Patrask, politiker och massmedia

Ända från början har det gullats med den s k autonoma rörelsen med AFA i spetsen framförallt från massmedias sida, men även från etablerade politikers.
Detta är inte speciellt konstigt eftersom AFA har starka anknytningar till etablissemanget på det personliga planet, samtidigt som de har sprungit maktens ärenden som torpeder. Särskilt populära blev de förmodligen när de med massmedias tysta stöd förstörde Ian Wachtmeisters valkampanj med Det nya partiet.

En ofta återkommande skribent på Aftonbladet, Mats Deland, medgav för några år sedan att han deltagit i alla AFA:s demonstrationer och har vid ett flertal tillfällen försvarat våldshandlingar mot regimkritiker.
Två andra Aftonbladetskribenter med starka band till AFA är de ökända våldsverkarna Anders Carlqvist och Anna-Lena Dunger, alias Peter Karlsson och Katarina Larsson. Paret uppmärksammades särskilt sommaren 1999, sedan någon placerat en bomb i Carlqvists bil, i vad som enligt obekräftade uppgifter kan ha varit en uppgörelse i den undre världen. Ingen har ännu gripits för dådet. Paret har även agiterat för ett avskaffande av föreningsfriheten i den yttrandefrihetskritiska tidningen eXpo, som senast var aktuell i samband med att den lyckades få Internetportalen Passagens konferens om Politik nedstängd.
Till detta kan läggas att exempelvis Nina Lekander, medarbetare på Expressen, tackade AFA för att de misshandlat oliktänkande i hennes bostadsområde, i en krönika 30 november 1999.
Även från EU-håll åtnjöt AFA stöd så länge de huvudsakligen begränsade sina attacker till dem som opponerade sig mot den förda folkmordspolitiken. I SvD den 22 oktober 1999 betonade exempelvis sociologen Birgitta Löwander, EU-expert angående regimkritisk verksamhet, att faktumet att s k antirasister ”kastar sten och så vidare” inte spelar någon roll så länge de ägnar sig åt att terrorisera de grupperingar som inte är önskvärda ur EU-elitens perspektiv.
Beträffande politiker kan det, kanske lite överraskande, nämnas att Alf Svensson (kd) har samarbetat med våldsverkaren, AFA-iten och eXpomedarbetaren Tobias Hübinette, mest känd i patriotiska kretsar för sina skarpt rasistiska uttalanden mot vita.

Gatufester
De senaste åren har de autonoma börjat anordna olagliga s k gatufester, under beteckningarna Reclaim the Streets eller Reclaim the City. Dessa har gått ut på att samla ihop allt möjligt löst folk till ”fest” mitt på en trafikerad gata någonstans inne i en storstad. I festandet brukar det bl a ingå att klottra och måla på vägbanan, intilliggande bostadshus och parkerade bilar. Även omfattande stölder i närliggande affärer kan ingå.
Vid den första uppmärksammade festen, som enligt polisens talesman ”urartade i stenkastning och anlagda bränder”, ingrep polisen och omhändertog ett större antal personer, något som ledde till ett ramaskri i pressen. Det visade sig att flera journalister hade barn som deltagit i tillställningen. Resultatet blev att man anordnade en ny gatufest i protest veckan efter, i vilken bl a Gudrun Schyman (v) deltog. Polisen hade nu lärt sig läxan och höll sig på avstånd, med order att inte ingripa annat än vid mord.
Folktribunen hade frivilliga observatörer på plats som berättade om sina intryck i Folktribunen nr 3-00. Bl a konstaterade de att trots ”att de boende på gatan blev utsatta för skadegörelse och till och med rån ingrep inte polisen. Det här var ingen folkfest som media påstod, det var ett rent helvete.”
Expressens P M Nilsson skrev på ledarsidan dagen efter att han ”tror att Stockholm behöver demonstrationer av det här slaget”, och att han skulle komma nästa lördag.
Därefter har polisen växlat från gång till gång. Ibland har man skött sitt jobb och då fått utstå hetskampanjer för övervåld i massmedia, som senast vid en demonstration i Malmö vid EU:s finansministermöte, när demonstranter började kasta diverse projektiler på polisen och bl a miljöpartisten och EU-parlamentarikern Per Gahrton greps för att han vägrade lyda polisens order.


