OS i Berlin 1936

Dagens datum 1 augusti: Denna dag för åttio år sedan arrangerade det nationalsocialistiska Tyskland de olympiska spelen i Berlin. Från detta OS kommer flera av dagens OS-traditioner.

Berlin-12

Det senaste olympiska spelen, i London år 2012, skulle kunna beskrivas som hämtad ur George Orwells bok ”1984”. De idrottsutövare som begick det allvarliga brottet ”feltänk” fick inte tävla som alla andra. Den grekiska trestegshopparen Voula Papachristou, som på Twitter hade stöttat det nationella partiet Gyllene gryning uteslöts ur OS-truppen på grund av ”fel” åsikter. Kort därefter uteslöts även en tyska rodderska, Nadja Drygalla på grund av hennes pojkväns politiska åsikter. Enligt den olympiska kommittén hade de åsikter som stred mot ”den olympiska rörelsens värderingar och idéer”.

Berlin-5Att ”den olympiska rörelsen” skulle ha värderingar och idéer som går ut på att tvinga idrottsutövare till åsiktsmässig underkastelse är dock en ny företeelse. 1936 lät man OS arrangeras av det nationalsocialistiska Tyskland som i gengäld skapade många av de OS-traditioner som finns idag.

Olympiska sommarspelen 1936 var de elfte olympiska sommarspelen och genomfördes i Berlin i Tyskland mellan den 1 augusti och den 16 augusti 1936. Tävlingarna sågs av ca 3,8 miljoner åskådare. Spelen var ett unikt arrangemang på många olika vis och idrottsmän, åskådare och journalister från hela världen sände hem positiva rapporter. Berlins Olympiastadion var ett praktbygge och har blivit ett exempel på den magnifika arkitekturen som var typisk för Tredje riket.

OS-facklan
Traditionen att bära facklan från Olympia i Grekland till den plats där spelen skall hållas uppfanns av Carl Diem. Diem var generalsekreterare i den tyska olympiska kommittén och huvudorganisatör av OS-spelen i Berlin. Nationalsocialisterna, som ofta anordnade fackeltåg vid marscher och massmöten, ansåg att idén var god och fackelloppet är nu en del av den olympiska traditionen.

Eldens väg mot Berlin startade i Olympia den 20 juli 1936 och gick via Aten, Delphi, Sofia, Belgrad, Budapest, Wien och Prag. Den 1 augusti klockan 11:42 nådde facklan Berlin och spelen kunde invigas. Spelen filmades av Leni Riefenstahl för den klassiska OS-filmen ”Den stora olympiaden”. Leni Riefenstahl är en av historiens absolut skickligaste filmmakare. Trots Riefenstahls kopplingar till det nationalsocialistiska Tyskland kan inte moderna filmmakare bortse från hennes verk. Riefensthals oöverträffliga förmåga att skapa propaganda framhålls ofta som goda exempel i skolor och på kurser.

Vid invigningen talade, förutom Hitler, bland andra svensken Sven Hedin.

Direktsändningar
Centrum för de olympiska spelen var Berlins olympiaområde, vilket då hette Reichssportfeld, med huvudarenan Olympiastadion, i stadsdelen Charlottenburg. Den första gången ett idrottsevenemang någonsin direktsändes var under OS i Berlin. Kamerorna på Reichssportfeld filmade tävlingarna och bilderna skickades sedan via en sändare i förorten Witzleben inte långt från stadion. Dessutom förbands idrottsplatsen med ett radiotorn i Berlin. Ljud och bild sändes var för sig, så kommentatorn kunde inte se de bilder han kommenterade.

Trots vissa brister i bildkvalitén flockades TV-tittarna i de, av postväsendet uppställda, små teaterliknande stugor i Berlin och förorten Potsdam. Historiker uppskattar att de totalt 72 timmarna direktsänd sport följdes av cirka 160000 personer. Bland de trogna tittarna var naturligtvis idrottarna själva. De tävlande hade fått en alldeles egen TV-skärm installerad i de gemensamma lokalerna i OS-byn.

Olympisk bojkott
Inför OS i Berlin diskuterades intensivt en bojkott, men till sist var det bara Spanien och enskilda judiska idrottsmän som valde att utebli. Bojkott var då något helt nytt vid olympiska spel.

Om Jesse Owens

Jesse Owens namn mejslas in i graniten på Olympiastadion.

Jesse Owens namn mejslas in i graniten på Olympiastadion.

Även om Tyskland vann överlägset flest medaljer (av samtliga valörer) var det den amerikanske negersprintern Jesse Owens som av förståeliga skäl blev mest omtalad med sina fyra guldmedaljer. Jesse Owens bedrifter har senare utnyttjas i lögnpropaganda för att svartmåla nationalsocialismen. I Bonniers historieböcker och i massmedia skriver man än idag, gång på gång, om hur Owens skulle ha ”krossat myten om arisk överlägsenhet”,  att Hitler vägrade ta Owens i hand och så vidare. Dessa propagandalögner har Nordfront tidigare vederlagt. I själva verket vinkade Hitler uppmuntrande till Owens och bjöd in honom till sin VIP-loge för att gratulera honom (mötet ägde aldrig rum då olympiska kommittén ansåg att gratulationer av vinnare bröt mot de olympiska stadgarna).

Owens, som fick ett helt annat bemötande då han kom hem till USA, skrev i sin självbiografi: ”När jag passerade rikskanslern reste han sig, vinkade med handen åt mig, och jag vinkade tillbaka. Jag anser att skribenterna visade på dåligt omdöme i att kritisera Tysklands ledare vid tidpunkten.”

Adolf Hitler kommenterade OS-spelen i Berlin på följande sätt:

Den sportliga, ridderliga kampen väcker de bästa mänskliga egenskaperna till liv. Den åtskiljer inte, utan förenar de kämpande i förståelse och respekt. Det bidrar också till att förena länderna i en anda av fred. Det är därför den olympiska elden aldrig får dö.

Det tyska folket är inte en krigisk nation. Det är en soldatmässig sådan, vilket innebär att den inte vill ha krig, men inte fruktar det. Den älskar fred men älskar också ära och frihet.

Denna artikel är återpublicerad och något ändrad från originalet. Den ursprungliga artikeln publicerades 2012-07-29 under namnet ”Dagens OS-traditioner kommer från Tredje riket”.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz