Dagens datum 27 maj: Denna dag 1946 arresteras den tyske SS-officeren Oswald Pohl. Han torterades av de allierade och tvingades skriva under falska vittnesmål – som sedan användes emot honom.

Oswald_Pohl2Efter andra världskrigets slut gömde sig under ett års tid den tyske SS-generalen Oswald Pohl i Bayern från de allierade ockupanterna. Han fångades den 27 maj 1946 av brittiska trupper och fördes till det brittiska tortyrfängelset Bad Nenndorf.

I Nenndorf fick Pohl sitt ansikte insmort med träck och misshandlades vid upprepade tillfällen. Han blev bland annat bunden vid en stol och slagen medvetslös för att erkänna påstådda brott. Han transporterades sedan vidare till Nürnberg.

I Nürnberg fortsatte förhören under ett halvårs tid. Det hölls ett 70-tal, ofta flera timmar långa, förhör med Pohl utan att han var formellt åtalad eller fick veta varför han egentligen förhördes. I Nürnberg utsattes inte Pohl för samma fysiska tortyr som i Bad Nenndorf, men, enligt egen utsago, ”på sitt eget sätt mycket mer brutal känslomässig tortyr”. Amerikanska förhörsledare (ofta judar) anförde groteska anklagelser mot Pohl i syfte att bryta ner honom. Bland annat anklagade dessa Pohl för att ha mördat 30 miljoner människor under sin tid som koncentrationslägersystemets ekonomiske administratör.

Pohl hade varit chef för WVHA, SS:s ekonomi- och förvaltningsbyrå, och därmed också koncentrationslägersystemets ekonomiske administratör. Ett av de mål som WVHA hade var att se till att koncentrationslägren blev de största industriproducenterna, något som starkt talar emot att det fanns en ”utrotningspolitik”.

I samband med tortyren av Pohl och andra tyska fångar gick den amerikanske senatorn Joseph McCarthy ut i media till försvar för dessa och som en uppmaning till de allierade ockupanterna att sansa sig:

Jag har hört vittnesmål och läst skriftliga bekräftelser, som vittnar om att de anklagade slagits” misshandlats och utsatts för fysisk tortyr med metoder, som bara sjuka hjärnor kunde tänka ut. De underkastades skenrättegångar och fingerade avrättningar. Man meddelade dem, att deras familjer skulle berövas sina ransoneringskort. Allt detta genomfördes med den allmänne åklagarens gillande bara för att skapa den psykologiska atmosfär, som var nödvändig för att avpressa de begärda bekännelserna. Om USA låter sådana handlingar, som begåtts av några få personer, passera ostraffade, kan hela världen med rätta kritisera oss strängt och för alltid betvivla riktigheten i våra motiv och vår moraliska integritet.

Under processen lyckades man knäcka Pohl, som skrev: ”Eftersom jag inte är känslomässigt hårdhudad var dessa diaboliska hotelser inte utan effekt och förhörsledarna fick vad de ville: inte sanningen utan snarare uttalanden som tjänade deras syften.” Pohl skrev under ett falskt medgivande om att han sett en gaskammare i Auschwitz 1944 och ett antal skuldförsäkran, affidaviter som åklagarens företrädare formulerat och som sedan användes emot Pohl i rättegången. Enligt Pohl togs dessa affidaviter fram ”när äkta dokument inte motsvarade vad åklagarmyndigheten ville ha eller var otillräckliga för de fällande domar de sökte”.

Den 8 april 1947 inleddes WVHA-rättegången, som officiellt gick under namnet The United States of America vs. Oswald Pohl, et al. Denna rättegång, mot tyskar som hade tjänstgjort inom förvaltningen av SS:s industrier, var en ren skenrättegång från början till slut. De åtalades egna och andras falska vittnesmål användes som bevisföring, försvarssidan fick inte tillgång till alla dokument som de allierade konfiskerat, tveksamma vittnen framträdde, däribland en mentalpatient som ”stjärnvittne” etc.

Oswald Pohl under skenrättegången.

Oswald Pohl under skenrättegången.

Pohl dömdes till döden utan ett enda giltigt bevis. Endast genom att de åtalade varit en del av förvaltningen dömdes de i denna fars för medverkan till ”brott mot mänskligheten” och ”massmord”. De allra flesta dömdes även för att ha tillhört en ”kriminell organisation”, SS – en organisation som kriminaliserades av samma krafter som senare dömde dem.

Under rättegången hade två intressanta vittnen trätt fram som talade emot att Pohl skulle ha deltagit i något folkmord. Heinrich Hoepker var en vän till Pohls fru och även med Pohl själv under åren 1942-1945. Hoepker blev mycket förvånad när han fick höra anklagelserna mot Pohl. Richard Harwood skriver i boken Dog verkligen sex miljoner?:

Hoepker underströk att Pohl var en uttalat lugn man med behagligt sätt. Under ett besök hos Pohl våren 1944 kom Hoepker också i kontakt med koncentrationslägerinterner som arbetade utanför lägerområdet. Han märkte att fångarna arbetade avspänt och i en lugn atmosfär utan att pressas av sina vaktare. Hoepker förklarade att Pohl inte intog någon emotionell hållning till judarna och han hade ingenting emot att hans fru mottog sin judiska väninna Annemarie Jacques som gäst.

Ett annat vittnesmål till försvar för Pohl var överstelöjtnanten i SS, Kurt Schmidt-Klevenow, en jurist inom ekonomi- och administrationsavdelningen inom SS, som i sin sanningsförsäkran menade att Pohl gav sitt fullaste stöd till SS-domaren Dr. Konrad Morgen, som utredde missförhållanden i koncentrationslägersystemet, och att det var Pohl som till Morgen förordade dödsstraff för lägerkommendanten Karl-Otto Koch, som anklagades för mord på fångar i KZ-lägret Majdanek.

Även Pohls försvarsadvokat, Dr. Alfred Seidl, var fullkomligt övertygad om sin klients oskuld gällande inblandning i det påstådda folkmordet på judarna. Han lyckades med en lång rad överklaganden och nådeansökningar förlänga verkställandet av avrättningarna ett flertal gånger innan Högsta domstolen i USA, då ledd av den sionistiske juden Felix Frankfurter, som sista instans fullbordade denna fars.

Pohl sammanfattade de allierade skenrättegångarna på följande sätt:

Det var uppenbart under Dachau-rättegångarna, och det kom otvetydigt ut och bara illa maskerat under Nürnbergrättegångarna, att åklagarmyndigheterna, bland vilka judarna dominerade, drevs av blint hat och uppenbar hämndlystnad. Deras mål var inte att ta reda på sanningen utan förintandet av så många motståndare som möjligt.

Rekommenderad läsning:
Dog verkligen sex miljoner?
Hämndens år


  • Publicerad:
    2017-05-27 00:51