SAMHÄLLE. Mikael Karlsson skriver om hur Nordiska Motståndsrörelsens medlemmar lyckas vara en del av samhället trots mediahetsen, och vilka framgångsfaktorer som kan ligga bakom.
mma

Nyligen skrev Nordfront om att två av Nordiska motståndsrörelsens medlemmar som tränar kampsport på Västerås Fight Club inte blev uteslutna efter ett mediadrev. Anna Jonsson och Robin Billing får fortsätta träna trots vänsterjournalisten Erik Hjärtbergs aktivism via sin arbetsgivare, tidningen Vestmanlands Läns Tidning (VLT). Det är lätt att föreställa sig tårarna av frustration hos Hjärtberg och hans kumpaner när de sedvanliga påtryckningarna från vänsterhåll inte fungerar.

Radio Nordfronts Robin Palmblad blev förra sommaren uthängd av Sveriges Radio (SR). SR försökte piska upp en hatisk stämning genom att handplocka fientligt inställa personer för intervjuer och skriva på ett löjligt propagandistiskt sätt, exempevis i artikelns ingress: ”En profilerad nynazist inom militanta, högerextrema Svenska motståndsrörelsen har fått anställning inom räddningstjänsten[…]”. Trots att man kryddade med laddade begrepp och vinklade reportaget på ett mycket osympatiskt sätt hade brandchef Micael Lundmark detta att säga: ”Det finns ingenting att anmärka på och han fungerar väl i rollen som brandman.”

Dessa är två exempel på den typ av individualism som har gjort nordiska och generellt nordeuropeiska samhällen välfungerande, effektiva och motståndskraftiga mot korruption. På arbetsplatsen, i föreningens styrelse eller på gymmet bedöms man efter två kriterier, hur väl man uppfyller sin uppgift och hur väl man fungerar med de övriga som verkar där. Den som dels är duktig på sin egen uppgift och dels är positiv, lärorik och hjälpsam blir uppskattad. Den som uppvisar motsatta egenskaper å andra sidan får söka sig någon annan stans.

Vilken politisk åsikt man har, vilken religion man tillhör, vilket hockeylag man hejar på och andra kringliggande faktorer bortser vi av hävd från. Endast de två faktorerna i ovan stycke anses normalt sett intressanta. Åsiktsregistrering ser vi som något avvikande från våra normer, se exempelvis IB-affären. Därför är de två utfallen ovan helt i linje med vad man kan förvänta sig av vårt arbets- och föreningsliv.

Yrkesskicklighet, inte politisk korrekthet, gör en bra brandman.

Yrkesskicklighet, inte politisk korrekthet, gör en bra brandman.

En mer radikal form av individualism skulle vara att man helt godtyckligt kan utesluta, sparka eller säga upp människor oavsett anledning. En libertarian skulle mena att att det är rätt och riktigt att en bilhandlare väljer att inte sälja en bil till någon för att han anser denne ha en ful näsa, eller att en anställd sparkas för att denne inte gillar nigeriansk folkmusik. Detta synsätt har sina poänger, men det är inte vår tradition här i Norden. Vi vill vara med i olika sammahang på rimliga och relevanta grunder.

Det har dock blivit så att det motsatta, i alla fall i media, har blivit en sanning. De med fel åsikter och engagemang på fritiden ska sparkas, uteslutas, bedrivas häxjakt emot. Detta ligger i linje med vänsterns idé om politisk korrekthet. De som inte är politiskt korrekta är fiender och ska bekämpas. Ett medel för detta är att utesluta dem från näringslivet och samhället i stort genom att påverka arbetsgivare och starta hetskampanjer. I vissa fall lyckas de också, men vi som är nationella blir bättre på att ta till motåtgärder.

Att vi i viss mån internaliserat fiendens propaganda, det vill säga att man har stor risk att tappa jobbet på grund av sitt engagemang, visar vilket sjukt samhällsklimat den fientliga eliten inom media och politik har skapat. De är inspirerade av judiska, kulturmarxistiska idéer om ”progressiv tolerans”, om att tolerans bara gäller mot de egna, aldrig meningsmotståndare. Vi ska givetvis inte tolerera att vi förföljs och åsiktsregistreras av de politiska fiender som vill avvecka vårt folk. Förföljelserna upplevs som märkliga av vanliga människor, varför de stöter på motstånd.

Det går att lyckas i arbetslivet även som nationell - men inte utan egen ansträngning.

Det går att lyckas i arbetslivet även som nationell – men inte utan egen ansträngning.

Det finns en lärdom att dra av allt detta. Oavsett politiska åsikter finns den nordiska inställningen kvar i vårt samhälle, eller som en kamrat en gång sade, ”alla där ute är inte PK-idioter”. Genom att uppvisa god karaktär, punktlighet och hederlighet kan man få och behålla ett jobb. Den som är bra på sitt jobb och sprider god stämning värderas högt på arbetsplatsen – jag har personligen upplevt precis detta. Kontroversiella politiska åsikter behöver inte vara ett problem så länge man har god social kompetens.

Det finns situationer vi inte kan råda över, när en arbetsgivare eller annan nyckelperson inte kan stå emot påtryckningar från media eller är en så kallad PK-idiot som själv vill driva vänsteraktivism. Däremot kan vi styra över hur vi själva uppfattas av andra. Låt inte förutfattade meningar om att nationella är avskydda av alla och inte kan ta del av samhället hindra dig. Var den bästa versionen av dig själv och börja lyckas!


  • Publicerad:
    2016-08-09 00:20