DEBATT. Alternativ media och nationella har en tendens att stirra på detaljer och fokusera för mycket på exempelvis tiggare, feminister, eller vad kändisar gjort och sagt. Detta menar debattören Erik Korpenstam.

tunnel-vision

Tiggare hit och SD dit. Företeelser som kostar den ena eller kostar den andra summan i pengar… än sen?

Ofta tycks rapportörer, skribenter, nyhetsförmedlare och allt vad de kan klassas som inom alternativ media, och inte minst många av dess läsare, fokusera på yttringar och detaljer så till den grad att det lätt blir ett hypnotiskt stirrande som riskerar övergå i blindhet. Ett stort ämne för närvarande tycks till exempel vara zigenare och tiggeri. Få saker synes lika brännande intressanta och allt uppslukande viktigt att uppmärksamma som dessa vinddrivna varelser som sitter vid ingångarna till affärerna med sina plåtburkar. Det skrivs hur mycket som helst om och läses antagligen med samma glupande aptit. Nej, av dessa zigenare får vi visst aldrig nog…

Ett annat säkert kort i nyhetsflödet är partiet Sverigedemokraterna. Ja, det är inte så konstigt, så vad är det för fel med det? SD ser ut att vara på väg att bli Sveriges största parti, men även om det blir så är SD ett parti som också de ägnar sig. inte bara huvudsakligen utan till och med snart sagt enbart. åt symptom. Och de bygger mycket av sin popularitet på det.

Man vill minska invandringen säger man. Hur mycket har väl inte redovisats ordentligt på länge, så det är okänt. Man kan i alla fall inte tänka sig någon repatriering av dessa horder av folk från tredje världen och man vill arbeta aktivt för att urinnevånarna skall blandas upp med dessa andra folkslag och därmed omsider tillintetgöras. Detta bryr sig inte alla dess anhängare om i någon högre grad. Man nöjer sig av allt att döma med att folket förintas i lite långsammare takt.

Ett annat tydligen förment viktigt och populärt ämne i alternativ media har blivit så kallade kändisar som ägnas massor med tid och utrymme åt. Släng in ett kändisnamn i rubriken och läsarna strömmar till. Det behöver inte nödvändigtvis vara nåt fel med det och det förekommer lite varstans. Avsikten är inte att utmåla någon sida som bättre eller sämre än andra på något sätt men man bör ändå se det som det tidsfördriv det är. Det leder ingenvart nämligen så ta det på nöjeskontot.

En person som inte ens är politiskt intresserad och egentligen inte driver någon ideologiskt förankrad linje med annan mening än att ställa sig in hos diverse makthavare, en sådan persons åsikter är inte relevanta i något offentligt politiskt sammanhang utom möjligen för att bjuda på ett gott skratt som avbrott. Det fyller väl sin nöjesfunktion och som kuriosa att läsa om vad artister, sångare och andra i sammanhanget ovidkommande personer emellanåt twittrar ur sig för käcka eller dåraktiga sentenser, men om det blir så gott som allenarådande intressefokus för kanske merparten av de som tar del av oppositionell media riskerar det skymma  vad saker och ting handlar om och blir då till skada.

Det hotar ske en generell Hänt-i-veckan-ifiering. Med det avses inte att man inte borde skildra vad som hänt i veckan utan med det avses förytligandet, en banalisering som leder bort fokus från verklighetens allvar; med ett i värsta fall oskadliggörande av oppositionen som resultat.

Följande är klarlagt
Överstatliga internationella oerhört mäktiga krafter driver som många vet, men ännu fler fortfarande bortser från, en psykologisk, ekonomisk och biologisk krigföring mot Europa och inte minst Norden. Den bokstavligt uttalade planen är tyvärr att byta ut befolkningen; ”en förändring av befolkningssammansättningen” (citat Peter Mandelson). Med andra ord att utplåna de etniska nationerna.

Humanitära skäl till massinvandringen har tagits tillbaka som orsak till folkomflyttningen för länge sedan av diverse ansvariga toppolitiker. En agenda som vissa uppger sig ha ”äran” av att vara drivande för (exempelvis enligt judinnan Barbara Lerner-Spectre i intervju med Israelisk teve). Orsaken bakom denna agenda uppgav en annan Peter, Peter Sutherland i FN, vara ”svår att beskriva” för gemene man men måste likväl ske. Liknande uttalade Lerner-Spectre som uppgav att det judiska folket skulle bli avskytt för sin drivande funktion men att detta måste likväl ske för annars skulle Europa enligt henne gå under. Hur och varför Europa skulle gå under specificerades inte.  Det var några axplock från bakgrunden som för allt fler tänkande människor kvalificerar dessa omständigheter bortom spekulationer och teorier. Det som händer måste ses i ljuset av det som kan sägas konstaterats.

Att avsikten bakom agendan var svår att beskriva som Sutherland påstod är inte sant. Den är lätt att beskriva, men däremot svår att få till att låta fördelaktig eftersom det handlar om makt, kontroll och pengar. Ett relativt säkert sätt att exploatera och därigenom förslava nationer är att byta ut dem, eller utsätta dem för den förändring som Mandelson så öppenhjärtigt beskrev. En förändring som innebär en accelererande försvagning, en nedbrytelseprocess och slutligen förintelse. Smidigare och kanhända effektivare om än lite långsammare än det konventionella sättet med militärmakt.

