KOMMENTAR. När människor med en folkmordsagenda kallar oss andra för extremister.

Från ordförande i Röda korset till orwellianska uppdrag åt regimen – Anna Carlstedt blir ny ”samordnare mot våldsbejakande extremism”.

Så var det dags igen. En ny samordnare mot våldsbejakande extremism. Sedan Mona Sahlin avgick efter korruptionsanklagelser (igen) har det kommit två samordnare till. Tre samordnare från i maj, alltså under loppet av åtta månader.

Flera frågar sig nu, med rätta, vad Hillevi Engström har gjort för att få gå? Ville hon verkligen lämna detta toppjobb på en myndighet för att hon ”inte var klar” som kommundirektör i Upplands Väsby? Jag noterar att pressmeddelandet från myndigheten inte nämner den avgående, eller avpolleterade, Engström, något som annars brukar vara kutym.

Nu blir alltså Anna Carlstedt ny samordnare mot våldsbejakande extremism. Carlstedt framstår vid en första anblick inte som en politruk på det sätt som Mona Sahlin gjorde. Anna skiver böcker om Nostradamus och bloggar om ”party och politik”. Hon är litteraturvetaren som nu är expert på terrorism.

Och hon har redan gjort bort sig – kanske inte i maktens ögon, men åtminstone för vanligt folk. När hon fick en fråga hur det kommer sig att Sverige har skickat flest jihadister per capita till Irak och Syrien ville hon istället tala om ”den högerextremistiska vit makt-rörelsen”. Det finns en ”växelverkan” mellan den nationella oppositionen och islamsk terrorism, hävdade hon.

Till och med Sveriges radios programledare var tvungen att fråga Carlstedt om ifall hon verkligen menar att ”vit makt-rörelsens” tillväxt gör människor mer benägna att ansluta sig till terrorgrupper och bege sig ut på jihad. Även andra personer inom mainstream-media har reagerat på uttalandet.

Nya samordnaren mot våldsbejakande extremism antydde nyss i Studio Ett att vit makt-rörelsen gör att jihadister reser till Syrien. Jösses.

— Ivar Arpi (@Ivarpi) 20 december 2016

Denna ihopkletning har tidigare använts av Mona Sahlin, som också jämfört Nordiska motståndsrörelsen med IS. Sahlin har uttryckt att det är ett ”demokratiproblem” att svenskar inte är rädda för Motståndsrörelsen. Både Sahlin och Carlstedt vill inskränka åsiktsfriheten genom att skrämma upp befolkningen. Man hoppas att man kan hindra folk från att ta emot information från legala politiska organisationer vars åsikter som man själv inte gillar, genom att implicit kalla dem för terrorister. Att staten agerar på detta sätt är ett demokratiproblem om något.

Carlstedt arbetar med projicering för att blanda bort korten. Det är nämligen inte vi som lever i någon slags symbios med IS. Motståndsrörelsen har aldrig understött IS, något som vår regerings samarbetspartners däremot har gjort, och det var inte vi som importerade jihadister efter att ha applåderat eller tagit del i bombningar av deras hemländer. Det är inte vi som använder oss av hotbilden om terrorism som språngbräda för att försöka förbjuda oppositionen. Det är regeringen som lever i ”växelverkan” med islamsk terrorism.

Den som kan se igenom nyspråk och retoriska grepp märker snabbt att det är sådana som Mona Sahlin och Anna Carlstedt som är de egentliga extremisterna. De är båda en del av folkmordsagendan. Carlstedt var det genom sin tidigare roll som chef för Svenska Röda korset, en av de värsta propagandisterna för massinvandring, och är det genom sin nuvarande position som går ut på att stämpla massinvandringens motståndare som extremister.

Carlstedt är åtminstone en något mer ärlig extremist än Sahlin. Den senare ville motivera myndighetens arbete med att den nationella oppositionen utgör ett hot mot enskilda medborgare, medan Carlstedt, i vad som kanske var en groda, erkänner vad det egentligen handlar om:

Vi ser väldigt mycket hot och hat mot exempelvis förtroendevalda och mot tjänstemän och andra. Att det är något som finns i Sverige och vi ser det i många andra länder.

Myndighetens arbete är inte alltså inte till för att värna samhället och medborgarna utan handlar kort och gott om att skydda makteliten, alltså sig själva, och undanröja konkurrenter. Detta genom att brännmärka de som reagerar på de problem som de själva har skapat. De som är extremister och terrorister, som ska käppjagas och tystas!

Anna Carlstedt visar att man inte behöver ha horn i pannan för att vara en ondskefull folkmördare. Man behöver inte framstå som lika fientlig och aggressiv som en Mona Sahlin utan kan verka mer sofistikerad med meriter som litteraturvetare och forskare. Detta förändrar dock inte faktum att hon uppfyller alla kriterier av att vara en folkfientlig extremist:

* Har en folkmordsagenda, check.
* Vill inskränka åsiktsfriheten för oppositionen, check.
* Blandar samman oppositionen med terrorister, check.

• Publicerad:
  2016-12-21 13:49

Kategoriserat som:
• Nyheter & Journalistik
• Sverige