KRÖNIKA. Sverige är inte vad det en gång var. Världen är inte vad den en gång var. Att vara av vit ras har blivit detsamma som att inte äga några rättigheter. Hur grova övergrepp som än riktas mot oss, så äger vi ingen rätt till försvar. Vi har blivit laglösa.

Kill-whitey-4

Den senaste tiden har det skett en rad händelser som Sverige borde reagerat över. Reaktionerna har förvisso inte uteblivit men frågan är om de kommer att leda till något? Kommer vi att se någon drastisk förändring? Antagligen inte.

Ett fall som berört många är det med den femtonåriga tonårsflickan som gruppvåldtogs på en fest av ett flertal invandrarmän, vilka samtliga friades. Expressens Jimmy Fredriksson skrev en krönika under namnet ”Skäms över att vara svensk”. Fredriksson menade att Sverige är ett land där våldtäkter och kvinnoförtryck frodas. I detta påstående har han fullkomligt rätt. Sverige toppar mycket riktigt i våldtäktsstatistik. Men det som Fredriksson väljer att inte ta upp är varför vi helt plötsligt bevittnar en sådan uppsjö av våldtäkter. Jag skäms också över att vara svensk. Men med all säkerhet på helt andra grunder än Expressens krönikör. Det skamliga i situationen är att den tillåts. Att man vägrar erkänna att överfallsvåldtäkterna, gruppvåldtäkterna och den nedvärderande kvinnosynen är ett importerat problem. Problemet är inte svenskt.

Övergreppen fortsätter, i dagarna avled den unge nationalisten Erik Björkman av sviterna från en allvarlig misshandel. Björkman skrev själv på sin Facebook-sida om hur han kallats ”svennedjävel” och att anledningen till att han setts som ett legitimt offer var på grund av sin etnicitet. Av någon anledning uteblev de stora rubrikerna. Att en ung svensk man dör är nämligen inte lika hett journaliststoff som när en icke-svensk dör. Tänk er rubrikerna om det istället hade varit en ung somalisk man som misshandlats av en svensk. Vi tänker oss att denne somalier skriver på sin facebook-sida, ”Det sista jag hörde var ”negerdjävel” och jag vet att jag misshandlades för att jag är en mörkhyad invandrare”. Mannen dör senare.

Då hade vi fått se ett helt annat efterspel, sanna mina ord. Det hade med all säkerhet även blivit en global nyhet. Antirasistiska organisationer hade fördömt händelsen som fruktansvärd, omänsklig och hatisk. Inga av de politiskt korrekta medierna hade stuckit under stolen med offrets eller förövarens rasliga ursprung. Fallet hade utan tvekan klassats som ett hatbrott. Men inte nu. Erik Björkman var blond och blåögd, såg ut som en typisk nordbo. Det är anledningen till att det inte kommer att klassas som ett hatbrott. För hat mot vita existerar väl inte?

Situationen som vi, svenskar, norrmän, finnar och danskar befinner oss i är knappast unik för oss. Det ser tyvärr likadant ut runt om i världen. I väldigt rasblandade länder så som USA, Storbritannien, Frankrike och Sydafrika kallar man dessa fall för ”black-on-white-crimes”. En form av brott som toppar statistiken. Trots detta förnekas sambandet, precis som i Sverige. I Sydafrika har det gått så långt att polisen och myndigheterna systematiskt mörkar brott som vita utsatts för av svarta. Och här fungerar det nästan på samma sätt. Här talas det istället om hur oviktigt det är att belysa människors etnicitet i brottsutredningarna. Men hur kan det vara oviktigt om det finns klara samband som mörkläggs? Frågan är varför vi, vita, inte spelar någon roll, varför vi inte är värda att skyddas?

En allvarlig del av den här självförstörelseprocessen grundar sig i det påstådda ”vita privilegiet”. En teori om att vi vita genom historien skulle haft sådana fördelar så vi nu av någon makaber anledning skulle vara tvingade till att acceptera vad som helst. Tyvärr är det många vita som själva anammat detta synsätt, vilket i sig måste vara något av det mest självdestruktiva mänskligheten skådat. Att vi ska rättfärdiga övergrepp riktade mot oss på grund av vår rastillhörighet/etnicitet. Jag kan försäkra er om att ingen annan ras någonsin blivit tvingad till något liknande! Den här nedsättande synen på våra egna påverkar oss alla, barn, gamla som unga. Det får oss att ”hålla oss på mattan” och förstör varje vilja till motstånd samt förändring.

Dessa tankegångar påverkar i högsta grad även den politiska arenan. Så länge våra politiker kan inbilla oss att vi är ett bortskämt och priviligerat folk så kan de kräva att vi ska vara toleranta mot alla de främlingar som väller in i vårt land, oavsett hur dessa kan tänkas behandla oss.

Men i själva verket ser verkligheten helt annorlunda ut. Sverige har blivit ett land som vänder sina egna ryggen. Vi har blivit ett land där det inte ger lika många ”fin-i-själen”-poäng att hjälpa en svensk pensionär som att gömma en asylsökande. För några dagar sedan hoppade en gammal tant från sin balkong. Hon tog livet av sig för att Stenungsunds kommun gång på gång förvägrat henne en plats på ålderdomshem där hon ville tillbringa sin sista tid med sin demente make. Den gamla damen var priviligerad, tycker ni inte? Och Erik Björkman likaså. För att inte tala om den 15-åriga tonårsflickan som fick utstå hur 6 stycken invandrarmän turades om att våldta henne. Den gamla damen, Erik Björkman och den 15-åriga flickan var vita och de föddes alla i Sverige. Däri ligger tydligen deras skuld.


  • Publicerad:
    2013-10-12 22:22