SATIR. Ofta när man diskuterar mångkultur som nationell möts man av argument som: Sverige skulle ju vara så tråkigt utan invandring och all spännande kultur de för med sig. Men vad har vi fått för positivt utbyte egentligen? Dennis Hopper har lagt pannan i djupa veck och sammanställt en lista över fem positiva saker som vi kan tacka invandringen för.
Det är lätt att glömma att det inte bara är mörker och elände med mångkultur då man slutat läsa koshermedias förskönade bild. För där måste vi ge dem rätt, mångkulturen har faktiskt gett oss en del ”positiva” saker, och ska vi tro våra folkvalda politiker så är det väldigt mycket dessutom. Mona Sahlin beskrev detta väldigt bra under sitt tal inför det turkiska ungdomsförbundet som integrationsminister 2002:
”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”
Att svensk kultur rymmer så fantastiskt mycket inom många olika områden – film, litteratur, musik, mat, konst, arkitektur osv. – är något våra politiker verkar ha förträngt till förmån för den nya ”kulturen” som sköljer över oss i mångkulturens svallvågor.
Vad har då denna fantastiska mångkultur gett oss? Har vi blivit en högre stående kultur? Skördar vi enorma kulturella frukter och vältrar oss i sådant kulturellt överflöd att till och med de gamla grekerna skulle avundas oss? Jag har här kämpat och fått ihop fem punkter som belyser vad jag anser är ”kultur” som vi fått utifrån. Om punkterna är positiva lämnar jag till läsaren att bedöma.
5. Den svenska hip-hopen
År 1990 välsignades Sverige av pratmusikanten och tandläkaren från Nigera, Dr. Albans låt, Hello Afrika. Vid denna tid var svensk hiphop i sin vagga och vi har nog just den rappande tandläkaren från Nigeria att tacka, till viss del, för att den svenska hiphopen ser ut som den gör idag, mångkulturell och osvensk.
Dr. Alban
4. Spännande matkultur
Hur vi svenskar har klarat oss i tusentals år utan skomakaren George Wannes från Turkiet är fortfarande ett mysterium. År 1981 la han och hans bror Simon skorna på hyllan och började välsigna Sverige med kebab. I kölvattnet av kebaben har vi även fått falafel så nu är äntligen kostcirkeln komplett för oss hittills undernärda nordbor.
Spännande kultur med plusmeny.
3. Den osvenska filmen
År 2000 slog Josef Fares film Jalla jalla ner som en bomb i det kulturellt underlägsna Sverige. Tidigare hade vi aldrig sett maken till filmmakeri. Namn som Ingemar Bergman, Arne Mattson och Jan Troell känns helt meningslösa i samband med den nya ”svenska” filmvågen som vi kan tacka den härliga mångkulturen för.
Jalla Jalla, här kommer rasblandningståget.
2. Banbrytande Mode
På senare år har även mångkulturen bidragit till ett mer globalistiskt mode. Innan 2009 var Sverige ett tråkigt och grått land, men tack vare intåget av den fantastiska Haremsbyxan, blev vi ett mångkulturellt paradis. Haremsbyxan ska ej förväxlas med pyjamasbyxor eller mjukisbyxor, nä, de kommer från Turkiet och har mycket finare tyg än de ovannämnda…
Haremsbyxor, mångkulturellt mode för mannen på språng.
1. Det somaliska bandylaget.
Innan maj år 2013 hade Sverige inget afrikanskt bandylag. Man kan ju tycka att ett afrikanskt bandylag borde finansieras av och befinna sig i just Afrika, men i mångkulturens förtrollande land Sverige så har vi just ett sådant och det kan vi tacka vår kära mångkultur för.
Snart kanske vi får vår första somaliska guldmedalj i Sverige?
Hoppa till huvudinnehåll
