Dagens datum 24 april: Denna dag återvänder den finlandssvenske polarfararen Nordenskiöld efter Vegaexpeditionen. Nordenskiöld hade funnit och genomseglat Nordostpassagen.
För dryga två veckor sedan presenterades en alarmerande rapport från Försvarshögskolan. Rapporten ger en ingående redogörelse för hur islamisk extremism frodas i Malmöförorten Rosengård. Självfallet skrek 68-vänstern vid Lunds universitet i högan sky över denna, enligt dem, ”schablonmässiga” och ”ovetenskapliga” redogörelse.
Med integrationsministerns uttalade välsignelse, presenterades rapporten ”Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö” på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 28/1. Den är resultatet av ett uppdrag forskarna vid Försvarshögskolan och Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier, erhöll av regeringen 2007. Magnus Ranstorp, forskningschef och medlem i EU:s expertgrupp kring radikalisering, är den som offentligt presenterat rapporten. Det är således han som har blivit måltavla för 68-vänsterns fränaste angrepp.
Rapporten är, även om den de facto framtagits av det svenskfientliga systemet självt, högintressant och väl värd att läsa. Den bekräftar flera av de påståenden som kritiker, under lång tid, framfört mot getton som Rosengård med dess husering av tiotusentals etniska främlingar. Men – och detta är ett viktigt men – rapporten lyfter inte fram några i grunden verkliga argument mot det mångkulturella samhället. Tvärtom; i detta avseende skjuter den helt över målet.
Tillskillnad från vad dess belackare barnsligt hävdar (däribland den otröttligt politiskt korrekte proffstyckaren Mattias Gardell) är rapporten inte en ”schablonisering” eller ”ovetenskaplig generalisering” av muslimer. Den riktar ingen som helst egentlig kritik mot det mångkulturella projektet. Rapporten redogör inte heller för den välverifierande statistik som finns över främlingarnas överrepresentation i den grova kriminaliteten, framförallt i Malmö, och att denna målmedvetet riktas mot etniska svenskar. Främlingarnas allomfattande förakt mot det svenska majoritetssamhället och generella bidragsberoende tas inte heller upp till någon allvarlig diskussion. Varken för situationen i Rosengård eller i Malmö i sin helhet.
Argumentationen i Rosengårdsrapporten påminner om det resonemang som den hjälteglorifierade socionomen Gunnar Sandelin, gör sig känd för. Det vill säga, den lyfter fram bifrågor för det mångkulturella projektet och undslipper därigenom den verkliga knäckfrågan – den om ras och etnicitet. I klassik neokonservativ anda, samma prosionistiska inriktning som Sverigedemokraterna tillhör, kritiserar Ranstorp och hans forskarkollegor enbart ”islamiseringen” av Sverige. Med denna snäva utgångspunkt missar de helt de verkliga farorna med det mångkulturella projektet.
För om man ser ”islamiseringen” som ett verkligt hot mot Sverige och svenskarna, så borde de hitvandrade främlingarna lyftas fram som ett etniskt problem och inte majoritetsreligionen bland invandrarna. Islam hade inte varit något problem i Sverige – om vi inte hade gett husrum åt över en miljon främlingar. Men ett sådant logiskt argument kan ju inte intelligentsian vid Försvarshögskolan torgföra. Ty, vad skulle integrationsministern Nyamko Sabuni ha sagt då?
Hoppa till huvudinnehåll