VASAPLATSEN. Kravallernas inledningsskede. (Foto: Folktribunen)

Polisiärt dilemma
I synnerhet för polischeferna har detta varit känsliga frågor. De vet att deras karriär kan grusas av en tillräckligt hård hetskampanj i massmedia. Samtidigt har de, åtminstone officiellt sett, uppgiften att upprätthålla lag och ordning.
Sådant var läget inför EU-toppmötet i Göteborg den 14-16 juni. Om polisen hade agerat med kraft och slagit ner upploppen på ett tidigt stadium, och agerat med det utrymme som lagen ger – trots allt kan ju förberedelse till våldsamt upplopp ge något år i fängelse – så hade Göteborgs polischef Håkan Jaldung förmodligen utsatts för en massmediahets som skulle ha tvingat honom att sluta sin bana inom polismakten. Polisen var bakbunden av journalisternas gullande med den rörelse de så starkt identifierar sig med. De var tvingade att vänta tills situationen urartade totalt innan de kunde ingripa. Till och med ordentliga förberedelser från polisens sida ansågs i media ”provocerande”.
De autonoma kunde däremot öppet förbereda olagliga aktioner med massmedias gillande. På AFA:s hemsida kunde man i en inbjudan till AFA:s europeiska kollegor läsa tips om att stora delar av Göteborg är belagt med gatusten och att Sverige bara kan få fram 3000 poliser i kravallutrustning som ett absolut maximum.


EN POLISBIL VANDALISERAS. För dessa våldsverkare representerar polisen en ”fascistisk” institution. (Foto: Folktribunen)

Kravallerna drar igång
När så kravallerna kom saknade många poliser skyddsutrustning, eftersom det ansågs provokativt. Resultatet blev att flera poliser fick allvarliga skador i onödan. Vi fick se patetiska bilder på poliser som tvingades fly från ett regn av gatsten, något som var planerat sedan flera veckor och som har varit standard vid andra liknande demonstrationer ute i Europa och USA.
Det anses självklart att polisen ska tolerera spottloskor, oförskämdheter och ”passivt motstånd” från de politiskt korrektas militanta gren, men nu fick vi även se polisen stå och ta emot ett skurar av tvåkilos gatustenar utan att ingripa.
Först långt senare, när en punkare beväpnad med en gatusten försökte krossa skallen på en polisman som låg svårt skadad på marken, använde en polis sitt handeldvapen. Den 19-årige punkaren skottskadades i magen.
Horder av maskerade våldsverkare, uppfyllda av hatpropaganda mot det privata näringslivet, drog fram längs Avenyn i en orgie av meningslös förstörelse av privat egendom. Upprörda svenskar som försökte ingripa, men som naivt nog inte hade beväpnat sig – kanske för att de trodde på massmedias och politikernas försäkringar om att det skulle bli en ”folkfest” – misshandlades och tvingades åse hur deras företag plundrades och lades i ruiner.
Bränder anlades på gatorna med inredningen i diverse plundrade butiker som bränsle. Samtidigt kunde inte brandkåren eller räddningstjänsten ta sig fram, eftersom polisen saknade kontroll över situationen. Resultatet kunde ha blivit att hela staden brunnit ner.


VASAPLATSEN. Ytterligare polisbilar vandaliseras och plundras.
(Foto: Folktribunen)

