Dagens datum 26 mars: Påsk innebär, som de flesta känner det,  påskhare, påskägg, godis och så kanske inslag av kristendomen. Men vad är ursprunget till påsk och är det egentligen en kristen högtid?

Vårfest – Livet återuppstår
Påskens historien går långt tillbaka. Den ursprungliga påsken har sina rötter i firandet av vårdagjämningen och vårens inträde, vilket har högtidlighållits i många, många år. Firandet av våren är förmodligen den äldsta historien. Vårdagjämningen inträffar den 20, 21 eller 22 mars, men det ”officiella” datumet för vårdagjämningen är den 21 mars. Vårdagjämningen markerar att vintern är över och att våren har kommit. Biologiskt och kulturellt representerar det, särskilt i det nordiska klimatet, slutet av den karga årstiden, livets pånyttfödelse, fertilitet och reproduktion. En av de tidigaste referenserna vi har till denna fest kommer från Babylon, 2400 år före vår tideräkning. I staden Ur firade man månen och vårdagjämningen i mars och april.

”Pesach”
Man tror att judarna tog över påskfirandet från det babyloniska firandet av vårdagjämningen, då många judar hölls fångna i det babyloniska riket. Babylonierna använde sommarsolståndet, vintersolståndet, höstdagjämningen och vårdagjämningen som viktiga händelser under loppet av ett år.

Ordet påsk som vi använder för denna festival i de nordiska länderna kommer från det hebreiska ordet ”pesach”. ”Pesach” betyder ”gå förbi” och refererar till när Jahve beordrade att alla förstfödda barn i Egypten skulle dödas. Om man målade dörrarna med blodet från ett lamm skulle Jahves hantlangare bara ”gå förbi.” Detta är alltså ursprunget till vad som utgör den judiska påsken och varifrån den kristna påsken fått sitt namn.

Den kristna påsken och «Easter»
Kyrkan beslutade vid kyrkomötet i Nicaea år 325 att påsken skulle vara kristen. Påsken blev därmed en av de första högtiderna som kapades av kristendomen. Andra festivaler som kristendomen tog över och ersatte inkluderar Jul (vintersolståndet), sommarsolståndet, Lucia, Alla hjärtans dag och så vidare.

Påsken heter på engelska «Easter», vars namn härrör från den germanska gudinnan Ostara (Eastre/Eostre). Gudinnans namn kom senare att ge namn till det kvinnliga könshormonet – östrogen. Ostaras firande ägde rum på första fullmånen efter vårdagjämningen, och en liknande beräkning använder man också idag för när påsken ska firas. På denna dag trodde anhängare av gudinnan att hon befruktades av solguden, och nio månader senare – vid vintersolståndet – var barnet fött.

Man vet inte när germanerna började fira Ostara, men firandet tros gå mycket långt tillbaka. Tacitus skriver i Germania från år 98 efter vår tidräkning att germanska stammar firade en gudinna som han kallade för Nerthus. Denna fruktbarhetsgudinna, som Grimm anser har lingvistiska kopplingar till Njord, har gemensamma drag med Ostara, men även med den nordiska fruktbarhetsgudinnan Freja. Både Freja och Nerthus red för övrigt på en vagn, liksom solguden, Ostaras älskare.

Två av de viktigaste symbolerna för Ostara var haren (fruktbarhet) och ägget (fertilitet och möjlighet till nytt liv). Båda dessa symboler spelar fortfarande en viktig roll i firandet av påsken i dag.

I hela Norden bär firandet av påsken distinkta spår från det hedniska firandet av vårens ankomst och slutet av vintern. Alla populära inslag som vi förknippar med påsken kommer från icke-kristna seder – påskägg, godis, äggjakt, påskharen och så vidare. Denna festival, som de flesta andra vi firar, har blivit amerikaniserad och förvandlats mer till en materialistisk fest. Men det kan vara värt att, nu när påsken är här, offra några tankar till dess ursprung och tänka tillbaka på dem som firade att vintern äntligen var över och att våren och livet åter kunde gro och växa.

Glad Ostara!

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-03-30.

• Publicerad:
  2016-03-26 00:00

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Nordisk historia
• Rashistoria