FÖREDRAG. Lördagen den 5 oktober höll Motståndsrörelsens ledare, Klas Lund, ett föredrag i Dalarna som han tidigare även hållit i Umeå. Martin Saxlind sammanfattar här delar av föredragets innehåll.

Klas-Foredrag-final

Nyligen höll Klas Lund, Motståndsrörelsens ledare, ett föredrag i Dalarna. Samma föredrag hölls även i Umeå för några veckor sedan i samband med den uppmärksammade aktionen i staden. Jag kommer nedan försöka att sammanfatta delar av föredragets innehåll.

För en kamp utan illusioner
Klas Lund inledde med att tala om hur medlemmar i Motståndsrörelsen och han själv måste passa sig för att falla offer för illusioner och önsketänkande. ”Den politiska kampen måste grundas i rationellt tänkande fritt från illusioner”, sa Lund. Även om kampen och propagandan kan ha känslomässiga inslag och vårt mål är visionärt, så måste ”planeringen av kampen, bedömningen av den politiska situationen och vår strategi och taktik […] alltid vara rationellt grundade och vara fria från illusioner och önsketänkande”.

Vi ska därför inte heller hymla om att det är svårt att uppnå våra mål, menade Lund som ändå anser att målen är uppnåeliga genom en kompromisslös kamp. Vi måste endast förmå tillräckligt många människor att tänka i andra banor och agera på andra sätt än vad de gör idag. För systemet upprätthålls och består av människor, tar man bort dessa människors stöd faller systemet.

Lund talade sedan om bedragare. ”Ett problem för oss är människors benägenhet att falla offer för bedragare av olika sorter som utnyttjar fallenheten till önsketänkande och självbedrägeri hos sina offer och på offrens tro att det finns en genväg till framgång”, sa han. Därför är det viktigt att Motståndsrörelsen består av rationella och kritiskt tänkande medlemmar, fastslog Lund med följande ord:

Lättlurade människor utgör ett konstant hot mot organisationen inifrån eftersom vilken opportunist som helst kan förleda dem att svika i en känslig situation när organisationen befinner sig i ett utsatt läge. Och vi är en organisation som kommer att utsättas för press och hamna i ett otal svåra situationer. Motståndsrörelsen ska därför inte ha lättledda följare i sina led. Motståndsrörelsen måste sträva efter att rekrytera och fostra stabila kämpar som inte följer order och budskap på grund av att de är lättledda utan för att de är medvetna om att disciplin, ordning och auktoritet är grundstoderna i en fungerande och effektiv organisation och att en sådan organisation är en förutsättning för en framgångsrik kamp.

För att attrahera rätt sorts människor måste vi därför också vara ärliga och hålla oss till sanningen i vår propaganda. Annars kommer organisationen dra till sig lättlurade människor och stöta bort kritiskt tänkande personer.

Lund talade sedan om begreppet ”sanning” en stund. ”Sanningen är det mest revolutionära budskapet på jorden eftersom vi lever i ett system byggt på lager av lögner”, hävdade Lund och fortsatte:

Men man ska inte vara naiv och tro att sanningen allena kan göra oss fria som ordstävet gör gällande. Historien visar att lögn och bedrägeri mycket väl kan segra över sanningen och att ett onaturligt tänkande kan segra över ett naturligt synsätt.

[…]

Sanningen måste organiseras och ha sina fanatiska förkämpar som är minst lika drivande som deras fiender. För vi ser att lögnen ofta är mer lockande för människor än sanningen. Sanningen kan vara obehaglig, och inte passa in i människors omedelbara själviska behov, och det är dess stora nackdel som gör att många människor gärna vill undvika den och istället hänger sig åt fantasier.

Populismens problematik
En del av anförandet handlade sedan om en liknelse, där Sverige jämfördes med en man som var på väg att dö av cancer som en följd av ett osunt leverne. ”Låt oss föreställa oss en stillasittande pösmunk som mest gillade att titta på teve, röka, dricka öl och äta pizza”, sa Klas Lund och berättade sedan att mannen, som symboliserade Sverige, nu var 38 år gammal men att läkare om några år kommer upptäcka att han lider av obotlig cancer.

Lund förklarade sedan att mannen när han var 38 år kanske hade kunnat undvika att dö i förtid av cancer, men då under förutsättning att han radikalt förändrade hela sin livsstil och eventuellt fick hjälp av läkare att avlägsna cancern från sin kropp innan den hunnit bli obotlig. Samma sak gäller för Sverige och det svenska folket, samhället måste förändras i grunden för att säkerställa folkets överlevnad och utveckling. Det räcker inte att bara stoppa massinvandringen, menade Lund, då den pågått för länge och samhället även drabbats av andra former av samhällelig cancer.

