KRÖNIKA. Idag firas Polens självständighetsdag till minne av republikens upprättande 1918. Henrik Gustafsson beskriver dess historiska bakgrund samt det politiska läget i landet.
Historisk bakgrund
Landet delades 1795 mellan Ryssland, Österrike-Ungern och Preussen. Vid slutet av första världskriget infann sig en möjlighet för Polen att återupprättas efter 123 års kamp för självständighet. Den 7 oktober 1918 utropades Polen som en självständig stat i Warszawa. Den skulle vara i lite mer än 20 år.
Militärledaren och politikern Józef Piłsudski frigavs från tysk fångenskap i Magdeburg den 8 november och sattes på ett tåg mot Warszawa. Den 11 november markerar tidpunkten då han tog kontroll över Polen och utnämndes till arméns överbefälhavare.
Józef Piłsudski.
Helgdagen instiftades år 1937 men firades endast två gånger innan andra världskriget bröt ut. Sedan strök det kommunistiska styret självständighetsdagen från kalendrarna. Inofficiellt fortsatte den dock att firas.
Särskilt under 80-talet hölls marscher och ceremonier där medlemmar från den förbjudna solidaritetsrörelsen deltog. Dessa skingrades ofta brutalt av kommunistmaktens polis och militärstyrkor varefter många deltagare fängslades och torterades.
Det kom således att bli ett populärt datum för protester mot kommunistregimen. Efter att Polen befriats från kommunismen återupprättades datumet som högtidsdag.
ONR i Bialystok 2016.
Självständighetsmarscher i det moderna Polen
2008 började organisationerna Nationella radikala lägret (ONR) och All-polsk ungdom arrangera en nationalistisk självständighetsmarsch i Warszawa. Dessa ledde i början till arresteringar och omfattande sammandrabbningar med polis.
Våldsamheterna i samband med demonstrationerna verkar haft en höjdpunkt 2012. Då skadades 22 poliser och 176 demonstranter häktades. Året därpå togs 72 nationalister i förvar och 12 poliser fick föras till sjukhus. Skadegörelse skedde på ett HBTQ-monument av en regnbåge samt i närheten av ryska ambassaden. Sedan dess verkar det som att marscherna har kunnat utföras utan incidenter.
2017 deltog runt 60 000 personer i demonstrationer som organiserats av ONR och andra nationalister. De utropade slagord som ”död åt Polens fiender”. I deras block syntes banderoller med texten ”vitt Europa”.
Det året skulle den amerikanska alt-högerprofilen Richard Spencer hållit tal men förbjuds från detta av polska myndigheter. Förra året nekades den svenske nationalisten Jonas Nilsson inträde till landet i samband med självständighetsdagen då han skulle hållit tal om boernas situation i Sydafrika.
Lech Kazcynski omkom vid Smolenskkraschen.
Politik i Polen
Radikaliseringen av självständighetsmarscherna motarbetades av president Bronislaw Komorowski. 2012 tog han initiativ till en mer inkluderande marsch i Warszawa. Komorowski utnämndes till president den 10 april 2010 efter att hans företrädare Lech Kaczynski omkommit i en flygkrasch utanför Smolensk i Ryssland. Kaczynski var på väg dit för att delta vid en ceremoni för de som mördats i Katynmassakern 70 år tidigare.
Komorowski behöll presidentposten fram till valet 2015 då det socialkonservativa partiet Lag och Rättvisa (PiS) fick egen majoritet. Detta leds av Lech Kaczynskis tvillingbror Jaroslaw. Denne har dock själv valt att avstå från posten som premiärminister.
Trots att Jaroslaw Kaczynski formellt bara är en medlem i parlamentet betraktas han som en av de mest inflytelserika personerna i Polen. Han har bland annat beskrivit HBTQ-rörelsen som en främmande import som hotar den polska nationen.
Symboler för ONR och Konfederation.
Lag och Rättvisa vann valet den 13 oktober i år med 44 procent av rösterna. De fick det högsta antalet röster som något parti fått sedan kommunismens fall 1989. I år fick även partiet Konfederation 6,81 procent. Detta är en sammanslutning av flera organisationer och partier där även ONR ingår.
Konfederations ledare Janusz Korwin-Mikke.
Efter självständighetsmarschen 2012 bildade ONR tillsammans med All-polsk ungdom och Realpolitiska Unionen partiet Nationell rörelse. Konfederation bildades 2018 som en koalition mellan Nationell Rörelse och det libertarianska partiet KORWIN. Denna koalition leds i sin tur av KORWINs partiledare Janusz Korwin-Mikke.
Hoppa till huvudinnehåll
