KOMMENTAR. Nordfront har fällts för olaga våldsskildring. Martin Saxlind kommenterar här domen.

I tisdags meddelade Örebro tingsrätt sin dom mot Markus Larsson, Nordfronts förre ansvarige utgivare. Larsson var åtalad för hets mot folkgrupp i en kamprapport och olaga våldsskildring samt hets mot folkgrupp i Nordfronts nyhetsartikel om moskéattacken i Christchurch.

Tingsrätten fällde kamprapporten för hets mot folkgrupp och artikeln om Christchurch för olaga våldsskildring. Vad gäller hets mot folkgrupp så friades den sistnämnda artikeln, vilket var det enda rimliga då det bara var en nyhetsartikel som skildrade vad som hänt utan att uttrycka någon egen åsikt om det inträffade.

Homohets?
Om vi börjar med kamprapporten som ändå är det mindre intressanta i den här domen, så var den klumpigt formulerad. Med det menar jag inte att den hetsade mot någon folkgrupp, utan att budskapet uttrycktes på ett både fyrkantigt och svårförståeligt sätt. För att summera så talade texten om ”bögflaggor” som sanerats från en stad för att skydda kärnfamiljen från homolobbyns flaggor. Rapporten avslutades med budskapet: ”Perverterade pedofiler skall icke få normaliseras!”

Är regnbågsflaggorna ”bögflaggor”? Ja, i någon mån måste ju det anses vara korrekt då ”Pride-rörelsen” handlar om att lyfta fram HBTQPXYZÅÄÖ-människor och den första bokstaven faktiskt står för homosexuella. Vissa kanske tar illa vid sig av att ordet ”bög” används i en lite negativ kontext, men i grund och botten är det ett etablerat ord som många homosexuella själva använder för att beskriva sig.

Att ”sanera” en stad från bögflaggor behöver egentligen inte heller tolkas som en attack mot homosexualitet specifikt, utan det kan likaväl vara en generell kritik av alla former av sexualisering av offentligheten. Enligt principen ”hellre fria än fälla” borde egentligen alla HMF-fall där man kan hitta en icke-hetsande tolkning frias, men istället gäller regeln ”alltid fälla enligt den absolut värsta tolkningen av bevisen” när det är ett åsiktsbrott som prövas.

Att vilja skydda kärnfamiljen från homolobbyn är definitivt inte hets mot folkgrupp. Homolobbyn är en spretig samling aktivister och organisationer, inte en homogen folkgrupp.

Att kalla pedofiler för ”perverterade” måste jag erkänna är uppenbart nedvärderande, men frågan är om Sveriges rättsväsende verkligen vill erkänna att vi sjunkit till den moraliska avgrundsnivån där även pedofiler nu ska vara en skyddad folkgrupp som man inte får uttrycka missaktning för? På sätt och vis vore det egentligen helt logiskt och förenligt med hur den här vedervärdiga lagen redan används. Nästa steg blir väl att våldtäktsmän, journalister, politiker och liknande svin blir ”folkgrupper” som man inte får hetsa emot.

Christchurch-filmen
Det mest intressanta med domen är att vi döms för att ha publicerat den livesända filmen från massakern i Christchurch. Detta är första gången Nordfront fällts för olaga våldsskildring och det verkar inte vara särskilt många andra som lyckats bryta mot den lagen tidigare. I domen står följande förklaring till fällandet:

Tingsrätten ifrågasätter inte att det har varit motiverat att rapportera om den i artikeln aktuella terrorattacken. En heltäckande nyhetsrapportering från händelsen hade emellertid kunnat tillhandahållas utan att publicera gärningsmannens egeninspelade film från gärningstillfället. Publiceringen av filmen överskrider enligt tingsrätten klart gränsen för vad som kan anses vara motiverat som ett led i nyhetsförmedling. Vid en sammantagen bedömning av framställningens syfte och sammanhanget i vilket publiceringen av filmen har ägt rum finner tingsrätten inte att gärningen med hänsyn till omständigheterna har varit försvarlig.

Här kan jag enkelt konstatera att tingsrätten ljuger i den fetmarkerade meningen. Vår nyhetsrapportering hade INTE varit heltäckande om vi inte hade visat hela filmen som skildrar hela händelseförloppet på ett unikt sätt som vi inte hade kunnat göra i ren textform. Att inte publicera filmen vore att förneka våra läsare viktig information. Alla medier skrev om terrordådet, filmen spreds på nätet och många människor tittade på den och pratade om den. Som vanligt började vissa spekulera i om det var en false flag-attack, vilket man måste kolla på filmen för att kunna bilda sin egen uppfattning om. Det fanns ett enormt allmänintresse.

Vårt syfte med att publicera filmen var inte att kränka eller chockera. Vi vill alltid förmedla så mycket och ocensurerad information som möjligt till våra läsare när vi skriver om viktiga nyheter. Artikeln var också översållad med varningar om innehållet, så de som inte ville se filmen kunde väldigt lätt undvika att göra det. Jag tycker att Nordfront-redaktionen och våra läsare är mer kvalificerade att bedöma vad som är ”motiverat som ett led i nyhetsförmedling” än Örebro tingsrätt.

Den enes demokrati är den andres demokratur
Domen var i övrigt intressant då den innehöll långa teoretiska utläggningar kring problematiken i att inskränka yttrandefriheten och under vilka omständigheter Sverige får göra det. Till syvende och sist var det mest floskler och svammel, men det är ju i alla fall uppfriskande att de åtminstone försöker ursäkta sig och faktiskt erkänner att de inskränker i vår yttrandefrihet och att det inte är helt oproblematiskt.

I det här fallet vill man låsa in en nybliven småbarnspappa i fyra månader för att någon homosexuell typ som mot förmodan lusläser våra kamprapporter kanske blev kränkt och för att vi publicerade en film som var hårt censurerad på internet och många människor letade efter. Enligt Örebro tingsrätt är denna åtgärd ”nödvändig i ett demokratiskt samhälle”. Jag håller inte med.


  • Publicerad:
    2019-11-14 07:00