Populismen utgör ett hot mot folket precis som kvacksalvaren hotar den sjuke.

Populismen botar hotar nationen precis som kvacksalvaren botar hotar den sjuke.

För att rädda mannen krävs det dock att en läkare uppmanar honom till att göra de nödvändiga livsstilsförändringarna samt att han hörsammar uppmaningarna. Problemet här är att det finns många kvacksalvare som erbjuder enkla och bekväma ”lösningar” som inte kommer att rädda mannens liv. Detsamma gäller också för Sverige och det svenska folket, förklarade Lund:

Här kommer vi in på det vi kan kalla för populismens problematik. Den så kallade populismen erbjuder människorna lösningar på det de inte gillar, men undviker sådana problem som människorna inte vill ta tag i eller veta om. De obehagliga sanningarna undviks garanterat. Och i den sjukes fall innebär det att man skulle erbjuda att ta bort vissa av symptomen och erbjuda smärtlindring. På intet sätt skulle det innebära en lösning på den grundläggande cancern.

När vi här använder ordet populism så betyder det snarast en politisk inställning där tyngdpunkten i ens förda politik bygger på vad folk vill höra och innebär en anpassning till folkets åsikter. Detta då till skillnad från oss som utgår från principer och inställningen att en minoritet måste leda folket i rätt riktning, inte anpassa sig till det.

Populismen i denna mening bygger också på grundförutsättningen om människornas samtycke till alla åtgärder som måste genomföras – och är därför att betrakta som mer eller mindre ett erkännande av det nuvarande systemet trots att för nationen livsräddande åtgärder kan kräva mindre populära åtgärder utförda av en beslutsam och stark minoritet.

Vidare menade Lund att högerpopulistiska partier, som Frp i Norge och Front National i Frankrike, står i vägen för mer revolutionära alternativ och hindrar dessa från att växa. Det är helt enkelt svårt för radikala krafter att växa sig starkare då populisterna erbjuder folket enklare och bekvämare ”lösningar”. De populistiska partierna gynnar helt enkelt systemet och fungerar som säkerhetsventiler, konstaterade Lund.

Överlevnad eller lydnad?
Klas Lund kritiserade även de ”demokratins tillbedjare” som inte har något emot att folket leds till sin undergång om ”bara allt sker enligt de överenskomna demokratiska reglerna”. Lund sa följande:

Demokrati är alldeles tydligt en helig ko som alla bockar och bugar inför. Det anses även dess regler vara. Om lagen och politikerbeslut ger 100 000 afrikaner rätt att kolonisera delar av exempelvis Dalarna så förväntas man som god demokrat och lydig medborgare acceptera det. Vi får protestera och klaga lite, men inte mer och ska snällt vänta i fyra år i taget för att göra vår röst hörd genom att lägga en lapp i en låda på någon kvacksalvare eller opportunist.

I Sverige får vi bara debattera medan makthavarna förstör landet framför våra ögon. Allt annat är enligt dessa undfallenhetens förespråkare och praktiker odemokratiskt och brottsligt.

Ska vi då acceptera att följsamhet till det nuvarande systemet och dess regler är viktigare än folkets överlevnad? Ska vi snällt vänta på att folkmajoriteten, som utan tvekan bevisat att de representerar en grotesk undfallenhet, feghet och tröghet, tar ett beslut om att systemet ska förändras eller ska vi förutsättningslöst kämpa för folkets överlevnad?

Parlamentarisk kamp inte utesluten
Efter kritiken mot parlamentarismen tillade dock Klas Lund att parlamentarisk kamp kan vara ett komplement till utomparlamentarisk kamp. Han sa:

Även den parlamentariska kampen kan vara en mycket viktig beståndsdel i kampen, inte minst eftersom vanligt folk är vana vid systemet och har svårt att se hur makt kan växa på andra sätt. Det kan därför vara ett nödvändigt sätt att visa för människor att rörelsen har en styrka som även kan manifesteras parlamentariskt.

Men det innebär inte, får inte innebära, att vi i så fall förvandlas till en parlamentarisk rörelse som börjar se val som det allra viktigaste i vår verksamhet. Vårt budskap måste alltid vara att det aldrig kommer räcka med att lägga en lapp i en låda vart fjärde år.

