Oxfords universitet fuskar för att kvinnor ska klara tentorna

UTBILDNING. Institutionaliserat fusk på det anrika universitetet i Oxford skulle leda till mer jämlika utbildningsresultat, men har redan visat sig vara verkningslöst. Statsvetaren och samhällsgeografen Erik Forsell skriver om politiseringen och det medföljande kunskapsförfallet i den brittiska universitetsvärlden.

Foto: CC0 Public Domain.

Nyligen avslöjades det att universitetet vid Oxford har börjat ge studenter extra lång tid på sig att skriva sina tentor, för kvinnornas skull. Syftet är att aktivt motverka att kvinnors sämre förmåga att klara tentorna för vissa ämnen också leder till lägre studiebetyg.

Förfarandet avslöjades inom disciplinerna matematik och datavetenskap. Tidigare år har andelen män som erhållit toppbetygen i dessa ämnen varit dubbelt så många som kvinnor, vilket ansågs som ett sådant problem att man beslutade att det behövdes förändringar med det uttalade syftet att höja de kvinnliga studenternas betyg.

Under tentaskrivningarna sommaren 2017 utökades därför tentatiden med 15 minuter eftersom de ansvariga universitetslärarna hade avgjort att ”kvinnliga studenter är mer benägna att bli negativt påverkade av tidspress”. Tentafrågorna förändrades varken i omfattning eller svårighetsgrad.

Men de åtråvärda effekterna av genuspolitiken för att minska skillnaderna mellan könen har hittills misslyckats. Resultaten visar att allas betyg har höjts, vilket innebär att männen fortfarande har samma fördel i toppbetygsprestationer i dessa studieämnen.

En talesman för universitet motiverade avsikten med den nya policyn med att den är ”akademiskt korrekt och rättvis” och väljer att påpeka att kvinnors betyg i och med detta har ökat, men utan att nämna att männens resultat också har förbättrats av de förlängda provtiderna.

Denna förändring välkomnades varmt av ett flertal kvinnliga studenter, även om några personer har uttryckt vissa invändningar. Antonia Siu, som är studentrepresentant för Oxfords kvinnliga datavetare, kommenterar avslöjandet med:

— Det känns olustigt att man inrättar regler som gynnar ett kön över ett annat. Men jag är glad när människor ser att det finns skillnader mellan grupper där det rimligen inte borde finnas sådana skillnader, som mellan kön, raser eller klasstillhörighet, och att ha det som utgångspunkt för att fundera över vilka sorters människor de ofrivilligt stänger ute.

LÄS ÄVEN: Brittiska professorer: ”Statistik är rasistiskt”

Lärosätet i Oxford oroar sig uppenbarligen inte endast för ”allas lika värde” utan även för bristen på ”allas lika funktionalitet.

Oxfords universitet för en mycket aktiv ”utjämningspolitik”. Bland annat skickar universitet ut mer reklam för studier till kvinnor än till män. Det kan ha bidragit till att fler kvinnor har nappat på idén att söka till universitetet än vad de annars hade gjort, dikterat av deras passionerade lust att genom vetenskap föra samhällsutvecklingen framåt.

I september 2017 antogs för första gången fler kvinnliga studenter än manliga. Även antalet antagna studenter från socialgrupp 3, från fattiga familjer och områden, har ökat efter liknande marknadsföring.

Men det är inte enbart traditionellt sett typiskt manliga discipliner som matematik och datavetenskap som anses ”favorisera män”.

Även den historiska fakulteten beslutade inför hösten 2017 att införa hemtentor som ett aktivt led i arbetet med att minska könsskillnaderna. Kvinnors resultat skall därmed lyftas, eftersom kvinnor alltid har haft sämre tentamensbetyg än de manliga studenterna i ämnet.

Även historieprofessorerna i Oxford anser att kvinnor inte klarar stressen i tentasalarna. Att sitta i en tentasal ökar stressnivån för alla studenter, men just kvinnor anses alltså inte klara av den förhöjda stressnivån. Därför är salskrivningar ”sexistiska”, menar man, och ger män en orättvis fördel. Denna orättvisa anses vara skälet till kvinnornas sämre prestationer.

