INSÄNDARE. Per Knutsson resonerar i den här insändaren kring frågan om främmande kulturer och om det är rätt att uppskatta dessa.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Jag har hunnit bli ganska gammal. Möjligen, möjligen har den saken någon betydelse för min åsikt att den musikaliska utvecklingens kurva nådde sin högsta punkt åren kring 1958, för att sedan ta av nedåt i ett allt brantare fall. Och det är inte så lite uppdykandet under denna tid av Little Richard, givetvis vid sidan av Chuck Berry, som gör att jag menar att den peakade då.
Nu har väl många av läsarna aldrig ens hört talas om Little Richard. Men han var en av rockmusikens pionjärer, han har kallats ”the architect of rock´n´roll” och han hade en utlevelse som var alldeles ny.
Denna min favoritartist var också svart, liksom Chuck Berry. Och jag för min del kallar mig nordisk nationalist. Jag har kommit att fråga mig: har jag härmed ett problem?
Jag vill plädera för att jag inte har det och tycker mig finna stöd hos Johann Gottfried Herder, en tysk tänkare som levde 1744-1803. Som källor rörande honom har jag använt mig av Wikipedia och av en beskrivning över hans filosofi som finns på sajten socialkonservativatankar.wordpress.com. Jag går alltså inte långt i att söka underlag, men utifrån vad jag tidigare lärt om Herder bedömer jag dock de här båda källorna som vederhäftiga.
Herder såg ett värde i alla folkslag och kulturer, han menade att varje kultur har rätt till självbestämmande och utveckling utifrån sina egna förutsättningar, han var motståndare till alla former av imperialism och slaveri och han trodde att olika kulturer kan blomstra samtidigt.
Han betraktade också den etniska nationen som den viktigaste och mest skyddsvärda mänskliga gemenskapen tillsammans med familjen. Ett citat från honom: ”… det onaturliga utvidgandet av en stat eller det vilda blandandet av olika folkgrupper och nationaliteter under ett styre. Ett mänskligt rike är alldeles för skört och ömtåligt för att klara att så oförenliga delar inympas i det.” Och han sade att tillhörigheten till en nation är avgörande för att man skall bli en konstruktiv och harmonisk människa.
Som en konklusion av allt detta kom Herder att se folken, att se de så oumbärliga nationerna som de olika stämmorna i en orkester, där varje stämma bidrar till att göra helheten bättre. Men då alla folk inte är stöpta i samma form är det djupt olyckligt att tvinga dem att i stället slå sig samman för att sjunga i en unison kör.
Vad har nu Little Richard med det här att göra? Jamen, detta sätt att tänka tillåter mig ju att påstå att amerikanska negrer ibland är de som är bäst på musik och likaväl avsky tanken att ha en sådan som granne. Föreningen av respekt för alla folkgruppers kvaliteter och av respekt för den rena nationen tar bort orimligheten i att jag menar negern Little Richard vara en viktig och dyrbar person samtidigt som jag blir sjuk av att se främlingar utanför mitt fönster.
Och medvetenheten om det unika värdet hos alla nationer inkluderat min egen ger – så länge nationerna är separerade från varandra! – en sorts trygghet. Den liksom gör mig fri att tycka att till exempel de vita Beatles, som tog efter LR och även gjorde covers på honom, var rätt klena i jämförelse med honom. Om nu negrer emellanåt överträffar oss i någon gren … än sen?
En annan neger jag gillar är förresten Louis Farrakhan, amerikanen som är etnisk ledare. Detta för att han är mycket medveten i judefrågan, men också för att han förespråkar raslig segregration. Han begär ett eget territorium åt de svarta i USA och vill inte att vitingblod skall kontaminera det svarta. Utmärkt. Med en sådan kan man resonera.
Herder kan inte riktigt kallas en tidig nationalsocialist. Han tänkte inte direkt i termer av ras och genetiskt arv. Han var också skeptisk till staten som idé, om än han som framgått och i enlighet med sitt tänkande menade att om stater ändå måste finnas bör de vara baserade på nationen.
Han tycks ha sett även judarna som en stämma i den rika orkestern. Han hävdade att man borde hjälpa till så att de också fick ett hemland, och tyckte dessutom att de borde ges samma rättigheter i de tyska rikena som den inhemska befolkningen.
Men, lite drag på nationalsocialismen hade han ändå. Ett citat: ”Det finns bara en klass i staten. Folket. Kungen och den enkle bonden tillhör båda denna klass.”
Herders tänkande fick stort genomslag över hela Europa och ledde till ett uppsving för folkmusik, folklore, folksagor. Han menade nämligen att det var i dessa företeelser man kunde finna nationens ursprungliga själ, folksjälen, den som enligt Wikipedia är ”en överindividuell entitet som utgörs av ett folks kollektiva medvetande”.
Det var inspiration från Herder som låg bakom bröderna Grimms insamlande av folksagor. De ville återupptäcka den tyska folksjälen.
Ett tillägg angående Little Richard: det finns de som påstår att hela det moderna förfallet började just med den ur negermusik sprungna rock´n´rollen. De säger att man blir som den musik man lyssnar på, och att rocken är icke uppbygglig till sitt väsen. Inte vet jag. Men jag kan tänka mig att många riktigt ondskefulla figurer, många Soroskaraktärer, brukar njuta av den mest seriösa och förfinade musik, något som väl i så fall borde verka försvagande på den teorin. Little Richard stod för glädje och livsbejakelse i sällsynt hög grad. Är jag fel ute då jag tror att sådant bara är något som alla raser behöver?
Men nu har jag väl retat upp läsekretsen så det räcker, så jag sätter punkt.
/Per Knutsson
Hoppa till huvudinnehåll
