Dagens datum 14 juni: Denna dag 1940 intogs Paris, utan stridigheter, av tyska trupper. Större strider hade dock ägt rum vid floderna Somme och Aisne tidigare under månaden. Den demoraliserade franska armén retirerade till söder om staden för att inte Paris och dess gamla byggnader skulle skadas, men efter Paris fall bröt fransmännen ihop och därefter var det mestadels en fråga om flykt och förhandling. Stridigheterna om Frankrike varade endast sex veckor, på grund av den framgångsrika Blitzkrieg-taktiken och livet återgick snart till relativt normala förhållanden.
När Frankrike och Storbritannien förklarat krig mot Tyskland den 3 september 1939 inleddes en period av väntan som numera kallas ”låtsaskriget”, ”the phoney war” eller ”sitzkrieg”. Denna period avslutades när Fall Gelb, den stora tyska överraskningsoffensiven över Ardennerna och in i Belgien, Nederländerna och Luxemburg inleddes. De allierade (britter, belgare och fransmän) hade ansett att en pansaroffensiv över Ardennerna inte var möjlig och hade därför bemannat detta område torftigt. Tysk ingenjörskonst, överlägsen utbildning och Blitzkrieg-taktiken segrade dock både på marken och i luften. De belgiska och franska försvararna, liksom deras efterhand anländande förstärkningar, kunde slås tillbaka med en väl samordnad kombination av motoriserade förband, pansar, luftlandsättningar, strids- och bombflyg. Den 9 juni 1940 inleddes den stora tyska offensiven mot Frankrike självt, Fall Rot.
Den tyska 18:e armén låg redan tidigt i anfall mot den franska huvudstaden och den 10 juni förklarades Paris vara en öppen stad, för att förhindra förstörelse av kulturminnen. Vägarna in till staden försvarades dock frenetiskt under några dagar.
Fransmännen, som lyckats ta tillvara på över hundra tusen soldater som flytt efter nederlagen i Nederländerna, Belgien och Luxemburg, gick dock till hårt motstånd vid Weygandlinjen från och med den 5 juni och man hade bland annat lyckats upprätta nya tunga pansarkårer under ledning av bland annat Charles de Gaulle.
De tyska förlusterna vid Aisne och Somme blev stora, men man vann till slut genom en överväldigande offensiv där bland annat tusen pansarfordon från en tysk pansarkår sattes in mot de hundratusentals franska försvararna. Den fjärde tyska armén intog fort övergångar över Somme och etablerade ett brohuvud, men hade svårigheter att ta sig över Aisne. Fältmarskalk Maxime Weygand hade lyckats skapa tunga befästningar i 360 grader kring alla städer, byar bakom vilka infanteri, stridsvagnar och mekaniserade divisioner formerade sig, redo att kontra en tysk attack och förstärka vid andra orter som låg under attack. De franska styrkorna var beordrade att hålla ut till varje pris.
Vid Amiens blev de tyska trupperna gång på gång tillbakatryckta genom franska artillerikoncentrationer och man kom att inse att den franska taktiken och stridsmoralen nu förbättrats avsevärt sedan den inledande tiden. Än en gång lyckades dock Luftwaffe i luften och tystade de franska kanonerna, vilket lät marktrupperna avancera framåt i skydd av pansar. Luftwaffe hade vissa problem med luftstrider men lyckades förhindra de franska pansarstyrkorna att samla sig till något verkligt motstånd. Luftwaffe etablerade luftherravälde då det franska luftförsvaret hade lidit alltför svåra förluster och inte förmådde försvara sitt territorium längre. Efter 9 juni var luften i stort sett tyskt territorium och de få kvarvarande franska flygplanen övergavs eller flydde till de franska besittningarna i Nordafrika.
Efter tre dagars stridigheter vid floderna låg nu Frankrike vidöppet. Stridigheterna fortsatte en tid i skogarna och genom eldöverfall, men var nu nästan över. Söder om Abbeville led den tionde franska armén även ett nederlag och retirerade därefter till Rouen och söder, utefter floden Seine. Erwin Rommel och hans sjunde pansardivision ryckte snabbt fram över Seine och västerut, in i Normandie där man tog hamnstaden Cherbourg den 18 juni och tvingade de brittiska styrkorna (51st Highland Division) i staden till kapitulation.
Paris efter ockupationen
Den 14 juni föll så Paris i Tyska händer och det fransk-brittiska motståndet erbjöd härefter endast isolerade fall av motstånd. På morgonen denna dag vaknade Parisborna av en tysk röst som på franska meddelade att ett utegångsförbud gäller från och med klockan åtta på kvällen, samtidigt som tyska trupper marscherar in i Paris. Vid tidpunkten då tyskarna marscherade in i staden hade två miljoner stadsbor flytt sin kos. De flesta återvände senare när deras oro stillats. Efter intåget höll man parad nedför Champs-Élysées och genom triumfbågen, ackompanjerat av en marsch från 1814 års Fransk-Preussiska krig: Parizer Einzugsmarsch.
Kriget om Frankrike varade mellan 10 maj och 25 juni, då man slöt ett fredsfördrag med Vichyregeringens framtida president, Philippe Pétain. Kapitulationen hade undertecknats tre dagar tidigare under vapenstilleståndet i Compiègneskogen. De fransmän som flytt bildade en exilregering i Storbritannien under Charles de Gaulle.
Tyskarna tog Paris intakt. Livet återvände så småningom till det normala och det franska folket bibehöll trots nederlaget formell autonomi under den franska Vichy-regeringen, som etablerades i juli 1940. Relationerna mellan det franska folket och de tyska trupperna var överlag bättre än väntat på grund av att tyskarna inte ”hämnades” eller var småsinta gentemot de besegrade, utan insisterade på att bete sig väl, betala för allt och snarare upprätthålla ordning än någon terrorregim.
Denna artiga behandling stod i stark kontrast till den behandling som franska och belgiska trupper utsatt tyskar för under sin ockupation av Ruhrområdet samt stölden av tyskt land med folkmord på tyskar och krig som senare konsekvens.
Som vanligt försökte krigshetsaren Winston Churchill från behörigt avstånd orsaka förödelse och krig mellan broderfolken – till fördel för det internationella börskapitalet – genom att uppmana fransmännen till hopplöst motstånd, förstärkt med vaga löften om att USA skulle ge dem materiell hjälp samt förklara krig mot Tyskland. USA förklarade inte krig denna dag utan fortsatte att i skymundan skicka vapen och frivilliga till de besegrade fransmännen och Storbritannien utan någon formell krigsförklaring.
Många fransmän och belgare kom att slåss på den tyska sidan vid senare drabbningar, vilket odödliggjorts genom Léon Degrelles bragder. Det var i stort en prekär och oönskad situation från båda sidor, men accepterades av de flesta fransmän eftersom tyskarna inte betedde sig illa och lät fransmännen behålla autonomi. De allierade, främst britterna, kom under kriget att bomba 70 000 franska civila och under ”befrielsen” 1945 våldtogs mängder av fransyskor av amerikanska soldater.
Frankrike efter freden (klicka för större)
Det ockuperade Frankrike kom att indelas i tre zoner: en zon kontrollerad av italienska trupper, en del som kontrollerades av tyska trupper och en fransk med franska trupper. Vichyregeringen hade formell makt över alla områden. Det ockuperade området fanns på plats för att förhindra engelska och amerikanska landstigningar som skulle ha underlättat en västfront i kriget avsevärt.
Artikeln publicerades ursprungligen 2014-06-14.
Hoppa till huvudinnehåll