Någon klok person har skrivit tidigare att en socialdemokrat/moderat/liberal eller opolitisk som inte gillar invandring är just en socialdemokrat/moderat/liberal eller opolitisk som inte gillar invandring. För många är ännu inte sammanhangen särskilt intressanta eller ens trovärdiga även om man reagerar på den förda politiken men då mer som isolerade företeelser. En betydande del sätter sitt hopp till Sverigedemokraterna. Därmed inte sagt att alla deras röstande hör till den kategorin, men en avsevärd del av dem är en realistisk gissning.

Frågan blir hur ett parti med ett liknande tunnelseende kan infria de förväntningar som dess väljare ställer på dem om de inte vill kännas vid det större sammanhang de ovillkorligen kom att bli tvungna att handskas med och konfronteras med om de kommer dit de hoppas; till verklig makt i landet.

Om något parti får någon reell makt i Sverige, ett av de länder där globaliseringsagendan fått allra som starkast fäste, och samtidigt betraktar verkligheten som en fantasifull konspirationsteori  står man antagligen inför en brutal överraskning om man aningslöst försökte föra en politik som ens påminde om en nationalistisk med de genomgripande förändringar som kunde behöva komma ifråga. Kunde ett sådant parti i landet Sverige ensamt ha någon möjlighet eller ens vilja att freda sig mot globala krafter och världens ekonomiska maktelit för att åberopa självbestämmanderätt på svenskt territorium och handlingsfrihet vad gällde till exempel en radikal minskning av invandringen som antytts, eller totalstopp från Tredje världen som det emellanåt tolkas av förhoppningsfulla väljare? Skulle maktcentraliseringens krafter fogligt se på om en av deras viktigare landvinningar  började komma allvarligt på avvägar? Eller nej visst ja… det existerar kanhända ingen sådan större bild. Alla respekterar de med flest röster i riksdagen i Stockholm förutsätts det, men man borde fråga sig hur verklighetsnära den tron är.

Det mesta vi upplever av nya världsordningens och kulturmarxismens orimligheter är beståndsdelar i, och effekter av, maktens agenda. Massinvandringen, våldspornografin eller tydligt förråad och förråande pornografi, försök till sexualisering av bland annat barn, materialismen och kommersialiseringen, urbaniseringen, avfolkningen och utarmningen av landsbygden är också både följder och medel för samma sak lika väl som avsiktlig beroendeställning till andra stater och andra övergripande ekonomiska system. Likaså den skenande skuldsättningen, stordriften av uppkommet nödtvång över hela spektrat för att uppnå lönsamhet.

Feminismen slår flera flugor i samma smäll med splittrande av folket i mindre grupper och har även haft en viktig roll i den katastrofala ekonomiska levnadsstandardsänkningen. HBTQ-lobbandet inte minst inom försvar och andra centrala delar av samhället för ett i grunden försvagat samhällsfundament, etcetera med mera.

Allt detta och mycket mer därtill är yttringar av det ovanstående, delar i och av samma process som går omlott in i varandra och med samma mål.  Det ena kan inte skiljas från det andra. Därför kan inte delar av det anammas utan att hela paketet följer med medan bara vissa delar närsynt och halvhjärtat försöker förkastas. Allt skall ses för vad det är i sin sammanhängande helhet.

De här enskilda delarna kan fungera som dimridåer. Saker och ting kan ha mer än en funktion. HBTQ-lobben som rökridå, feminismen som blå dunster medan något samtidigt sker där bakom. Kommersialismen som flugfångare, uppsamlande och paralyserande medan det genererar andra effekter.

Sett till bakgrunden är till exempel tiggarna vid affärernas entréer sekundära petitesser i sig och den enskildes personliga tyckande om invandrare på individnivå är irrelevant och ointressant. Islam har inte kommit hit av sig självt och vad förvirrade tanter som Malena Ehrnman kväker ur sig i spalterna är att se som de tidsfördriv och lustifikationer det är, inte något viktigt eller något ämne som sorterar in under vårt karaktärsarv värt att föra vidare som en del andra mindre förekommande ämnen som förtjänar att lyftas fram mycket väl kan vara i och för sig.

Det finns anledning att förutsätta att krafter finns som önskar att oppositionella eller oppositionella i vardande skall fokusera på jämförelsevis strunt frikopplat från väsentligheter. Det är inte svårt att få intrycket om man studerar innehållet i alternativ media att så också sker i överdrivet hög grad.

De nyvaknade blickarna som blir fler och fler måste lyftas till orsaker och inte hypnotiseras av verkningar. Innan man gjort det är det närmast utsiktslöst att tro det går att se någon genomgripande lösning och tillvaron förblir obegriplig som en meningslöst olöslig gåta av lösryckta fragment om man inte ser sammanhangen i orsak och verkan.

/Erik Korpenstam


  • Publicerad:
    2015-09-01 11:10