En annan funktion som valdeltagande skulle kunna fylla i kampen är att Motståndsrörelsen skulle kunna försvaga de populistiska alternativen genom att ställa upp i val och dränera dem på stöd och resurser.

Vidare förklarade Lund att det är viktigt att tänka på att en stark rörelse när den väl blir populär kan slå igenom direkt i sitt första val. Det måste inte ske en långsam successiv ökning i väljarstöd som följer en kurva som liknar den som Sverigedemokraternas valresultat följt sedan partiet för första gången ställde upp i ett riksdagsval. Lund betonade även att det inte ens i en strikt demokrati är nödvändigt att vinna 51 procent av väljarnas stöd för att få sin politiska vilja igenom, speciellt inte då för en rörelse som vår.

Kampens faser
Klas Lund menade att Motståndsrörelsen i kampens nuvarande fas måste ”påverka människor, rekrytera nya medlemmar och skaffa anhängare”. I denna fas handlar kampen mycket om psykologi och det räcker inte med att förse folk med en teoretisk förståelse, vi också måste förmå folk att agera. Lund sa:

Att känna till sanningen är långt ifrån detsamma som att agera utefter denna kunskap.

Vi måste förmå en begränsad mängd människor, våra framtida medlemmar, att kämpa. Vi måste ingjuta mod i dem. Och det gör man allra effektivast genom att vi i organisationen föregår med gott exempel och visar prov på mod och styrka. Om människor ser att vi agerar och står på oss så kommer en del av dem att fatta mod och gå från insikt till handling själva.

Årets nordman. Julius Blomberg, är en av Motståndsrörelsens många föredömliga aktivister.

”Årets nordman” – en av Motståndsrörelsens föredömliga aktivister.

Kampens nästa fas, menade Lund, kommer förmodligen inledas av sig självt då Motståndsrörelsen består av 1500-2000 medlemmar. Lund förutspår att utvecklingen då kommer gå snabbt och att den styrka som 1500 nationalsocialistiska kämpar utgör skulle ha en stark psykologisk effekt på det övriga samhället, vilket snabbt skulle kunna skapa vad Lund kallade ”en mer dynamisk politisk utveckling”.

Avslut
Avslutningsvis sa Klas Lund att vi inte ska fästa någon vikt vid det faktum att vi idag är en förhållandevis liten organisation:

Vi ska inte låta oss nedslås av att vi är en relativt liten grupp. Nordiska motståndsrörelsen må vara en liten organisation om man jämför med våra fiender. Men det är inte konstigt. Alla rörelser som går i konflikt med ett förhärskande system är små fram till den dag de verkligen bryter igenom, bland annat på grund av de psykologiska och sociala barriärer som håller människor tillbaka. Men det är inte annorlunda på den punkten än vad andra rörelser har genomlidit innan oss i historien.

Lund avslutade med följande ord:

Dagens västerlänningar är i grunden hedonister som inte tror på någonting särskilt starkt. Detta är också vad systemet har fostrat dem till. De går att böja efter någons starka vilja, nu är det systemet, imorgon kan det vara någon annan. Vi kan besegra våra fiender, ingenting är omöjligt.

Vår strategi ska inte vara att ställa oss in hos folket utan vi ska säga dem vad de behöver höra och visa dem hur riktiga nordbor bör bete sig.

Vårt ledarskap handlar för vår del inte om att ha en åsikt om 101 olika triviala saker, eller att säga det folk vill höra, smeka dem medhårs eller att försöka vara folket till lags och vara en del av den demokratiska cirkusen och där tävla om folkets gunst. Vi kommer aldrig bli respektabla förrän segern är vunnen. Vårt ledarskap handlar istället om att göra det rätta, att gå på, att inspirera och skaffa sig respekt.

Det må vara så att man först inte kommer bry sig så mycket om oss eftersom vi verkar vara oviktiga och få, men allteftersom kommer vi att tillkämpa oss folkets respekt. Och därefter kommer vi vinna i auktoritet, och därefter kommer vi att leda dem genom att sätta standarden.

Och först i det allra sista slutskedet av revolutionen kommer vi att gå från att vara den lilla starka gruppen till att vara de många då de flesta plötsligt står på vår sida. Och efter revolutionen kommer naturligtvis alla säga att de var med och stödde oss från första början. Och det kommer i historieböckerna kallas för en ’folkets revolution’. Men vi, de få som var med, kommer alltid veta att det var några få som trots alla hinder kämpade sig igenom och ändrade historien.


  • Publicerad:
    2013-10-14 12:00