Den nionde december 2000 mördades den unge svensken Daniel Wretström av en främlingshord. Efter en segdragen gruppmisshandel medels plankor och sparkar, avslutades det bestialiska värvet med att gruppens anförare Khaled Odeh skar halsen av Wretström. Wretström lämnades sedan mitt på öppen gata i Stockholmsförorten Salem, till att förblöda i decemberkylan. För drygt en vecka sedan misshandlades främlingen tillika överklassungen Riccardo Campogiani till döds, i samband med en fest i centrala Stockholm. Förövarna kände Campogiani sedan tidigare.

I det av mångkultur och massinvandring hårt sargade Sverige, hör det så kallade ungdomsvåldet till vardagen. Dock väljer det massmediala etablissemanget selektivt utefter en etnisk norm vilka offer för detta, allt som oftast mot svenskar riktade våld, man skall lyfta fram inför allmänheten. Det görs en tydlig åtskillnad mellan vilka våldsoffer som skall upphöjas till martyrer värdiga att ihågkommas och begråtas, och vilka som snabbt skall förpassas till glömska.

Konsekvenserna utav detta skamlösa hyckleri kan tydligt ses, om föregående helgs antivålds-demonstrationer, som arrangerades i landets tre större städer, sätts i ett större perspektiv. Ty samtidigt som upprörda ”ansvarskännande” personer talar ut mot ”ungdomsvåldet” och offentligt gråter krokodiltårar över främlingen Campogianis död, har det långt värre bestialiska och klart hatbrottsklassificerade mordet på svensken Wretström i snart sju år systematiskt tystats ner. Till detta kommer dessutom att det relativa fåtal vilka varje år troget samlas för att ihågkomma svensken Daniel Wretström genom just en demonstration i Salem, förtalas och hånas av samma massmediala etablissemang vilka nu storsvulstigt manar till krafttag mot ”ungdomsvåldet” efter Campogianis död.

Att massmedia handlar på detta sätt är dock ingen slump. Det görs eftersom en viss minoritet, i vilkens våld redaktionerna på framförallt DN, Sydsvenskan och Expressen är, värderar ett svenskt liv långt mycket mindre än en främlings. Exemplen Wretström och Campogiani visar alltför tydligt hur pass styrd ”svensk” massmedia är, att vidare kommentarer är överflödiga. Att det således används olika mått tack vare ”Mose brillor” är helt uppenbart, och att dessa brillors mått inte gynnar oss svenskar torde stå klart för envar fritt tänkande svensk!


  • Publicerad:
    2007-10-20 00:00