”FÖRINTELSEN”. Den tyska historikern Marie Sophie Hingst fick förra året utmärkelsen Guldbloggaren i Tyskland, men alla hennes berättelser om ”förintelsen” var påhittade.

Bedragaren Marie Sophie Hingst står i centrum för allas beundran när hon vinner utmärkelsen Guldbloggaren 2018.

Hon lurade massmedierna och uppemot en kvarts miljon läsare på sin egna blogg innan hon avslöjades: Tyskan Marie Sophie Hingst, som enligt ryska RT är historiker, gjorde sig berömd med sina gripande berättelser om hennes familjemedlemmar som hon påstod mördades i ”förintelsen”.

Det tog sex år innan hennes lögner avslöjades.

Hingst som bor i Dublin, gjorde sig ett stort namn i bloggsfären genom att skriva påhittade historier om påhittade judiska släktingar som under ”tragiska omständigheter” dog under tiden för ”förintelsen”.

Historierna publicerades på hennes blogg ”Läs vidare, min kära, läs vidare” vilken hon började skriva på 2013 men som nu har plockats ned. I synnerhet skrev hon om sin farfar som hon påstod ha dött i arbetslägret i Auschwitz.

Hingst har bland annat också varit moderator i en paneldiskussion för stödföreningen för Berlins förintelseminnesmärke, och talade ofta å ”förintelseöverlevares” släktingars vägnar.

En grupp arkivarier i den tyska staden Stralsund upptäckte Hingsts bluff. Det var visserligen sant att hennes farfar hade bott i Stralsund men han hade aldrig placerats i arbetslägret Auschwitz och var inte ens jude.

Ingen dog i ”förintelsen”

Marie Sophie Hingst profiterade socialt och ekonomiskt på judarnas förintelseindustri.

Istället var Marie Sophie Hingsts farfader en protestantisk pastor. Farmodern var tandläkare och också vit kristen, har Der Spiegels veckomagasin skrivit. Det visade sig att inte en enda av Hingsts släktingar dog i ”förintelsen”.

Som en påminnelse om hela förintelsebluffen i sig lurade hon styrelsen för Israels förintelsemuseum i Jerusalem, Yad Vashem, – vilket började planeras redan 1942 innan ”shoah”, ”förintelsen”, av 6 miljoner judar skulle ha inträffat. Hingst lyckades placera sina 22 påhittade ”judiska släktingar” på Yad Vashems minneslistor.

Nu har den tyska utrikesministern ingripit och meddelat Yad Vashem om den nyligen avslöjade historikern.

Hingst själv tycker inte att hon har gjort något fel trots att hon har ljugit om allvarliga saker i sex långa år.

Hennes advokat säger att hon skrev berättelserna med en tillåten ”avsevärd grad av konstnärlig frihet”. Hon har också låtit meddela att ”detta är litteratur, inte journalistisk eller historieskrivande”.

Hon skyller också på att hon gjorde det som egenterapi för att bekämpa en tung depression.

Fake news
Förutom att ljuga om sitt judiska förflutna började hon hitta på historier om humanitärt frivilligarbete hon aldrig genomfört. Bland annat påstod hon sig ha byggt upp en läkarklinik i slummen i New Dehli, Indien.

Hon hittade också på att hon har hjälpt ”flyktingar” från tredje världen som flyttade till Tyskland för att integreras i samhället genom att starta sexutbildningskurser.

De stora bolagsmedier som har återberättat Hingsts lögner har skyndsamt skrivit artiklar där de ber sina läsare om ursäkt för att ha spridit alla dessa fake news. Deras ursäkt är att de ”inte hade någon anledning att misstro hennes berättelser”.

Den tyska dagstidningen Die Zeit publicerade dessutom ett långt bloggpostinlägg om hur deras nyheter står för saklighet och att det som de publicerar är relevanta och sanna texter. De beskrev alla de kontrollmetoder de har och som användes för att verifiera Hingsts påståenden, vilka tyvärr visade sig inte räcka till i hennes fall.

Tidningen Der Spiegel orsakade själva en skandal för ett halvår sedan när en kulturmarxistisk vänsteraktivist bland deras mest ansedda frilansjournalister, Claas Relotius – av CNN utnämnd till årets journalist – avslöjades med att under åratal fabricera vänsterpolitiska historier som gynnade USA:s utrikespolitik.

Historiker blundar för historien
Även seriösa judiska historiker har svårt att hitta sanningen om världskrigen. Mary Fulbrook, tidigare professor i tysk historia i London och i Sverige mest känd för sitt verk Tysklands historia, klarar inte heller av att hantera sanningen.

När Fulbrook under senare år försökt gräva djupare i tyskarnas skuld i ”förintelsen” bland sina egna släktingar förfärades hon över att de berättar att de inte märkte av någon förintelse, mord på judar eller ens särskilt aggressiva förföljelser.

Enligt Fulbrook innebar hennes egna gamla släktingars ”förnekelse” av historiska ”fakta” ett svek mot det judiska folket, ett svek som tyskarna dock är skyldiga till: Alla de ”hemskheter” som tyskarna åsamkade judarna innebar ett sådant ”traumatiserande” att deras psykologiska försvarsmekanismer utlöstes på ett sätt som liknar juden Sigmund Freuds beskrivning av det psykologiska fenomenet bortträngning.

Källor:
German ‘blogger of the year’ invented her ‘Jewish’ family history, cheated media for years
Gerhard Menuhin (2017): Tell the Truth and Shame the Devil. Castle Hill Publishers.
Mary Fulbrook (2012): A Small Town Near Auschwitz: Ordinary Nazis and the Holocaust. Oxford University Press.


  • Publicerad:
    2019-06-03 20:00