Under flera års tid har vi kunnat se en utveckling i Europa där den så kallade extremvänstern, men även främlingshorder (och allt som oftast tillsammans i allians) startat kravaller i sina närområden med regelrätta gatustrider mot polisen. Sporadiskt har dessa uttryck för marxistisk solidaritet och mångkulturell välsignelse även dykt upp i Sverige. Enligt analytiker kan detta komma att förvärras.
Forskaren Håkan Hydén säger till dagens Metro att den senaste tidens upplopp i Danmark är en del av en trend som mycket väl kan komma att spridas till Sverige. Skånepolisen tror däremot att det inte är någon fara eftersom oroligheter i Danmark tidigare inte spritt sig till Sverige.
En del av vänsterns arbetsmetoder
Både historiskt sett och om man analyserar vad företrädare för dagens extremvänster propagerar för så är samhällsomstörtande verksamheter som exempelvis kravaller med vandalisering av butiker, banker och liknande inrättningar som följd en omhuldad taktik. Man ser dessa aktioner som ett slag mot etablissemanget även fast de största skadorna åsamkas vanliga medborgare. Men vanliga medborgare står inte så högt i kurs bland klasskampens företrädare, utan man vänder sig enkom till vad som kan kallas för en biologisk underklass vilka ser tvånget av att arbeta som något negativt och gör detta klart genom sin propaganda. Denna biologiska underklass kommer från samhällets olika skikt och är troligtvis effekterna av att rashygienen skrotades i vårt land. Vi kommer att få tillfälle att återkomma till denna biologiska underklass framöver så jag skall inte orda mer om den nu.
Inom extremvänstern finns en inneboende motvilja mot ordning vilket tar sig uttryck i organiserad anarki likt upploppen vi sett i Danmark. Man närs av ett hat mot samhället och mot dem med inkomster vilka genom arbete kunnat skaffa sig en högre levnadsstandard än de autonoma själva. Här skiljer sig dock alla de autonoma aktivister vilka kommer från välbärgade familjer vars aktivism snarare är ett tydligt tecken på den degenererade individen. I slutänden förenas man i förstörelselust och hävdelsebehov vilket marxismen är det ultimata politiska uttrycket för. Ohämmat våld, förstörelse och oanat mänskligt lidande är det som alltid kommer i kölvattnet av marxismen – det är lika sant nu som under den ryska revolutionen, Bela Kuns blodiga styre eller bland de röda terroristerna i Sydamerika. Varhelst den röda fanan vajar, så kan man med visshet konstatera att den är dränkt av blod.
Främlingarna kommer in i bilden
Främlingarna som enligt systemets propagandister tagit sig hit för att undkomma sina hemländers kaotiska samhällen verkar i mångt och mycket ta med sig detta till Sverige. Anledningen till varför det inte är totalt kaos i de främlingstäta områdena bör snarare vara den sociala infrastrukturen och det än så länge fungerande rättsväsendet. Men detta börjar svikta på sina håll vilket rapporter om stenkastning mot polisen i dessa områden, sopcontainrar och liknande sätts i brand, attacker mot räddningspersonal etc. vittnar om. Vidare, vilket vi om och om igen rapporterat om, finns det ett inneboende hat mot allt det svenska bland främlingarna i dessa områden, vilket resulterar i våldsamheter och brottslighet. Främlingarna hatar inte bara svenskar, utan allt svenskt – att då med sina etniska enklaver som bas utföra sabotage mot det svenska samhället är snarast att förutsätta sker.
I detta binds de samman med de vänsterextrema som inget annat önskar än att få mobilisera ”de förtryckta invandrarna” vilka ofta är snara till att bruka våld. Det går dock litet si och så med denna rekrytering eftersom den övervägande majoriteten av främlingarna i vårt land, som väljer att stå utanför samhället, mer är intresserade av att vara allmänt kriminella än att deltaga i någon politisk kamp. Visserligen står inte denna kriminalitet i motsatsförhållande till extremvänsterns idéer eftersom dessa tolkar främlingarnas kriminella identiteter som ett uttryck för det högerrasistiska svenska klassamhället. Skulle bara proletariatets diktatur härska skulle främlingarnas våld och kriminalitet försvinna, hävdar man.
Tillsammans och i samråd mot Europas folk
I sitt hat mot den vita västerländska civilisationen och den vita rasen står så extremvänstern och främlingarna enade när man ger sig ut på gatorna för att skapa kaos. Dessa två destruktiva krafter finner varandra bakom barrikaderna när hatet vänds mot samhället och man fritt kan plundra butiker och för några timmar eller i vissa fall dagar, känna makt och styrka genom att lamslå delar av samhällsstrukturen. Naturligtvis får de även styrka av att lyckas att driva igenom sin vilja genom denna terror, som i Danmark där systemet utlovat ett nytt ungdomshus. Systemet svarar genom att vara undanfallna och kompromissvilliga, vilket alltid leder till den aggressiva partens befästande.
