INSÄNDARE. En pappa som har fått nog skriver här om hur han efter att ha övergett sitt politiska engagemang nu åter har fått upp glöden efter att ha reflekterat över hur samhället hans barn ska växa upp i kommer att se ut om ingen förändring sker.

Foto: CC0

Kan väl börja med att presentera mig. Är en helt vanlig svensk man. Blev nationell i unga år när jag började högstadiet under 90-talet mest på grund av gängen som tog sig till våran skola för att ställa till bråk. Vi hade på sin höjd tre ”nysvenskar” på hela högstadiet, gängen kom från centralare delar av kommunen.

Levde sedan många år som nationell, var mest fester och spelningar men även en och annan demonstration både i Sverige och övriga Europa. Men en dag blev det för mycket av allt, bråk och rättsliga påföljder ställde till det både för mig och min familj och jag tog successivt avstånd från all aktivism. Skaffade till slut familj, barn och hus. Det enda nationella som fanns kvar i livet var musiken i mina öron till och från jobbet och en och annan diskussion i lunchrummet.

Men till slut började det bli svårt att hålla sig lugn när man fick se hur landet blev mer och mer våldtaget. Ett exempel är när jag tog mina barn till Skara sommarland. Ett paradis när jag var liten och fullt av attraktioner och svenska barn som lekte och hade kul, nu kanske man kunde skymta en svensk unge lite då och då. (För mig är en svensk vit.)

Det jag vill framföra är att man som förälder måste tänka en extra gång, är detta något jag vill att mina barn skall växa upp i? Skall man sitta och hålla tummarna och hoppas att andra gör något eller skall man själv ta tag i det och ansluta sig, och föregå med gott exempel för sina barn? Det tycker jag.

Jag röstar på Nordiska motståndsrörelsen!

/Pappa som fått nog

• Publicerad:
  2018-08-23 10:20

Kategoriserat som:
• Insändare
• Kärnfrågor
• Nyheter & Journalistik
• Opinion
• Opinion & Motstånd
• Ras & Invandring