Dagens datum 1 maj: Den 1 maj 1933 organiserade nationalsocialisterna för första gången ”Tag der nationalen Arbeit”. Vid detta förstamajfirande i Tempelhof, Berlin, samlades 1,5 miljoner tyskar.
Motståndsrörelsens Magnus Söderman skriver om den nu pågående Pridefestivalen i Stockholm. Av allt att döma är han ingen varm anhängare.
Det är antagligen få förunnade som lever i ovetskap om att homolobbyns årliga jättespektakel Stockholm Pride genomförs denna vecka i Stockholm. Man behöver ju faktiskt inte bo i Stockholm för att få denna ”pridevecka” nedkörd i halsen. Riksmedia, oavsett om den är tryckt eller digital, frotterar sig med de hippa dussinsexuella och hjälper dem att verkligen visa sin stolthet över sin sexualitet; politiker tävlar med varandra om att ge stöd och andra former av ”kändisar” visar upp sig. Av någon anledning får jag associationer till Magnus Ugglas klassiska låt – jag mår illa!
Intressant att notera, vilket vi gjort men som tåls att upprepas, är hur denna, enligt sina egna definitioner, undanträngda och utsatta; åsidosatta och diskriminerade; hotade och av vissa mindre intelligenta individer ifrågasatta grupp åter igen får sådan (positiv) medieuppmärksamhet att den, omräknad till reklamkostnader, skulle få ett storföretags PR-avdelning att dregla lystet. Och med tanke på att homolobbyn faktiskt har fritt tillträde till media även resten av årets 51 veckor känns snyftcharaden om utsatthet och diskriminering tämligen uttjatad – litet som pojken som ropade varg. Till och med RFSL:s ungdomsordförande har ju deklarerat att man uppnått det mål man föresatte sig (men tillade snabbt att det finns nya mål att kriga för) – och det är detta vi ser, tvingas att se och höra snarare.
Jag själv och åtskilliga tiotusentals stockholmare lyssnar på radio under arbetsdagen. Det är väl inte det mest intensiva lyssnandet utan den får mest stå och gå i bakgrunden och man lyssnar med ett halvt öra. När jag så väl bestämde mig för att lyssna med ett helt öra (vilket jag redan från början förstod skulle vara en dålig idé med tanke på att blodtrycket skall hållas jämt) insåg jag rätt fort att systemets agitprop arbetar för högtryck samt att deras fräckhet inte har några gränser.
Prideveckan och därtill hörande ”upplevelser” dominerar etern då småmysiga programledare ägnar timmar åt att bjuda in och ösa sin beundran över de utsattas mod att våga vara sig själva. Vi får höra intervjuer om ”gaylitteratur” med tips om bra homoböcker att låna eller köpa (eftersom flera bibliotek har speciella utställningar angående detta i och med homoveckan). Sedan skall det berättas om ”transavandringar” i Stockholm eller kanske en utställning på armémuseum angående bögeriet i försvaret under seklerna. Efter att allt skoj och glam så är över och den siste kändisen tillbett homolobbyn klart tar de djupare och mer värdeladdade diskussionerna vid. Fast detta är inte riktigt sant med tanke på att en diskussion, om vi skall vara något så när intellektuellt ärliga, minst förutsätter två motstående parter vilka förfäktar två skilda idéer. Så är inte fallet när agitprop Sveriges radio (till vilka du förhoppningsvis inte betalar pengar till) är kapten på skutan.
Nej, när homomaffian – förlåt lobbyn – eller queerteoretikerna sätter igång så står de oemotsagda (utom när man hittat någon meningslös Livets ordare eller liknande som försöker svara genom att hänvisa till en bibel knappt någon ens öppnar i dag).
En synnerligen irriterande bög fick under säkert tjugo minuter prata om varför surrogatmödraskap måste bli lagligt. Han kunde inte förstå varför han och hans man skulle vara tvungna att vara utan barn, varför inte de kunde få barn som alla andra; han kunde inte acceptera att detta med barn och föräldraskap skulle vara förbehållet heterosexuella par. Hur fan kan det vara så svårt att fatta, tänkte jag i mitt stilla sinne: han och hans man kan ju ta en bok som förklarar människans fysik, gå in i sängkammaren och sedan skärskåda varandra – se likheterna – och sedan titta i boken igen. Man och kvinna, naturen erbjuder barn! Man och man, kvinna och kvinna, INGA BARN. Därför är ni diskvalificerade, eftersom NATUREN, KOSMOS – denna lilla homofoba ordning bestämt att ni inte ska ha barn eftersom ni inte kan få några. Oavsett vilken sorts akrobatik ni sysslar med – INGA BARN!!!
Denna fräckhet gör mig överjävligt förbannad. Snyft, snyft, varför kan inte vi få barn som Britt och Sune? Jo, för att det är en jävla skillnad mellan Britt och Sune och Sune och Sune eller Britt och Britt. BEGRIPS? Antagligen inte. Homolobbyn anser nämligen inte att denna naturgivna ordning är något som måste vara statiskt, nej, snarare är det något som skall förändras, som måste förändras och det är bäst för denna vedervärdiga heteronorm att bita i det sura äpplet och tycka om det. Homolobbyn, queerteoretikerna och genusvetarna är ute efter att i grunden omforma samhällets normer, de normer som skapade samhällets grundläggande stabilitet, och de påhejas av demokraturen och media. Efter två dagars lyssnade fick jag nog och stängde av radion – men likt trädet i skogen som ger ljud ifrån sig även fast ingen är där för att höra det, fortsätter radion med sin propaganda och tyvärr kommer detta att tjäna sitt syfte – att normalisera något som många inte anser vara normalt. Men det är klart, när normen väl ändrats så blir det normalt… eller?
En annan sak jag kom att tänka på i samband med denna Pridevecka fick mig att känna djup sympati med främlingarna i vårt land. Trodde ni inte detta om mig? Jo då, den djupaste sympati. Demokraturens media och företrädare har nämligen den intressanta vanan att klumpa ihop ”invandrarnas” utsatthet med de homosexuellas. Om och om igen skall ”rasismen och homofobin” bekämpas. Systemet jämställer främlingarna med de homosexuella och ser dem som en enhet. Undrar om våra främlingar i förorterna känner sig bekväma med detta? Ni får hemskt gärna kommentera detta påstådda själsliga band med varandra.
Själv behöver jag inte oroa mig för detta i alla fall. Jag tillhör ju något av det värsta som vandrat på denna jord sedan Lucifer muckade med Gud och knockades; jag är en vit man litet över 30 år gammal som gillar flickor och vägrar skämmas för det. Detta är nog som Kainsmärke. Hualigen!
Hoppa till huvudinnehåll
