Pippigul

KRÖNIKA. Många människor lider av psykos, skriver Henrik Pihlström.

”Vilken ful cykel du har!”

Den pippigula färgen på ramen flagnar. Kromskärmarna är buckliga och rostiga. Det är eländigt att se. Det berättar dina kollegor i tid och otid. Att upplysas om den vedervärdiga cykeln känns som no surprise. Du har hört det förut.

Det tokiga är att du aldrig åkt på en cykel sedan barndomen och den cykeln var allt annat än pippigul. Trots att du åker i en bil, en silvrig Volvo V70, så har folk du möter i din vardag uppfattningen att bilen i själva verket är en pippigul cykel.

Även när du går till fots så hör du folk kommentera den pippigula cykeln. Hur ska du förhålla dig till människors uppfattning av verkligheten? Ska du vid varje tillfälle bevisa att den pippigula cykeln blott är en illusion?

När alla överallt pratar om din pippigula cykel blir trycket övermäktigt. Även fast du vet att cykeln är ett påhitt så blir du tvungen att åtminstone acceptera det faktum att folk tror något annat. Du kan inte förändra folks uppfattning med ett fingerknäpp.

När utgångspositionen i ett samtal är att du åker på en pippigul cykel så kan du spela med i resonemanget. Du kan mot bättre vetande hävda att cykeln är orange, att stänkskärmarna blivit utbytta till plast i vitt. Ser cykeln mindre gräslig ut? Kanske någon nickar instämmande.

Det mesta som du observerar, anser och relaterar till är sådant du kan vara överens om med de flesta. Undantaget är den pippigula cykeln. ”Hit men inte längre! Jag skulle aldrig ta i en pippigul cykel!”, utbrister många som du pratar med.

Ilska, tårar och förskräckelse är reaktioner du ständigt möter. ”Jag ber om ursäkt för den pippigula cykeln, men jag kan faktiskt göra annat i livet. Som att simma ryggsim under Västerbron i Stockholm. Tro mig, det gör jag utan någon pippigul cykel. Jag kan äta lätt ångad broccoli utan att ringklockan plingar på en cykel för det.”

En del har svårt att tro dig. Allt du är och gör är så förankrat med den pippigula cykeln att de inte kan föreställa sig något annat. Successivt kan du däremot få fler att inse vad det egentligen handlar om – att den pippigula cykeln är en fantasikonstruktion.

Den logiska följden av att illusionen genomskådas blir att du inte kan belastas med synpunkter angående en cykel som inte finns. Människor som öppnat sina ögon för sanningen kan också högakta dig för att du uthärdat mot samhällets trosuppfattning.

Att uttala sanningen är dock förenat med risken att sammankopplas med en pippigul cykel och att bli utfryst från samhällsgemenskapen. Många som ser verkligheten med egna ögon är därför rädda och tysta. Tron på den pippigula cykeln är en viktig beståndsdel i den rådande maktordningen.

På Aftonbladets löpsedel fortsätter därför rubrikerna om den pippigula cykeln. Många gånger är det ett fotomontage på dig och en pippigul cykel. När drevet är som värst kan du säga vad du vill till journalisterna.

Påståenden som ”cykeln är svart” eller ”jag har ingen cykel” är inga ursäkter. Du porträtteras som personen med den pippigula cykeln. Människor som läser Aftonbladet kommer inte tro något annat än att du kan relateras med en pippigul cykel.

Sensmoralen i denna pippigula berättelse behöver ingen djuplodande tolkning. Verklighetsuppfattningen bland människor har en pippigul irrationalitet och den kan i många fall klassas som psykotisk.

Indoktrineringen av människor har varit framgångsrik när folk hallucinerar om pippigula objekt som egentligen inte finns. Andras missuppfattningar och fördomar behöver däremot inte vara normgivande för ditt eget välbefinnande.

När du reagerar med eget skuldbeläggande eller intar försvarsställning vid anklagelser om till exempel ”rasism” och ”värdegrund” så ger du psykosen ett eget liv. Psykosen är aktuell när denna krönika skrivs.

Nordiska motståndsrörelsen uppmärksammas för sin närvaro i Almedalen 2018. Organisationens namn hamnar på folks läppar och man diskuterar ämnet utifrån de fördomar som sprids från kanaler som Aftonbladet.

Man hör om de hemska nazisterna och föreställer sig att det handlar om varelser som kommer från en annan planet. Att aktivister kan gå i Almedalen och framställa sig som just människor är förskräckligt. Att inga pippigula cyklar syns från livesändningen på Youtube är ett annat obehagligt faktum.

Jag skulle säga att likgiltighet många gånger kan vara ett lämpligt bemötande av indoktrinerade människor som tror för gott om sig själva. Ska du bli arg eller ledsen för att en psykotisk person ser en pippigul cykel?

Personen som talar pippigult har inte gett uttryck för en egen unik tanke utan agerar som en spegel av det politiskt korrekta samhället. Reaktionen är ett svaghetstecken då den tyder på en låg integritet eller en självkänsla som är beroende av andras sociala bekräftelse.

Nej, ge inget liv till denna pippigula psykos. Har du fötterna på jorden och vet vem du själv är? Du behöver tro på dig själv och din egen förmåga, inte på psykotiska människor som tror att du cyklar runt på en pippigul cykel.

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
11 Kommentarer
Äldst
Senaste Mest röstad
Inline Feedbacks
View all comments