Den 29 februari skickade Sverige sitt beredskapsplutonium, 3,3 Kg, till USA. Hundrafemtio poliser kallades ut i hemlighet. Nationella insatsstyrkan hade full beredskap. Varför gjordes detta och varför hade Sverige ett lager av plutonium överhuvudtaget.

Historik
Huvuddelen av plutoniumet kommer från upparbetat bränsle från den sedan länge nedlagda Ågestareaktorn inuti ett bergrum i Huddinge. Ågestareaktorn eller Ågestaverket som det också kallas var Sveriges första kommersiella kärnreaktor, den levererade såväl ström som fjärrvärme till Stockholmsförorten Farsta. Reaktorn var en tryckvattenreaktor med tungt vatten som moderator. Bränslet var naturligt uran i form av urandioxid som går att bryta i svenska urangruvor. När reaktorn byggdes ansåg man det som viktigt att Sverige skulle kunna driva reaktorn utan att vara beroende av andra länder. Reaktorn var i drift 1963-1974. Den här typen av reaktorer har plutonium som restprodukt. Plutonium som efter en reningsprocess (upparbetning) mycket väl kan användas i tillverkningen av en form av atombomb. Ågestaverket var en viktig del i det svenska atombombsprojektet som på 60-talet engagerade 350 tekniker och vetenskapsmän som målmedvetet jobbade med att ta fram skisserna för hur en svensk bomb skulle kunna byggas. Förutom bombplanerna användes plutoniumet till forskning, främst försvarsforskning om hur vi skulle skydda oss vid ett eventuellt globalt krig. Någon svensk bomb blev det aldrig, projektet lades i malpåse, Ågestaverket stängdes ned 1974 efter löften från NATO om att vi skulle få beskydd från dem om Sovjet skulle hota oss. Det var inte alls önskvärt att Sverige hade en egen plutoniumproduktion. Efter detta hamnade det kvarvarande plutoniumet i förvar i Studsvik under 40 år till nu.

Beslutet
Hur förhandlingarna gått till från USA:s sida denna gång kan vi bara spekulera i men klart är att man har varit väldigt angelägna om att komma över vårt plutonium. USA som gärna framställer sig själva som en snäll rättvis frihetssträvande storebror till alla andra stater, har dragit igång ett projekt som heter ”global threat reduction initiative”. Där man har tagit på sig att samla in farliga ämnen från hela världen så att de inte hamnar i ”orätta” händer. Sveriges utrikesminister, Carl Bildt, medverkade nyligen på toppmöte om kärnsäkerhet i Seoul, Sydkorea och passade då på att offentliggöra att Sverige som första land i världen, i största hemlighet, har transporterat sitt plutonium till USA. I en artikel i DN-debatt motiverar han beslutet så här:

Bakgrunden till detta arbete är tyvärr välkänd: Spridningen av kärnvapen och andra massförstörelsevapen utgör fortfarande ett av vår tids allvarligaste hot. Det handlar om staters agerande och ambitioner, men också om risken för att nukleärt material ska falla i orätta händer och användas i terrordåd. Konsekvenserna av en sprängning av en rudimentär kärnladdning i stadsmiljö – eller en detonation av en så kallad smutsig bomb som sprider radioaktivt material över ett tättbebyggt område – skulle vara ödesdigra. Hotet och riskerna för ett sådant scenario måste minimeras och vi har ett viktigt bidrag att lämna.

USA uttalade sig genom sin relativt nytillsatte Sverigeambassadör, Mark Brzezinski, som gav följande uttalande:

— Idag offentliggör vi gemensamt att Sverige har blivit det första landet att skicka sitt beredskapsplutonium till Förenta staterna för disposition. Slutförandet av detta viktiga projekt är en fantastisk bedrift för både Sverige och USA som tar oss ett steg närmare en förbättrad kärnsäkerhet i hela världen.

Mark Brzezinski (th.) när han firade Chanukka i Stockholm förra året.

Carl Bildts argument; terrorister, atombomb, smutsig bomb, lägg de argumenten på minnet, vi skall återkomma till denna motivering.

Transporten
Plutoniumet lämnade Studsvik och fraktades till Wallhamn på Tjörn, där lastades materialet på ett specialfartyg. Transporten över Atlanten skedde alltså i detta specialfartyg som vi hyrde in från ett brittiskt säkerhetsföretag. I USA har det placerats i en särskild anläggning i delstaten South Carolina. När plutoniumet fraktades inom landet hade vi 150 kravallutrustade poliser som hela tiden var beredda om någon form av protest skulle ske. Hela operationen var så hemlig att polismännen själva inte fick reda på varför de skulle hålla sig beredda. Även nationella insatsstyrkan var engagerad i denna transport. Vilka militära krafter som var aktiverade är inget som offentliggjorts. Jag har i mina efterforskningar till den här artikeln kontaktat såväl strålskyddsinstitutet som SVAFO (företaget som förvarade vårt plutonium) för att få reda på vad hela den här transporten har kostat. Det är inget någon av dem vill avslöja, det är dock inte så svårt att räkna ut att det måste röra sig om en ansenlig summa.

Motiveringen
Carl Bildt oroar sig alltså för att terrorister ska lyckas stjäla vårt plutonium och bygga antingen en komplett atombomb eller en så kallad smutsig bomb. Det förstnämnda kräver ett team av vetenskapsmän och tekniker och kan därför nog bara göras av en annan stat. Det andra går ut på att man spränger det farliga materialet i småbitar och på så vis sprider det och kontaminerar omgivningen. Det är visserligen fullt möjligt men till en sådan bomb kan man använda en massa olika material som fortfarande finns inom landet, inte räknat i kilo utan i ton.
Plutonium avger alfastrålning som i strålningssammanhang räknas som ganska ”mild” strålning då den är relativt lätt att skydda sig mot. Huden stoppar till exempel alfastrålarna. Denna typ av partiklar är mycket skadlig vid inandning men som sagt inte alls omöjlig, om än dyr, att sanera. I Oskarshamn har man tillstånd att förvara 8000 ton högriskavfall i väntan på slutförvaring. Tre kilo av detta avfall skulle gå att använda i en betydligt elakare smutsig bomb än motsvarande i plutonium. Nu ska inte ovanstående text tolkas som tips till galna terrorister utan jag vill snarast visa att Carl Bildt döljer det verkliga motivet. Vi ska återkomma till detta men först ska vi med nyktra ögon titta lite närmare på ”vår snälla storebror” som tog emot vårt plutonium så att det inte hamnade i ”orätta händer”.

Vår ”snälla storebror” USA
USA är det enda land i världen som har använt kärnvapen i krig. 1945 raderade man ut de två japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Sammanlagt i dessa två städer dog mellan 140 000 och 170 000 människor omedelbart och ungefär lika många efteråt av strålskadorna.

Explosionerna över Hiroshima och Nagasaki.

Efter andra världskrigets slut har USA fortsatt att kriga. Vad sägs till exempel om följande statistik över bombningar sedan andra världskriget: Kina 1945-46, Korea och Kina 1950-53, Guatemala 1954, Indonesien 1958, Kuba 1959-1961, Guatemala 1960, Kongo 1964, Peru 1965, Laos 1964-73, Vietnam 1961-73, Kambodja 1969-70, Guatemala 1967-69, Grenada 1983, Libanon 1983, 1984, Libyen 1986, El Salvador 1980, Nicaragua 1980, Iran 1987, Panama 1989, Somalia 1993, Bosnien 1994, 1995, Sudan 1998, Jugoslavien 1999, Afghanistan 1998-pågår, Irak 1991-pågår, Pakistan 1998-pågår, Libyen 2011-pågår. Förutom dessa bombningar har USA varit inblandade i en rad konflikter inte minst via sin underrättelsetjänst CIA.

USA är ingen snäll storebror, snarare en psykopatisk styvbror med massmördartankar som är bästa vän med en ännu elakare liten kusin vid namn Israel. Denna kusin har för övrigt fått hjälp av USA med sitt eget kärnvapenprogram. Där tjafsades det inte om något icke-spridningsavtal eller sanktioner.

