Igår vidarebefodrade Henrik Holappas syster, Natalija, ytterligare ett uttalande från Henrik Holappa, ledare för Finska motståndsrörelsen, avsett att publiceras av både Finska och Svenska motståndsrörelsen. Eventuella brister i texten beror på min översättning.
/Klas Lund

—

Nästan två månader har gått sedan morgonen den 9 mars när amerikanska federala agenter grep mig för brott mot visumreglerna. Nu har dock saker och ting utvecklats på ett sätt som medfört att jag fått ta ett beslut huruvida jag skulle stanna i USA eller om jag skulle återvända till Europa.

Ett antal juridiska frågor i Finland, som jag kommer att ta upp senare i detta uttalande, hjälpte mig att fatta beslutet att officiellt dra tillbaka min asylansökan. Jag ansåg inte att det var relevant att vänta till utfrågningen den 6 juli. På grund av detta beslut kommer beslutet av myndigheten Homeland Security att jag ska utvisas till Europa vinna laga kraft, vilket kommer att ske om några veckor eller inom någon månad från och med 30 april.


Min korta tid i federal fångenskap är på väg mot sitt slut. Oavsett dess korta längd har det medfört en sorts insikt. Det har gett mig chansen att tänka igenom saker och har hjälpt mig att fatta beslut, vilka kommer att vara en tillgång för både mig själv och Finska motståndsrörelsen.

Jag kan nog påstå att våra kamrater som vid denna tidpunkt är fängslade i Skandinavien eller i Europa på ett sätt befinner sig i en bättre situation än våra fängslade kamrater i USA. Europeiska fängelser är antagligen behagligare jämfört med amerikanska fängelser. Hursomhelst har fångarna i Europa och i USA någonting gemensamt, och detta är att hålla modet uppe. Ett positivt brev kan betyda mycket för en fånge och detta brev kommer att läsas flera gånger. Om du funderar över vad du kan göra för rörelsen, så kan du göra mycket bara genom att skriva till en fängslad kämpe, och jag tror att han skulle skriva tillbaka.

Jag har gjort – och kommer att göra – hela min tid i fångenskap på SHU – Security Housing Unit, där de farligaste fångarna är placerade. Omedelbart efter mitt gripande placerades jag på SHU på grund av min höga säkerhetsklassificering. Många kamrater har undrat hur det är här. Genom att se en film kan man få en nästan realistisk uppfattning om livet på SHU. De som är intresserade rekommenderar jag att titta på en film som heter ”Felon” från 2008. Filmen är ett drama, men ger en uppfattning om hur det är här.

Hur en fånge klarar sig i fängelse beror delvis på fången själv. I det ögonblick man kliver innanför murarna så är det som att stiga in i en annan värld. Sättet på vilket en fånge uppträder och talar ger ett intryck av honom till andra fångar och vakter. Detta påverkar hur de beter sig mot fången.

Naturligt nog så har den uppmärksamhet jag fått utanför fängelsemurarna även nått innanför murarna. Både fångar och vakter känner till ”den där finnen” som transporterades till Batavia Detention Facility av sex agenter från Joint Terrorism Task Force. Min nationalsocialistiska världsåskådning är också känd. Trots att jag är den enda vita fången i SHU, så visar de andra fångarna respekt, även om de inte delar mina åsikter. När jag flyttades till en annan cell, nr 115, så ropade en svart ”gangsta” till de andra fångarna: ”Ingen ska bråka med honom, han är OK!”

En av mina vänner berättade för mig om gripandet av David Duke i Tjeckien. Han släpptes senare. Duke skulle precis ge en presskonferens på en lokal restaurang när 30 poliser ur tjeckiska antiterroriststyrkan grep honom för ”förintelseförnekelse”. Gripandet var upprörande eftersom Duke aldrig begått ett brott i EU och som amerikansk medborgare åtnjuter han beskydd av den amerikanska konstitutionens First Amendment om yttrandefrihet. Några har jämfört min arrestering med Dukes, och jag kan se vissa likheter. Gripandet av Duke skedde på order av EU-maffian som inte tror på yttrandefrihet eller fritänkande. Obama påpekade för ett tag sedan att: “In the future there will be much more attention given on thinking”.

Min tid i USA närmar sig sitt slut. Detta kan direkt härledas till Finlands statsåklagare Mika Illmans beslut att inte väcka åtal mot mig rörande förtal, hets mot folkgrupp och brott mot upphovsrätten, anklagelser vilka särskilt manades fram av tidningen Kaleva i Uleåborg, Finland. Nämnda tidning hade redan stämplat mig som skyldig till dessa brott i en artikel den 16 januari 2007. Senare när jag arresterades presenterades inga bevis för min skuld och inte heller under den följande polisutredningen. Jag kommer fortfarande hålla fast vid principen att varken jag eller Finska motståndsrörelsen ska ge några uttalanden till massmedia i Finland.

Då och då utsätts en ung rörelse och dess ledare för prövningar. Jag har alltid förstått och erkänt det faktum att vår väg inte är den lättaste när det gäller att nå ut till folk och ras. Och ja, jag är säker att våra prövningar inte slutar här. I svåra tider har vi bara oss själva och då måste vi hålla ihop.

Precis innan mitt gripande skrev en av mina vänner till mig. Han skrev: ”inte alla förstår den väg vi har valt. Vissa vill alltid vara makar och fäder först, och endast därefter nationella kämpar. De säger att de tänker på sin familj. Jag förstår allt detta och håller med… Men för att kunna vara en god make och en god fader åt mina barn, måste jag först och främst vara en riktig Man.”

Jag vill avsluta med att tacka alla aktivister i Motståndsrörelsen för deras stöd och för att stå fast bakom rörelsen. Jag tackar alla dem som skrivit till mig, även dem vars brev jag inte fått.

Henrik Holappa, 29 april 2009
I fångenskap, Batavia Detention Facility.

  • Publicerad:
    2009-05-06 00:00