Nordens sak är vår!

Av ,
Politisk redaktör
0

Varför befann sig Svenska motståndsrörelsen i norska Trondheim förra helgen? Fredrik Vejdeland skriver här om den norska etableringen utifrån ett svenskt och nordiskt perspektiv.

För den oinvigde kan det för all del framstå som något märkligt att många svenskar, ja rent av majoriteten, bistår med hjälp i en aktion som sker i ett annat land. Åkte jag själv till Trondheim för att jag redan hade planerat att vandra i de norska fjällen eller något liknande? Nej, inte alls. De 160 milen fram och tillbaka, tumultet som uppstod i centrala Trondheim samt timmarna i cellen var en del av vare sig en semestertur eller en nöjesresa; snarare handlade detta om en nödvändighet för att vidare flytta fram våra positioner i kampen för ett enat Norden. Endast i ljuset av detta politiska mål kommer man kunna förstå varför jag och andra åkte från bland annat Göteborg (men även ända nerifrån Skåne!) den långa vägen upp till Trondheim.


Artikelförfattaren under resan i Norge.
Delar av norsk media har definitivt tagit fasta på att svenskar deltagit i Norska motståndsrörelsens offentliga möte i Trondheim. Man har medvetet undvikit benämningen Norske motstandsbevegelsen och istället föredragit begreppet Nordfront (Norska motståndsrörelsens hemsida). Man har även velat flytta fokus från norrmän till svenskar. Syftet med allt detta är naturligtvis inte att göra reklam för Nordiska motståndsrörelsen och den styrka det innebär för en organisation av vårt slag att ha kontinuerlig verksamhet i tre olika länder. Målsättningen är att utmåla Norska motståndsrörelsen som i behov av hjälp utifrån och samtidigt piska liv i en antisvensk stämning gentemot fridstörande svenskar.

Men om norsk media ändå valt att agera förfinat strategiskt kring vilka ord man använt (eller inte använt) i olika sammanhang, så var de organiserade ”antirasisterna” i Trondheim desto mer tydliga när de, i skydd av polisen, ett flertal gånger använde tillmälet ”svenskjävlar”. Ja, ni hörde rätt. Vi talar alltså om samma organiserade antirasistiska rörelse som vill att vi ska erkänna massinvandringen och visa tolerans mot hundratusentals icke-norska rasfrämlingar som invaderar landet. Å ena sidan försvarar man främlingsrelaterade gruppvåldtäkter, mord och andra illdåd i mångkulturens namn (precis som i Sverige beror detta även i Norge på ”socialt utanförskap”) medan man istället målar upp svenskar som angripare utifrån. Systemets krafter i Norge skulle inte kunna vara mer nöjda över den hjärntvätt de så effektivt rott i land!

Att Sverige historiskt sett inte alltid agerat korrekt mot norrmän är sant, men vi lever inte i den svensk-norska unionen längre. När Motståndsrörelsen talar om en framtida nordisk republik så handlar detta om något helt annat än en påtvingad union. I det enade Norden kommer de nordiska broderfolken ha lika förutsättningar, lika värde och det kommer inte finnas varken ”svenskjävlar” eller ”norskjävlar”.

Att tala om svenskar, norrmän eller finnar och dra några större växlar på de näst intill obefintliga skillnaderna mellan oss är egentligen absurt. En norrman från Oslo har förmodligen lika mycket gemensamt med en svensk från norra Bohuslän som med en person från Trondheim, och en svensk från Haparanda har sannolikt mer finsk mentalitet än en skåning har. Det som förenar oss är att vi alla är nordbor och av nordisk ras, vilket därmed givit oss gemensamma nordiska värden och nordisk kultur. Vi är i grunden lika men med vissa lokala skillnader – och ibland är vi mer lika än vad vi tror.

Personliga erfarenheter av Norge
Jag vill ta tillfället i akt att berätta min egen historia och erfarenhet av Norge. Jag är född, uppvuxen och tillbringade mina första 20 år i Östersund i Jämtland. Östersund ligger i Norrlands inland och grannstad västerut är just Trondheim. Jämtland bosattes i mitten av 700-talet av en person vid namn Kettil Jämte (Kettil Jämtes sonson Tore Helsing grundade sedan Hälsingland) som kom från Tröndelag. Jämtlands grundare var alltså norsk och Jämtland förblev, efter en kort tid som självständig republik också norskt ända fram tills kartan ritades om 1645. Att Jämtland varit mer norskt än svenskt vittnar bland annat det lokala språket, jamska, som fortfarande talas av många och som anses ha mest gemensamt med norska och isländska mål.

Jämtlänningar är än idag starkt knutna till Tröndelag och många åker oftare till Trondheim än till den östra staden Sundsvall, som ju trots allt är en svensk stad och ligger närmare. Jag har för egen del via skola, vänner, idrottssammanhang eller med familjen gjort otaliga resor över den norska gränsen till Tröndelag, medan norrmännen ofta besöker ”Øst-Trøndelag”. Öst-Tröndelag är det inofficiella namn som många norrmän i folkmun använder om Jämtland och Härjedalen! Det var alltså lite speciellt att få återse Trondheim och även om man kanske inte kan säga att det var som att ”komma hem” så var det vart fall inte långt därifrån. Då min egen släkt varit ganska bofast i just Jämtland så kan man kanske säga att detta på sätt och vis gör mig mer norsk, än svensk!