”Fascister” mot ”fascister”
Massmedia visste inte riktigt hur de skulle agera. Känslorna hos vanligt folk var heta när de fick se bilder på beväpnade ligister som systematiskt förstörde egendom för hundratals miljoner utan att någon ingrep. Många efterfrågade att polisen skulle skjuta skarpt rakt in i klungan och att man skulle sätta in militär med stridsvagnar mot ”demonstranterna”.
Det var således ett svårt läge för en tidning som Aftonbladet. I början försökte man med standardvinklingarna om att polisen hade provocerat fram bråken. På hemsidan ställde man frågan – ”Har polisen gått för hårt fram mot demonstranterna?” – men sedan över 90% av läsarna gett ett entydigt nej som svar, svängde Aftonbladet och började ge en mer nyanserad bild för att inte helt förlora sin trovärdighet. Det dröjde någon dag, tills de hetaste känslorna lagt sig, innan det åter började gullas på allvar med de autonoma i massmedia.
I GP försökte man på lördagen förvirra läsarna genom att förflytta skulden till några tänkta ”tyska nazister” som skulle ha deltagit i demonstrationerna:

”Enligt en uppgift som GP inte lyckats få officiellt bekräftad finns bland de stenkastare som igår anhölls fyra medlemmar i ett tyskt nazistparti.
Om uppgiften stämmer ställer det Afas aktiviteter under toppmötet i ny dager.”
Även Göran Persson försökte – trots att de blodröda fanorna vajade bland upploppsmakarna – förskjuta skulden från sina ideologiska fränder till motståndarlägret, genom att i likhet med AFA beteckna det han inte gillar som fascistiskt. Sålunda hävdade han på fullaste allvar att de antifascistiska våldsverkarna i själva verket var ”fascister”.
En annan taktik som användes var att avideologisera vandalerna och hävda att de bara var folk som tyckte om att ställa till bråk, och att de egentligen inte hade någon ideologi, ungefär som fotbollshuliganer.
Man försökte också skydda den svenska grenen av rörelsen, genom att för ovanlighetens skull frångå de pressetiska reglerna och lägga skulden på tillresta ”tyskar”, ”danskar” och andra ”utlänningar”. I själva verket bestod våldsverkarna huvudsakligen av svenskar och nysvenskar. Även punkaren som skottskadades när han försökte döda en medvetslös polisman var svensk medborgare.
Alla dessa försök till bortförklaringar grusades emellertid när svenska AFA senare uttalade sitt stöd för upploppen. Man ansåg att de var ett berättigat svar på polisens påstådda provokationer.


VASAPARKEN. Två NU-medlemmar som hade fått i uppgift att agera observatörer under kravallerna. (Foto: Folktribunen)

Positiva konsekvenser?
Det har uttryckts oro för att dessa händelser kommer att utnyttjas av EU-eliten till att snabba på utvecklingen mot polisstat, och det kan nog ligga något i det. Andra bedömare har dock poängterat att kravallerna även kan få en rad positiva konsekvenser.
Till att börja med är händelserna ett uttryck för en reell inbördes konflikt inom det politiskt korrekta lägret. AFA har haft hela etablissemangets stöd när de har bränt upp regimkritikers bilar och misshandlat oliktänkande, men de tappar en del av detta stöd när de gör samma sak med godtyckliga bilar, polispiketer och vanliga Svenssons i centrala Göteborg. I synnerhet tappar de allt stöd hos polismakten. Ett par sådana här upplopp till, så kommer den enskilde polismannen se mellan fingrarna när vi tar hand om AFA:iterna på öppen gata, hoppas en del bedömare.
De autonoma har sin egen version av vad som hände i Göteborg. Allt var polisens fel. Dessa föreställningar närs också av att de flesta poliser verkligen känner en genuin avsky mot vänsterflummarnas framtoning och förakt för lag och ordning. Detta kommer förmodligen radikalisera rörelsen och skapa än mer oro i samhället.
Det har påpekats att även vanliga medborgare har radikaliserats av dessa händelser. Vi bör inte bli förvånade om fler punkare skottskadas vid kommande kravaller, som ett resultat av att affärsidkare och andra som inte vill se sina livsverk demolerade i ”kampen mot kapitalismen” har beväpnat sig. Polismakten har ju visat att den inte klarar av att skydda liv och egendom i sådana här situationer.
Slutligen kan kravallerna och deras taffliga bemötande inspirera till fler liknande kravaller, men med etnisk grund, av den typ som vi har bevittnat i bl a Oldham på senare tid. Få saker är så stärkande för den etniska medvetenheten som kravaller av den typen, påpekar bedömarna.

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments