I samband med första helgen i juni visade den regimtrogna median prov på en närmast övertydlig demonstration av sina svenskfientliga värderingar.

Det hade som vanligt varit en hektisk helg för polisen i Malmö, med ett flertal brutala, rasistiska rånöverfall av främlingsgäng på ensamma svenskar, och polisen hade inte lyckats gripa gärningsmännen. Detta faktumn var helt i sin ordning enligt de regimtrogna journalisterna.
Vad som däremot inte var i sin ordning var att en poliskommissarie hade skrivit ett pressmeddelande där han talade om vad som hade hänt. Att tala sanning är nämligen ett grovt brott – betydligt grövre än att misshandla svenskar – i de regimtrognas ögon. Att polismannen sedan hade använt sig av ett politiskt inkorrekt ordval gjorde inte precis saken bättre.
Under rubriken ”Våldsamma kriminella invandrargäng härjar i Malmö city” hade han skrivit att ”negrer” och ”araber” stått bakom ett flertal brutala rån under fredagsnatten. Meddelandet hävdade att ”tre till fem negrer i 20-30 årsåldern sparkade ned en ensam nattvandrare” och att denne fick föras till sjukhus. ”Lite senare misshandlade 10-15 araber” en man som blev av med plånbok och halskedja.
Polismannen hade dessutom fräckheten att påpeka att offren i samtliga fall var svenskar.

Rasism bakom brott?
Inget konstigt kan tyckas, men det räckte för ett par dagar långt mediadrev. Givetvis var inte de regimtrogna nyfikna på om det möjligtvis kunde vara rasism som låg bakom att samtliga offer var svenskar, medan samtliga gärningsmän var främlingar. Nejdå!
Men däremot ville man gärna få polismannen dömd för ”hets mot folkgrupp” för att han talat sanning. En anmälan är skickad till åklagaren, men det skulle vara förvånande om man lyckades få honom fälld eller ens åtalad. Däremot vill man gärna vänja mediekonsumenterna vid tanken att det är kriminellt att uttrycka sig som polismannen gjorde, för att senare kunna inskränka yttrandefriheten mer och mer utan att någon reagerar.

Beskrivit verkligheten
Diskrimineringsombudsmannen Margareta Wadstein såg allvarligt på det inträffade. Hon menade att ”sådana här beskrivningar försvårar mitt arbete med att förebygga etnisk diskriminering eftersom det spär på fördomar om personer som tillhör en viss grupp eller har ett visst utseende”.
Att polismannen bara beskrev verkligheten är irrelevant. Om verkligheten ”spär på fördomar” så får man helt enkelt låta bli att beskriva verkligheten, eller beskriva den i mer allmänna termer.
Värt att notera är att det hade varit helt OK att skriva att det t ex var ”ungdomsgäng” som härjat i city. Att en sådan beskrivning eventuellt skulle kunna skapa en irrationell rädsla för svenska ungdomar bland svenska pensionärer spelar ingen roll. Det är de i sammanhanget politiskt inkorrekta egenskaperna som inte får nämnas.

• Publicerad:
  2000-08-10 00:00