Amanda Foreman, som är hedersdoktor vid Liverpooluniversitetet [eg. honorary fellow, alltså en hederstitel orelaterad till någon akademisk examen /reds. anm.], anser resonemanget vara förolämpande mot kvinnor.

— Anledningen till att kvinnor presterar sämre har ingenting att göra med vilken byggnad de befinner sig i, säger hon.

Istället menar hon att det beror på ”befästandet av könsstereotyper sedan unga år”.

— Unga män uppmuntras att ta risker, medan kvinnor lärs att främja trygghet och att vara konformistiska i sina beslut och attityder. Eftersom studenter får högre betyg om de har nya idéer, får de betyg för att de är beredda att ta risker, anser Foreman, som också menar att detta är en del av ett ”kvinnoförtryck” i universitetsvärlden.

Feministerna är därmed inte överens om orsakerna till kvinnornas sämre förmåga att prestera i ämnet historia. Men för kvinnornas skull motverkas nu de ”patriarkala orättvisorna” genom att studenterna ska kunna göra hemtentor med tentafrågor som är snarlika de frågor som ges på salstentorna.

Några röster inom fakulteten har uttryckt åsikten att hemtentorna ökar risken för plagiat om studenterna till exempel inkluderar saker de letar upp på Internet i sina tentasvar, samt att denna ”lösning” för att reducera kvinnors stressnivåer är som att sätta plåster på ett sår som ändå inte läker.

Det är också stor skillnad på att kunna saker som man kan redogöra för i en tentasituation, och att ha förmågan att leta upp information om ett ämnet som man ska kunna, medan man skriver det. En ren salstenta visar egen kunskap. En hemtenta riskerar att inte visa mer än hur duglig man är på att söka upp information och välja ut sådan information som man bedömer vara andra människors riktiga kunskaper.

Då salstentor är utformade för att testa kunskap – snarare än kunskapsinhämtning – så riskerar Oxforduniversitetets nya tilltag för att förbättra kvinnliga studenters resultat att leda till en allmän fördumning. Foto: CC0 Public Domain.

Detta har under en längre tid varit ett förfarande även på universiten i Sverige, där det inte minst inom samhällsvetenskapliga och till och med humanistiska discipliner närmast har blivit en dogm att ”kunskap är färskvara” och att det därför är ”viktigare” att veta hur man ska hitta information eller andras ”kunskap”, än att faktiskt kunna saker. Detta eftersom man menar att kunskap kan komma att bli irrelevant om några år när nya idéer har introducerats.

Naturligtvis utgör inkompetensutbildningen av studenter att de blir mycket mer mottagliga för indoktrinering, påtryckningar, falsk information och kunskap, liksom för självbedrägerier. Universiteten har medvetet valt att glömma att utbildning inte är detsamma som bildning.

Men en talesman för universitetet tillbakavisar sådana åsikter och säger att hemtentorna är ett komplement i studierna.

”Förändringen är en del i ett bredare grepp i syfte att öka mångfalden i historiekurserna, inklusive ett behov att pröva en större bredd av akademiska förmågor” lyder försvaret för den nya policyn, som också menar att ”könsskillnaderna beaktades inför denna förändring, även om forskning visar att skillnaderna mellan könen inte endast ligger i formerna för kunskapsprövning.”

Historiska fakulteten har även infört obligatoriska tentor som behandlar icke-vit historia, sedan starka lobbygrupper under flera år har kritiserat kursplanen för att vara alltför ”vit”.

Samtidigt med dessa nya, mer inkluderande policys, ökar studenternas missnöje med utbildningarna. Detta visar en rapport framställd av Higher Education Policy Institute (HEPI), ett privat institut finansierat av universiten och intresseorganisationer. HEPI:s uppgift är att undersöka – och i förekommande fall lobba för – nya policys.

