Dagens datum 9 september: Denna dag år 1917 föddes den norske frontkämpen och nationalsocialisten Olaf Lindvig. Han gick med i Waffen-SS för att kämpa för Finland och deltog bland annat i striderna vid Leningrad.

Olaf Lindvig. I bakgrunden norska frontkämpar på östfronten.

Norska frontkämpar på östfronten. T.h. Olaf Lindvig

Olaf Trygve Lindvig var en central norsk nationalsocialist, frontkämpe och stabsofficer i Germanske SS-Norge. I strider på östfronten var han SS-Obersturmführer och mot slutet av kriget tänkte han kämpa till sista blodsdroppen tillsammans med Jonas Lie. Han ångrade aldrig att han försvarade Europa mot bosjevismen och kämpade för nationalsocialismen.

Olaf Lindvig föddes i Narvik, långt norrut, den 9 september 1917. Större delen av uppväxten tillbringade han dock i den lilla byn Fåvang, nära Lillehammer, i Oppland i mellersta Norge. Han utbildade han sig tidigt, som 16-åring, till officer och vid krigsutbrottet var han polisman i Oslo. När Tyskland invaderade Norge för att förekomma britternas ockupationsplaner i april 1940 var han fänrik och deltog i kampen mot de tyska invasionsstyrkorna.

Detta var dock inget medvetet val och när ockupationen var ett faktum gick Lindvig på hösten 1940 med i Nasjonal Samling. Han fick återigen tjänst inom polisen och gick kort därefter med i Waffen SS. Enligt honom själv berodde det främst på att han som nordman ville kämpa för det finska folket mot bolsjevikerna. Efter träningsläger i Tyskland gav Himmler marschordern, men den gick inte till Finland utan till Leningrad.

Lindvig deltog i striderna vid Leningrad 1942 som SS-Obersturmführer (löjtnant) och kompanichef i 1. Kompani i Den Norske Legion och som kompanichef i 1. Kompani i Regiment Norge, Division Nordland.

Olaf Lindvig i täten för GSSN i Oslo

Olaf Lindvig i täten för GSSN i Oslo

Lindvig var en av nästan 6000 norrmän som slogs på östfronten. 1000 av dem kom aldrig hem igen. Han utkämpade bittra strider i 40 minusgrader och sårades svårt i april 1942. Från sommaren samma år var Lindvig stabsofficer i och tidvis ställföreträdande chef över Germanske SS-Norge.

I slutet av 1943 reste han med SS-Pansergrenaderregiment «Norge» till Oranienbaum-fronten i Leningrad och var nu SS-Hauptsturmführer (kapten). I januari 1944 sårades han återigen svårt och sändes till Oslo där han förbjöds att återvända till fronten. Han fick istället ingå i staben från tidiga 1945.

I början av maj hade Jonas Lie, chef för Germanska SS ”Norge”, tillsammans med justitieministern Sverre Riisnæs och polischefen Henrik Rogstad barrikaderat sig på ett gods i Västnorge som de försvarade med bland annat en kulspruta. Olaf Lindvig försökte mobilisera SS-skijegerbataljon Norge för att stärka försvaret av detta gods och under Jonas Lie kämpa till siste man. Lindvig hann dock aldrig fram utan Jonas Lie var redan död vid ankomsten. Lie hade funnits död i huset, omringat av Hjemmefronten, och hade antingen tagit sitt eget liv eller fallit offer för dåligt hjärta i kombination med ett feberanfall i samband med fälttåget i öster 1943.

Olfa Lindvig mottar Rikspolisens hedersmedalj av Jonas Lie.

Olfa Lindvig mottar Rikspolisens hedersmedalj av Jonas Lie.

Lindvig tillfångatogs och dömdes sedan till 12 års fängelse och tvångsarbete under det så kallade landssvikoppgjøret. Efter kriget och det avtjänade fängelsestraffet kämpade sig Lindvig tillbaka trots att den nya regeringen gjorde forna frontkämpar och nationalsocialister i praktiken rättslösa även efter avtjänat straff.

Bespottad i stora delar av det norska samhället bidrog han istället med mycket positivt lokalt i Fåvang där han förutom friluftsliv ägnade sig åt att skaffa arbeten åt andra norrmän. Han startade en betongfabrik och byggde fjällsjöstugor tillsammans med sin bror och hade 40 anställda under en 20-årsperiod. Han lär också ha byggt upp Shell-macken i den lilla norska byn, som idag har 686 invånare. Mot slutet av sitt liv blev han konsult vid Securitas-kontoret i Oslo. Han hade vid denna tid också gift sig och skaffat fem barn.

Olaf Lindvig förblev rakryggad ända till sin död den 2 februari 2007. Han ångrade ingenting och uttalade även detta öppet i intervjuer. Han var en krigshjälte och förebild för de norska frontkämparna och agerade som sådan ända intill slutet. Lindvig erhöll Järnkorset av andra klass, Såradmärket samt Rikspolisens hederstecken. Av ett ”misstag” blev han på 1980-talet också tilldelad Deltagermedaljen för att ha deltagit i kampen mot de tyska invasionsstyrkorna 1940. Detta skapade skriverier i norsk media, men Lindvig tog själv beslutet att avstå från denna medalj.

Läs även:
Angrer ingen ting

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-09-09.


  • Publicerad:
    2018-09-09 00:47