Dagens datum 31 oktober: Den norske sjömannen och polarforskaren Otto Sverdrup föddes i Bindalen år 1854.

Otto Neumann Knoph Sverdrup föddes den 31 oktober 1854. Otto var den första sonen till Ulrik Frederik Suhm Sverdrup och hans fru Petra Neumann Knoph. Familjen bodde i Bindalen i norra delen av Norge där man livnärde sig på jordbruk. Som ung pojke vistades Otto mycket i skog och mark, han blev ungdomsåren en duktig jägare och sköt sin första björn vid 14-års ålder. Vid sjutton års ålder gav Otto upp sin arvsrätt på familjeegendomen och bestämde sig för att bli sjöman.

Otto Sverdrup mönstrade på en båt tillhörande en släkting och inom kort seglade han ut i världen. Under året 1875 klarade han sin styrmansexamen i Trondheim och bara ett par år senare klarade han skepparexamen. Sitt första uppdrag som skeppare fick han under 1877 då han anställdes som kapten på ångbåten Trio. Vid samma tid lärde han känna Alexander Nansen, en bror till Fridtjof Nansen.

Under 1887 började Fridtjof Nansen att planera en expedition till Grönland. Nansen ville undvika en alltför stor expedition så han bestämde sig för att deltagarna skulle frakta allt material själva. Detta ställde stora krav på de material man skulle använda, mycket av utrustningen tillverkades speciellt för expeditionen för att kunna minimera vikten. Till expeditionen rekryterades ytterligare fem man till, Otto Sverdrup var en av dessa män. Expedition mottogs med skepsis i Norge, forskarvärlden trodde att ingen skulle överleva.

Den 3 juni 1888 gav sig expeditionen av från den isländska hamnen Ísafjörður. En vecka senare nådde man Grönlands kust, på grund av packisen kunde man inte nå land. Den 17 juli bestämde sig Nansen för att man skulle lämna fartyget för att försöka hitta en väg genom packisen. Man skulle inte nå land förrän den 29:e samma månad, då hade expeditionen drivit 38 mil söderut. För att nå startpunkten för expeditionen tvingades man nu ro, under tolv dagar kämpade männen sig sakta men säkert norrut.

När man nådde Umvikfjorden bestämde man sig för att inleda den över 60 mil långa färden över Grönland. Väderomslag gjorde att färden gick mycket sakta framåt, vid tillfällen var man tvungen att stanna av helt för att vänta ut hårda stormar. Inom kort insåg expeditionsdeltagarna att man aldrig skulle hinna fram till målet i tid för att hinna med de sista fartygen för årstiden. Man bestämde sig istället för att ta sig till närmaste utskeppningsställe som låg vid Godthaab.

I slutet på september nådde man till kusten, där Otto Sverdrup konstruerade en båt av tältduk och trädgrenar man hittade. Tillsammans med Nansen gav sig Sverdrup av mot Godthaab, dit man anlände den 3 oktober 1888. Det sista skeppet hade redan gått för året, så expeditionen tvingades övervintra på Grönland. På våren 1889 återkom man till Norge, där mottogs man nu som hjältar. Man räknar med att en tredjedel av Kristianias befolkning var ute på gatorna för att hylla expeditionsdeltagarna.

Otto Sverdrup hade under expeditionen till Grönland gjort stort intryck på Fridtjof Nansen. När Nansen började planera nya polarfärder fick Sverdrup ansvar för att utrusta skeppet Fram.

Skeppet Fram

Från december 1892 var han även kapten på fartyget. I juni året efter startade man på en expedition som syftade på att nå nordpolen. Expeditionen kom att vara i tre år, och i april 1895 nådde Nansen den nordligaste punkt människan satt sin fot på med hundslädar. Otto Sverdrup övertog befälet när Nansen lämnade det fastfrusna skeppet, och i november 1895 nådde han den nordligaste punkt ett skepp hittills hade bevistat.

Otto Sverdrup ombord på skeppet Fram på den första expeditionen

Skeppet förblev fastfruset i isen ända fram till i augusti 1896. Otto Sverdrup och skeppet Fram anlöpte till Norge den 20 augusti 1896. Hela expeditionen hyllades efter färden som nationalhjältar.

De följande åren kom Otto Sverdrup att leda egna polarfärder med skeppet FRAM. Under flera år kartlade och undersökte han områden mellan Grönland och Kanada. På expeditionen upptäckte han flera öar, som han för Norges räkning gjorde anspråk på. Öarna Axel Heiberg, Amund Ringnes och Ellef Ringnes, som kom att kallas för Sverdrupöarna, kom senare att orsaka diplomatiska konflikter mellan Kanada och Norge.

Under 1914 blev Otto Sverdrup kontaktad av den ryska regeringen, de ville att han skulle undsätta resterna av två ryska expeditioner som hade försvunnit i farvatten norr om Sibirien. Ryssarna bekostade hela färden. Räddningsexpeditionen återkom till Norge över ett år senare utan att ha siktat de försvunna skeppen.

Otto Sverdrup räknas som en av Norges största polarforskare, han har dock hamna i skymundan mellan Fridtjof Nansen och Roald Amundsen. Detta kan till största delen bero på att Sverdrup, som till sin natur var återhållsam och tystlåten, var sämre på att marknadsföra sig själv.

Några av Otto Sverdrup utmärkelser innefattar: Sankt Olavs Ordern, guldmedalj från Det norska geografiska sällskapet och guldmedalj från Royal Geographical Society. En staty till hans ära finns i Steinkjer.

Otto Sverdrup på sin ålders höst

Otto Sverdrup dog i sitt hem i Sandvika den 26 november 1930 vid 76-års ålder.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-10-31.

• Publicerad:
  2018-10-31 00:09

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Nordisk historia