Justitieministerns förslag om en kriminalisering av aktivt medlemskap i vad man betecknar som ”kriminella” organisationer är inget nytt. Det är en plan som har funnits på ritbordet länge. På Justitiedepartementet har man under flera år utrett och utarbetat en sådan förbudsplan.
Våra makthavare har helt enkelt väntat på att tiden ska bli ”mogen” för förbudslagens genomdrivande. Det finns nämligen starka krafter som vill inskränka det svenska folkets grundläggande fri- och rättigheter. Denna förbudslag är speciellt framtagen för att kringgå vår svenska grundlag. Bara detta faktum borde få vaksamma människor att dra öronen åt sig.
I och med den senaste tidens dåd har tiden onekligen blivit mogen för en sådan inskränkning i det svenska folkets grundläggande friheter.
Makthavarna har inget emot dåd av det slag som skett den senaste tiden. Dåden utgör ju inget hot mot systemet eller mot makthavarna själva. Händelserna har i stället den effekten att de stärker makthavarnas grepp genom möjligheten till inskränkningar i medborgarens friheter och att den stärker deras ihåliga argument – inte för att argumenten bär sig själva – utan endast genom att motståndaren utmålas som djävulen själv.
Det har i själva verket varit så länge, att makthavarna inte har några hållbara argument för sin destruktiva politik. Den enda möjligheten de har är just detta att påstå att allt annat leder raka vägen till gaskamrarna i Auschwitz. Som om svenskarna har något med Auschwitz att göra, som om svenskarnas motstånd mot främmande exploatering, främlingsinvasion och kulturimperialism är det samma som massutrotning av judar. Enligt media är det givetvis så, och detta beror inte på att det är så, utan som jag sagt ovan, att det är det enda argument makthavarna har kvar.
Genom ett förbud mot aktivt medlemskap i organisationer hoppas man från makthavarnas sida att på sikt omöjliggöra eller åtminstone allvarligt försvåra för svenskarna att göra motstånd mot främlingsväldet. Syftet är givetvis inte att få slut på våldet i samhället, eftersom detta knappast genereras från ”nazistiska” eller ens kriminella organisationer utan istället från makthavarnas destruktiva politik. Det är politiker och andra makthavare, särskilt inom media, som bär ansvaret för det eskalerande våldet i samhället. Det är dessa människor som bryter ner och förstör vårt land.
Makthavarna vill att vi likt den dumma hunden skall angripa sjukdomssymptomet, inte det illasinnade virus som bär skulden, eftersom detta virus utgörs av makthavarna själva. Symptomet är alienerade unga män som begår våldsamma handlingar. Avrättningen av två poliser i Malexander har sitt ursprung i förstörelsen av Sverige – i försöken att slå sönder det svenska samhället och skapa ett gränslöst mångkulturellt ”samhälle”. Polismördaren är inte lika mycket ”nazist” som han är en symbol för den multietniska och mångkulturella katastrofpolitiken. Dåden går inte att skylla på en ideologi utan är istället ett resultat av de slitningar och de konflikter som uppstår i mångkulturella områden där alla gränser och värden suddats ut för att ersättas av förvirring, frustration och slutligen av aggression.
Våra makthavare är knutna till främmande intressen, det är naturligt för dem att vilja förstöra den svenska nationalstaten och det svenska folkets etniska, kulturella och territoriella integritet. Ett enat och medvetet folk utgör ju ett hinder på vägen mot exploatering och globalisering. Den internationella storfinansen vill ha öppna gränser, de vill ha lättpåverkade, lättstyrda och rotlösa medborgare. All form av naturlig lojalitet inom folk och raser utgör ett hot mot deras mål.
Genom mediakonglomeraten underblåser de alla former av destruktiva beteenden, inklusive våld. Det är ingen som ska tro att mediamogulerna är omedvetna om att våldsfilmer på video, tv och på bio genererar våld i samhället. Massmedierna är först och främst propagandaverktyg avsedda att påverka folks åsikter och beteenden. Vill man ha bevis för vad som står på deras socio-politiska agenda, räcker det med att slå på TV:n. Hade mediamogulerna varit emot våld, pornografi m.m. hade du garanterat märkt det på utbudet.