Systemet underblåser kaoset
Systemet svarar naturligtvis med förståelse. Till tidningen Metro som jag hänvisade till initialt säger forskaren Hydén följande om oroligheterna:
– Att anlägga bränder är ett av få uttrycksmedel som ungdomar kan använda för att visa missnöje.
Dessa ”ungdomar” är inte de som spelar hockey efter skolan, eller som på andra sätt gör litet mer meningsfullt av sin fritid. Dessa ”ungdomar” är främlingarna och de autonoma. Att media och forskarinstitutioner med flera liknande kulturinstitutioner hyser individer som hyllar den röda fanan är känt och erkänt sedan länge. Och dessa passar på att främja sitt eget hat gentemot det vita europeiska, så bland annat genom att ursäkta och förklara, hylla och berömma fotsoldaternas aktiviteter.
Om nu brandbomber är extremvänsterns enda sätt att kommunicera sina åsikter i demokratin och därmed ursäktas genom detta, kanske automatvapen är nationellas enda sätt att kommunicera i samma demokrati. Men här väger vågen ojämnt och alla former av våldsuttryck från ungdomar som tröttnat på det mångkulturella helvetet skulle direkt mötas med avsky och stränga straff. Dessa skulle inte vara ”ungdomar” heller utan snarare ”terrorister” eller ”våldsdyrkare” – åter igen ett bevis på vilka det är som egentligen styr och ställer. Systemet sviker den vanliga medborgaren genom att underblåsa de anarkistiska elementen och kommer att få betala dyrt för detta. Men innan räkenskapens dag kommer för de styrande, så kommer den vanliga svensken att få betala för sin nuvarande passivitet.
Utvecklingen på sikt
För den som sitter i sin bekväma soffa och ser de brinnande bilarna eller containrarna på teve känns allt väldigt långt bort. Och denna känsla kommer att dominera de flesta ända tills den dag då skenet av flammande lågor inte längre syns på teverutan utan snarare ut genom fönstret och ned på gatan. Det handlar inte om oroligheterna kommer att eskalera, utan när – och därefter är inte heller frågan om oroligheterna kommer att drabba områden bortom dem som främlingarna och eller anarkisterna är starka i, utan när. Bland vänstern finns en taktik som går ut på att alltmer flytta aktioner och demonstrationer in bland den hatade medelklassens bostadsområden. Om inte annat så hotar man i tid och otid med just detta, på samma sätt som negrerna i USA efter upploppen får några år sedan uttryckte att man nästa gång skulle gå mot de vita områdena i stället för att slå sönder sina egna enklaver.
Hittills har man i vare sig England, Frankrike, Danmark eller Sverige med flera länder fått ändan ur vagnen och genomdriva dessa hot. Med det inte sagt att det kommer. Analytiker som Nationellt Motstånd varit i kontakt med säger att detta snarare är en trolig utveckling på sikt ju mer självförtroende dessa destruktiva element vinner genom lyckade aktioner samt medialt stöd och låga straff.
Vi kommer att stå dem emot
Fördelen med en organisation som Motståndsrörelsen är att den redan i dagsläget främjar sig från det anständiga demokratiska tänkesättet och erkänner nödvändigheten av att bruka våld mot dem vars terror bara kan brytas med ännu hårdare terror. Den demokratiserade människan kommer att närma sig den kommande samhällsomstörtningen från ett humanistiskt synsätt med en falsk altruism i botten. Detta gör dem till villebråd i konflikten med människor vars avsaknad av solidaritet är betecknande.
Motståndsrörelsen och de som tar till sig den information vi förmedlar kommer inte att göra det. Kort sagt är enda sättet att säkra freden fortfarande att förbereda sig på krig. Och när det kommer till att skydda sig själv, sin familj och sitt hem får man inte kompromissa. Naturligtvis är det också så att individen som beslutar sig för att bli en del av det organiserade motståndet även har fördelen av den styrka som kanaliseras genom detta. Men ett gott råd till dem som väljer att stå utanför, förbered er likväl genom att skapa ett starkt socialt umgänge som följer etniciteten, dvs. sök er till er egen ras. Förbered er även mentalt på en framtid som kan bli väldigt olik den bekväma tillvaro ni nu har.
Hoppa till huvudinnehåll
