Vi har i dagarna blivit vittnen till ett pinsamt skådespel från personer som ska föreställa vårt ledarskap och beskydd. En efter en har poliser, politiker, brandmän och militärer skämt ut sig genom att på film dansa en mångkulturell hoppdans som kallas för ”Harlem Shake”.

harlem_shake_2

Egentligen känns det lite överflödigt att kommentera detta ämne, men på grund av att sådana här saker är tecken i tiden, och sannolikt någonting positivt för vår sak, anser jag det vara värt en kommentar.

När de som ska representera det bästa av vårt folk beter sig som rena cirkusapor finns all anledning att fundera över själva orsaken. Hur tänkte man egentligen? Enligt deras egna utsago vill Södertäljepolisen öka på ”förtroendet för Polisen”, och Anna Boman (S) från kultur- och fritidsnämnden ”vill visa att också politiker är människor”.

Om Polisen tror att de kan få främlingarnas ”respekt” genom att uniformsklädda hoppa runt på detta sätt, misstar de sig grundligt. I själva verket är många främlingar mycket väl medvetna om att i den naturliga hierarki som är osynlig, men icke desto mindre finns, är det svenskarna som befinner sig högst upp. En förutsättning för att främlingsgängen inte ska löpa helt amok är att man uppfattar att svenskarna fortfarande har kontroll. Istället kommer nu främlingar, till en början i Södertälje, att komma till slutsatsen att svenskar inte längre är de högresta människor som de tidigare trott. Det finns inte en enda ”whigger” som är ledande inom ett mångkulturellt gäng och ”whigger”-polisen i Södertälje har nu knappast höjt sitt förtroendekapital bland stadens mångkulturella massor.

Att politikerna vill ”visa att också politiker är människor” är även det ett rent tankefel. De inte lika upphöjda ”människorna”, alltså folket, vill nämligen inte se politiker flamsa runt, utan föreställer sig någon som styr skutan i rätt riktning. En politikers uppgift är i grund och botten att vara ledare. Anna Bomans uttalande förnedrar både henne själv och folket. Enligt henne är folket en bunt idioter som hon måste utföra cirkuskonster inför.

Andra som har utfört denna ”Harlem Shake” är den norska militären i vars film man behandlar den norska fanan på ett sätt som inte är tillåtet, allra minst för militärer. Jag vet inte vad deras syfte var men det kan inte ha varit att sända ut signalen om att den norska armén är redo för krig. Eller att vilja rekrytera bra rekryter till deras förband. Och vad gäller brandmännen i Borås bör de kanske tänka på att när de kommer till en plats som är kaotisk så underlättar det situationen om människorna där känner ett instinktivt förtroende för dem.

Allt detta är både patetiskt och pinsamt och jag skäms över att vara svensk och nordbo när jag tittar på filmerna. Det är som om det demokratiska mångkulturella samhället inte bara stannat upp evolutionen utan också tagit den mycket långt tillbaka. Vi är sorgliga rester av det som en gång i tiden var ett folk av kulturskapare och samhällsbyggare och som idag lever ut sina patetiska drifter inför en pöbel som vi själva skapat. Eller som våra ”ledare” skapat – än så länge med vårt tysta medgivande.

Låt det vara sagt att vi på Nordfront inte är humorlösa. Vi använder oss ibland av humor för att nå ut med vårt budskap och anser detta som viktigt. Men det finns olika sorters humor liksom att det finns gränser. Anledningen att ingen kommer att få se Nordfronts redaktion dansa ”Harlem Shake” är inte för att vi saknar humor utan för att vi inte vill förnedra oss själva, eller de som tror på oss, samt för att vi anser att det vi gör är någonting allvarligt.

Faktum är att själva livet är allvarligt. Det visste vi nordmän en gång i tiden och det vet många av oss fortfarande. De enda som inte gör det är våra politiker, poliser och militärer – alltså de som verkligen borde veta det. Deras huvuduppgifter är inte att ”vara människor” utan att styra landet, upprätthålla lag och ordning eller försvara rikets säkerhet. De är tänkt att vara föredömen och borde sträva efter att bli tagna på allvar – och visa att de tar folket på allvar. Förr i tiden försökte en politiker vara statsmannamässig, och en militär var känd för sitt disciplinära sätt. Detta var dock innan den demokratiska tidsåldern. Nu råder flabbandan även inom dessa institutioner.

Förutom att vår kamp är allvarlig, att livet är allvarligt, att de nyss nämnda institutionerna har allvarliga uppgifter, befinner vi oss också i en allvarlig situation. Denna situation är i sin tur skapad och underhållen av samma institutioner. Politikerna har drivit på massinvandringen och polis och militär (samt i vissa fall även brandkåren) har understött detta brott mot folket genom att de i flera rekryteringskampanjer uppmanat alla som inte är svenskar att ansöka om att bli just poliser och militärer. Att de nu på det sätt som visas i filmerna kapitulerat fullständigt inför den mångkulturella andan är i själva verket bara positivt. De av folket som kan koppla samman dem som har understött massinvandringen med ansvaret för alla samhällsproblem och gruppvåldtäkter det mångkulturella samhället orsakat, lär inte bli mindre systemkritiska när de ser hur de skojar bort detta faktum.

Att politiker, polis och militär svansar runt inför främlingar på detta och andra förnedrande sätt är naturligtvis bara positivt för den nationella rörelsen. Samtidigt som det gamla ledarskapet förgör sig självt så fortsätter vi att bygga upp ett nytt ledarskap, redo att ta över när de tidigare dansat bort det lilla förtroende de hade kvar hos folket.

  • Publicerad:
    2013-02-21 23:01