att det fick vara nog och började bryta sig ut på egen hand – inte mot bögarna och flatornas samling, utan mot den plats där fordonen var parkerade. Några aktivister fastnande dock i polisens nät vilket fick de övriga att stanna upp. Motståndsrörelsen har inte för vana att lämna sina egna.

Detta gjorde att polisen fick tillfälle att samla sig och kalla till sig ytterligare konstaplar. Nästeschef Pär Öberg skällde ut polisen efter noter. Polisen försökte svara men även de insåg att de faktiskt hade gjort bort sig. Men oavsett, de som skulle lida för deras taktiska fadäser var aktvisterna.

Polisen kallade in en buss från lokaltrafiken och körde ut en del av aktivisterna från staden. Samtidigt fanns ytterligare grupper kvar i staden och inväntade besked. Till sist släpptes de bortbussade av och snart återbördades de tillbaka till staden med hjälp av kamrater vilka körde i skytteltrafik. Pär Öberg hade kontinuerlig kontakt med polisen och krävde att de tre kamrater som anhållits i det inledande bråket med polisen skulle friges. Polisen å sin sida krävde att Motståndsrörelsen skulle lämna staden. Efter att förhandlingarna strandat konstaterade Öberg att: om inte de politiska fångarna släpps så kommer de grupper som finns utspridda i staden att skapa det störande som polisen redan anklagat oss för. Släpp fångarna så åker vi, om inte blir vi kvar.

Polisen gav efter och de tre kamraterna släpptes ur sina celler.

Musik och tal som avslut
Senare på kvällen bjöd kamgrupp Eskilstuna in till fest. Många som inte haft tillfälle att deltaga under dagen kom till festplatsen. Motståndsrörelsens egen Henrik Pihlström inledde den musikaliska underhållningen. Därefter talade Pär Öberg om senaste tidens attack mot organisationen från Bonniermedias sida och hans kompromisslösa maningar föll publiken i smaken. Även Bo Nilsson, en vän till organisationen, talade från hjärtat. Sedan var det dags för bandet Vit Legion att äntra scenen. Många klassiska kamplåtar spelades och en hel del eget material. Vit Legion gjorde ett väldigt bra framträdande, något som bekräftades av publikens många applåder under kvällen. Framåt kvällens slut höll även Stockholmsaktivisten, Kristian Nordvall, ett tal. Talet behandlade kampen i stort och bland annat drogs liknelser till trettiotalets SA och deras kamp på Berlins gator.

Kort och gott blev denna tillställning en mycket trevlig avslutning på dagens manifestation mot homolobbyn. Motståndsrörelsens kampgrupp i Eskilstuna kommer fortsätta sitt kamparbete och Motståndsrörelsen lär ha anledning att återkomma till staden framöver, inte minst vid Springpride nästa år.

Till fots genom Eskilstuna.

Polisnärvaron var ovanligt stor.

Uppställda vid Stadsparken.

Flygblad delades ut till förbipasserande.

På Fristadstorget samlades homosexlobbyn för det så kallade Springpride.

Polisens agerande under dagen kan kraftigt ifrågasättas, här ses polismän gå till angrepp mot Motståndsrörelsens aktivister.

Totalt omhändertogs tre aktivister, på vilka grunder är dock ännu oklart. Inte ens polisen själva kunde ge oss något svar på den frågan.

• Publicerad:
  2008-05-05 00:00