I den hittills största undersökningen av sitt slag, omfattande drygt 14 000 studenter, beskriver HEPI:s chef Nick Hillman att allt fler studenter klagar på att utbildningarna inte är värda kostnaderna för dem.

För fem år sedan var över hälften av studenterna nöjda med utbildningarna. Idag har procentandelen sjunkit med mer än 15 enheter, till 35 procent.

Även om toppresterande vita studenter har blivit mer missnöjda med utbildningarna, är det förvånande nog mest bland lågpresterande, ”rasifierade”, sexuellt avvikande och framförallt bland unga kvinnliga studenter som missnöjet ökar mest. Detta trots universitetens satsningar på att göra utbildningarna mer attraktiva och anpassade för just dessa studentgrupper. Som kommentar till sin egen rapport om det ökade missnöjet med utbildningarna säger Hillman att etnicitet, boendeformer och sexuell läggning definitivt påverkar upplevelsen av studierna.

— Sådana faktorer har en direkt påverkan på hur engagerade studenterna är i sina studier, liksom för deras allmänna livskvalitet. För att få en bra universitetsupplevelse måste vi fundera ännu djupare kring hur vi ska möta varje students individuella särdrag, menar Hillman.

Forskarna låtsas därmed inte förstå att universiteten inte är förmögna att få människor som inte passar på universiteten att känna att de trivs med livet.

Ett högt troligt syfte med policyförändringarna är att öka antalet studiebenägna – inte för studenternas skull, utan för universitetens. Det vikande intresset för att söka sig till universitetsstudier är nämligen också en förklaring till att universiteten aktivt söker mindre dugliga studenter. Det primära målet för många universitet är nämligen att öka genomströmningen av examinerade studenter, då detta leder till ökade ekonomiska anslag och intäkter. Verksamheten i sig är för universitetsledningarna oftast viktigare än universitetens bidrag till samhällsutvecklingen.

Men att ta in fler kvinnor än män till utbildningarna är också ett uttalat politiskt mål. Därför ses det som en seger att Oxfords anrika universitet nu tar in fler kvinnor än män. Denna trend beräknas fortsätta, vilket är föga förvånande. När en miljö omformas för att passa främst kvinnor, kommer mest kvinnor att befinna sig i denna miljö.

Beträffande universitetsmiljön torde enligt erfarenheter gjorda av förd genuspolitik skynda på inkompetensutvecklingen i utbildningarna, samtidigt som antalet formellt examinerade och legitimerade studenter kommer att öka så länge inte antalet sökande till universiteten sjunker för mycket.

Det faktiska antalet människor som söker sig till brittiska universitetsstudier, även från andra EU-länder, fortsätter nämligen att sjunka. ”Experter” skyller ofta detta på den upplevda otryggheten i och med att Storbritannien röstade för ett Brexit. Men de verkliga skälen är i själva verket ganska lätta att förstå: Universitetsutbildningarnas höga kostnader som i en generellt vikande reallöneekonomi måste betalas i form av avgifter eller återbetalda studielån, lärosätenas minskade relevans för att göra yrkeskarriär och för att inhämta viktig kunskap, samt universitetens medvetna försämring av de erbjudna utbildningarna.

Källor:
Oxford university gives women extendend time to let them pass exams
Oxford admits more women students than men for the first time history
Women allowed to take exams from home to reduce stress levels and gender gap
Oxford university promotes black history
University students dissatisfied with poor value for money studies
Higher Education Policy Institute

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

2
Lämna en kommentar

Please Login to comment
2 Comment threads
0 Thread replies
1 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
2 Comment authors
MentorVictor Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Victor
Medlem

Det är tragiskt hur långt man kan gå i förnekelse av fakta.

Mentor
Medlem

Tack för en intressant och välskriven artikel i ett viktigt ämne.
Om könet är en social konstruktion borde tokfeministerna kräva att män och kvinnor alltid tävlar mot varandra inom idrotten.
Gör de det?