Pär Öberg har träffat Niklas Frost för en intervju. Niklas blev en fri man den 31 mars. Han svarar på frågor om sin tid i fängelse och om framtiden.

Niklas Frost vid högtidlighållandet av Hallberg-Cuula.

Hej Niklas, du har nu varit ute i ungefär två veckor. Låter kanske som en fånig fråga men hur känns det?
Det känns väldigt bra att få vara ute igen. Underbart var det även att kunna få delta i hedrandet av Gösta Hallberg-Cuula och få bära fram blomsterkransen till hans grav. Obeskrivligt att få ”skaka arm” med kamrater igen.

Hur länge har du nu varit frihetsberövad?
Sammanlagt har jag varit frihetsberövad lite över fem år. Denna gång var jag frihetsberövad i tre år och sju månader.

Vilka fängelser har du suttit på och vad har du att berätta om de olika anläggningarna?
Jag har suttit på Tidaholm, Kumla och på Västervik Norra. På Tidaholm satt jag i cirka nio månader, nio månader av trakasserier från personal och säkerhetsgruppen. Som ni säkert läst om.
På Kumla ”trivdes” jag förvånansvärt bra och fick där tillstånd att träffa min fru igen, vilket Tidaholm förvägrade mig.
På Västervik Norra fick jag sitta sista tiden av mitt straff efter att anstalten Kumla i samråd med Huvudkontoret i Norrköping ansåg att jag inte behövde den bevakning och säkerhet Kumla hade. Dock var vi bara två svenskar på avdelningen, resten var av annat ursprung, men det gick bra.

För dem som inte är så insatta i ditt fall, kan du berätta lite kortfattat om trakasserierna på Tidaholm?
Ja det var en hel del. Bland annat fick min fru inte komma och besöka mig, en tid fick jag inte ens ringa till henne. Vissa brev samt böcker kom bort i postgången. Under vintern lägligt nog slutade elementet i mitt rum fungera. Man gav ju heller inga officiella förklaringar till varför min fru blev förvägrad att besöka mig, annat än säkerhetsskäl.

Du blev snabbt förflyttad eller som det kallas ”knallad” från Tidaholmsanstalten efter att en aktion hölls utanför, kan du berätta något om det?
Vid lunchtid den 7 februari kom personalen in på avdelningen och sa till oss intagna att de skulle låsa in oss på våra bostadsrum. Efter cirka fem minuter öppnades min dörr, utanför stod det fem vakter från Säk-gruppen och uppmanar mig att följa med dem. De sätter på mig handfängsel och midjebälte, jag frågar då vart de ska föra mig, men får inget svar. Framme vid inskrivningen för de in mig i en isoleringscell och säger då hånfullt att jag ska knallas till Kumla efter beslut av huvudkontoret och anstaltsledningen. Väl framme i Kumla så placerade de mig på isoleringsavdelningen där jag fick sitta cirka 1 1/2 månad utan att veta varför.

Du har gift dig medan du var frihetsberövad, kan du berätta något om det?
Efter en lång och hård prövning så kände både jag och min fru att vi ville göra någonting fint som kontrast till allt tråkigt.

Fick du stöd utifrån under din tid i fängelse?
Jag fick ett oerhört stort stöd från mina organisationskamrater, min fru och andra nationella runt om i landet. Folk skrev brev, skickade böcker m.m. Jag vill även passa på att tacka alla som har bidragit till kampanjen så att en resningsansökan är möjlig att genomföra.

Flera personer är ju inblandade i ditt överklagande, just nu håller SKL på att analysera videofilmen för att det skall finnas relevant material till en resning. Vad tror du om chanserna till att få en resning?
En resning till Högsta Domstolen är väldigt svår att få till, men även om chansen är liten så finns den där.

Du har ju faktiskt suttit frihetsberövad två gånger i rad för brott du inte har begått, känner du dig otursförföljd?
Haha ja. Jag ska ta och köpa mig en hästsko och hänga den ovanför dörren.

Vad har du nu för framtidsplaner?
Jag kommer kort och gott att fortsätta kampen för ett fritt Norden!

Vill du ställa en fråga till Niklas så kan du göra det i kommentarfältet.


  • Publicerad:
    2011-04-16 00:00