Sverige har haft fred i ungefär 200 år men vår utrikesminister tycker alltså att det är mer lämpligt att ge bort en vital del i en atombomb, till en av de mest krigiska nationerna mänskligheten upplevt. Antingen är våra politiker galna, mutade eller så är de skrämda till lydnad.

Det verkliga motivet
Att Sverige besitter såväl kunskapen som materialet till att relativt snabbt kunna tillverka en atombomb är självklart en nagel i ögat på USA. Washington Post publicerade 1994 en artikel (Neutral Sweden Quietly Keeps Nuclear Option Open) som handlade om Ågestaverket och vårt svenska atombombsprojekt. I artikeln ondgör man sig över att vi har ett vilande kärnkraftverk som relativt snabbt kan sättas igång för plutoniumproduktion. Man kallar det för ”virtuell beväpning”. Om vi jämför med ett gevär så är det som ett isärplockat gevär som vi kan sätta ihop om läget kräver detta. USA skulle idag snabbt kunna slå ut Ågestaverket med moderna bunkerbomber så den anläggningen anses nog inte längre som något hot. Däremot att det fortfarande finns sekretessbelagda dokument från vår atombombsforskning och att vi då som sagt HADE plutonium sågs nog som en potentiell framtida risk. Nu kanske många undrar varför USA överhuvudtaget skulle bekymra sig över riskerna för ett potentiellt krig med Sverige. Idag känns det otänkbart men det gjorde det nog i Libyen för två år sedan också. Saker och ting kan hända snabbt och vi vet inte riktigt vad den globala makten har för planer för världen. Det vi har sett hittills av deras arbete imponerar inte direkt. USA kan heller inte utesluta ett snabbt maktskifte i Sverige, det har garanterat inte gått dem förbi att det råder stort folkligt missnöje med hur våra länder styrs i Norden.

Vad gäller Carl Bildt så är han mycket väl medveten om USA:s egentliga intresse av vårt plutonium, han springer bara maktelitens ärenden för egen vinnings skull. Wikileaks säger sig ha material som bevisar att Carl Bildt har varit en amerikansk spion sedan 70-talet. Hans agerande i detta fall styrker det påståendet.

Slutligen
Hur har då PK-media rapporterat om detta? I princip alla säger att det bara är bra att vi blir av med farliga ämnen. Jag hittade till och med ett citat av en Greenpeace-expert i kärnkraftsfrågor, Martina Krüger, som tyckte att det är bra att man samlar dessa ämnen på ett ställe. Att det i sammanhanget råkar vara ett av de sämsta ställena på vår planet spelar tydligen ingen roll. Visst kan man hitta ett och annat USA-kritiskt blogginlägg men annars har journalistiken kring detta som vanligt varit slätstruken, systemtrogen och fruktansvärt naiv.

Det bästa vore om vi kunde få bort alla kärnvapen i hela världen. Av alla ondskefulla uppfinningar människan gjort måste dessa massförstörelsevapen vara något av det värsta. De drabbar i första hand civilbefolkning, de förstör naturen för lång framtid och de dödar många. Det är extra oroande när krigiska psykopatstater som USA och Israel är beväpnade till tänderna med denna typ av vapen. Det är klart att man åtminstone höjer på ögonbrynen när plötsligt USA är mån om att ta hand om våra ”farliga ämnen”. Om de verkligen har ärliga avsikter med att ta hand om farligt material kan de gott få allt vårt högriskavfall.

Norden måste ha ett försvar som gör att potentiella fiender inte tycker att det är värt att anfalla oss. Jag säger inte att vi ska börja utveckla en massa kärnvapen, jag efterlyser bara att vi ska sluta vara så naiva och godtrogna. Vi ska heller inte ge bort våra ”ifall att”-alternativ vilket vi nu tyvärr har gjort.

Har DU information?

Har du information om Ågestareaktorn eller Sveriges atombombsprojekt? Har du någon information om transporten av vårt plutonium till USA? Kontakta redaktionen via epost redaktionen@patriot.nu eller på annat lämpligt sätt. Även till synes oviktig information kan vara av intresse. Du kan vara helt anonym, vi avslöjar inte våra källor.

Artikeln är även publicerad i senaste numret av papperstidningen Nationell Idag.


  • Publicerad:
    2012-04-24 00:00