Problemet är att den senaste tidens våldsdåd spelar våra fiender i händerna. Det som har skett är till deras fördel, inte till vår. Att våra fiender vill bryta ner och förstöra Sverige innebär samtidigt att vi har ett ansvar att motverka detta. Det är vår skyldighet att skapa ordning där ordningen bryter samman, att skapa enighet och samhörighet mellan svenskar där mångkulturen slår sönder, att återskapa kultur och traditioner där de bryts ner och att göra motstånd på alla områden där fienden angriper vår kultur och vårt folk. Det är samtidigt vår plikt att vara politiska realister. Det innebär att vi endast får göra det som klart gagnar våra intressen. Att avrätta två poliser gagnar inte vår sak. Att skjuta en fackföreningsman gagnar inte vår sak. Inga av de våldsdåd som genomförts det senaste året har gagnat vår sak, tvärtom. Dessa dåd har varit destruktiva, de har mötts av oförståelse hos det svenska folket och de har gett oss nya fiender i en tid då vi definitivt inte har råd med nya fiender.
Om vi säger att vi verkligen befann oss i ett ”krig” som dessa ”män av handling” påstår att vi gör när dom talar om ”den väpnade kampen”, då är det verkligen viktigt att det som görs verkligen är genomtänkt. I så fall är det ju precis som i en armé – handlar man fel, förlorar man. Ett krig förs inte av känslomässiga hetsporrar utan av kallhamrade generaler. Problemet med hetsporrarna är att det inte finns några generalplaner, inga generalstaber, inga strategier. De gör endast det som faller dem in. En väpnad kamp kan inte föras utan strategi, generaler och långsiktiga planer. Ur denna synpunkt förefaller därför dessa hetsporrars ”väpnade kamp” rent absurd. Det enda som kan komma ur denna ”väpnade kamp” är att den välorganiserade motståndaren vinner allt mer fördelar och stärker sin egen position. Krig ska man inte föra om det inte finns en utsikt att vinna.
Som politiska handlingar är de senaste dåden inte försvarbara. Det är inte frågan om vad som är rätt eller fel, det är inte frågan om huruvida ”Peter Karlsson” förtjänade bilbomben eller inte. Det enda viktiga är konsekvenserna och effekten av det som har hänt. Huruvida det varit till den nationella befrielsekampens fördel eller inte – vilket det definitivt inte varit. Dessutom kan vi inte rycka ut en av händelserna ur sammanhanget och säga att den var bra och de andra dåliga, eftersom samtliga händelser nu ingår i en politisk helhet. Eftersom vi fortfarande endast når ut till en minoritet av det svenska folket får vi acceptera att det är massmedier som Aftonbladet och Expressen som formar folkets uppfattning om dessa händelser. Det innebär att Björn Söderberg var en godsint fackföreningsman i folks ögon, inte att han var en inskränkt Stasi-typ som angav sina arbetskamrater för att de hade fel politiska åsikter.
Det är olyckligt att vi, just som vi höll på att rycka fram, nu är tvungna att ta några steg tillbaka. Det som skrämmer mig är inte våldet, eftersom det inte är annorlunda än övrigt våld i samhället, utan möjligheten att ett fåtal hetsporrar i ofrivillig samverkan med vårt folks fiender på ett ögonblick kan förstöra alla våra organiserade ansträngningar.
Jag uppmanar därför de individer som möjligtvis tänkt genomföra liknande dåd att avstå från detta. Det är inte upp till er som individer att påverka ett helt folks politiska framtid. Vi befinner oss i ett mycket känsligt skede av kampen. Att på eget bevåg genomföra liknande dåd är inte patriotiskt, eller för den delen nationalsocialistiskt – det påminner mer om anarkism.
Att en majoritet av det svenska folket nu låter sig luras, och stöder våra fienders rop på organisationsförbud är tyvärr inte bara ett resultat av medias lögnaktiga hets, det är också resultatet av vissa personers ofolkliga handlingar.
Svensk patriotism har inget att tjäna på terrorism. Våld skall endast användas när det är absolut nödvändigt, t ex i självförsvar. Svenska motståndsrörelsen anser att mord på polismän och ”fackföreningsmän” är ytterst skadligt för den nationella frihetskampen.
Hoppa till huvudinnehåll