Min historia är på inget sätt unik. Säg den svensk som inte har blodsband till, är vän med eller kanske har en partner som är norsk eller finsk? Säg den norsk som helt saknar sådana band till svenskar? Därför är det för en svensk raspolitiskt tänkande människa helt naturligt att delta i en aktion av det slag som var i Trondheim. Vi kan identifiera oss med och känna gemenskap med det norska folket, inte bara med dem som råkar bo på ”rätt” sida av landsgränsen.

Nationalsocialism – politiskt självmord i Norge?
När vi satt i vår bil och åkte våra 80 mil norrut mot Trondheim, omringade av vidunderliga landskap, hade man tid att ägna lite tankar åt den kommande aktionen. Hur skulle våra norska aktivister hantera en typ av aktion som man inte genomfört i Norge på närmare 70 år? Hur skulle det under kriget tysk-ockuperade Norge reagera på en nationalsocialistisk organisation med det för vissa provocerande namnet Norske motstandsbevegelsen? Detta var också en fråga som Trondheim-baserade tidningen Adresseavisen ställde till Pär Öberg efter aktionen i Trondheim. En del av förklaringen är att vi är de vi är och att det lönar sig i längden att proklamera detta öppet. Är man med i Motståndsrörelsen så vänjer man sig vid svåra odds och att hantera konflikter, verbala eller fysiska, på gatan. Detta kan vara svårt för en del att förstå och det kan med tanke på demoniseringen av nationalsocialismen framstå som mer taktiskt att utge sig för att vara någonting annat. Men av erfarenhet så vet alla aktivister i Motståndsrörelsen att om man bär nationalsocialismens namn med högt burna huvuden så behöver man inte bli spottad på. Då vinner man istället respekt och har man vunnit den så har man alla förutsättningar att vinna folket.

Nu vet vi dessutom att samma förhållande råder i Norge, trots den än mer massiva hets som varit i landet och Norges erfarenheter från andra världskriget. Responsen i Trondheim var förvånansvärt god och infann sig ögonblickligen. Redan efter några minuter var i princip alla flygbladsutdelare inbegripna i samtal med positivt inställda Trondheimsbor. Intressant nog var dessa i huvudsak just äldre och såg ut vara födda under eller strax efter kriget. Kanske har även de insett, likt Erik Gjems-Onstad, att fel sida vann andra världskriget och att det är därför samhället ser ut som det gör idag. Värt att nämna var att det under flygbladsutdelningen kom fram en tidigare medlem av det gamla Norske motstandsbevegelsen och sa att vi behövs och att om han hade varit yngre så hade han gått med oss!

Motståndsrörelsens framtid i Norge?
Saker och ting börjar luckras upp även i Norge, då alltfler norrmän blir smärtsamt medvetna om verkligheten. Vad har då Norska motståndsrörelsen för framtid? Det ändrade politiska klimatet i kombination med vad jag redan visste om Norska motståndsrörelsen samt vad jag såg på plats gör att det ser mycket ljust ut på den fronten! Det kan nämnas att vi svenskar var på plats endast som understöd; vi var fanbärare, fotografer och skulle assistera i samtal om det skulle komma att behövas. Den tunga uppgiften att samtala med folket lämnades åt norrmännen själva. Här kom det alltså an på oprövade norska aktivister att bära det nationalsocialistiska budskapet med högt burna huvuden. De klarade detta eldprov med bravur! Det var inspirerande att bevittna hela Trondheimgruppens förmåga att samtala med folk, framåtandan hos Ulvhild från Oslo samt agerandet av Kim från Bergen, vars insats var föredömlig under det tumult som senare skedde. Min åsikt är att de norska aktivisterna redan spelar i samma liga som svenskar och finnar. De behöver bara mer erfarenhet och ännu fler aktivister – och med tanke på de rapporter jag fått om alla nya ansökningar som kommit in efter aktionen i Trondheim så är detta inget man längre behöver oroa sig för!

Nordiska motståndsrörelsen
Vår nordiska länder genomgår just nu den enskilt största förändringen i vår historia någonsin. I den nuvarande situationen, med den kolossala massinvandringen och den påtvingade integrationen som följd har Motståndsrörelsen kommit till slutsatsen att det är direkt skadligt att fortsätta hålla de nordiska folken splittrade. Därför bildades Nordiska motståndsrörelsen.

När de nordiska folken är enade så är vi starka. Det enade Norden visade styrka i försvarskampen mot kristendomen, som inleddes av norska vikingar i Lindisfarne och varade i flera hundra år. Vi visade även styrka när Gustav II Adolf, Lejonet från Norden, i kampen för Norden utmanade och försvagade påvedömets makt i Europa. Enade är de nordiska folken starka! Splittrade – som svenskar, finnar, norrmän, danskar eller islänningar – är vi svaga.

Samtliga länder i Norden är idag slavar under ett ekonomiskt system som kräver öppna gränser och massinvandring. Besluten har flyttats till Bryssel och våra politiker är endast marionettdockor åt den nya världsordningen och det gränslösa kapitalet. Våra liv dikteras allt mer av destruktiva främmande krafter och några politiker kommer inte stoppa denna utveckling, eftersom de får betalt för att inte göra det. Vi kan däremot göra det! När visionen om en enad nordisk statsbildning kan realiseras kommer vi också kunna hävda vår självständighet ekonomiskt, militärt och kulturellt. Vill du leva i ett fritt och enat Norden? Ansök då till Motståndsrörelsen idag!

Nordens sak är vår!

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz