Det var en mörk och regnig junidag då medlemmar i Svenska motståndsrörelsen och Nationell Ungdom samlades vid den gamla fornborgen Ragnhildsholmen för att lyssna till det föredrag två av kamraterna förberett. När vi närmade oss ruinerna av det som en gång var en mäktig borg kände vi historiens vingslag över oss.


(Foto: Nationellt Motstånd)

Att detta var en plats där det hade utspelats stora slag och strider var påtagligt. Det kändes ödesmättat där vi gick upp för branta stentrappor och blundade man kunde man nästan än i denna dag höra svärden klinga och stridsropen ljuda.

Då vi kommit fram och står mitt inne i ruinen börjar historien förtäljas…


(Foto: Nationellt Motstånd)

”Detta var vid 1250-talet fortfarande norsk mark, och det var Håkon Hålägg (den gamle) som lät bygga denna borg.
Hans syfte med detta var att den skulle tjäna som försvar till Norges då största stad, Kungahälla. Stridigheterna var många och fienderna likaså så ett mäktigt försvar var att föredra. Men vid början av 1300-talet ges borgen som gåva till den svenske Hertigen Erik som där efter är den som styr över Ragnhildsholmen. Håkon ger även sin dotter Ingeborg till Hertigen av Sverige som tack för hjälpen han fått av honom under en strid. På den här tiden gavs ofta kvinnor bort för att på så sätt stärka banden mellan närliggande länder och därigenom slippa strider av olika slag. Men vänskapen visade sig vara av den bräckliga sorten och bara några år därpå försöker Håkon tillsammans med Danmarks kung Erik Menved och Hertig Eriks bror Birger att storma fästningen. Deras illdåd misslyckas dock och ett tag råder lugn och ro på Ragnhildsholmen. Ingeborg föder en liten son och strax därefter bjuds hennes make Hertig Erik till ett gästabud i Nyköping. Men han återvänder aldrig från sin resa. Hans broder Birger hade tillsammans med några andra lurat dit honom för att sedan fängsla honom och låta honom svälta ihjäl. Därefter dröjer det inte många år förrän Ingeborg och lille Magnus Eriksson flyttar från borgen för att istället bosätta sig på en betydligt större, nämligen Bohus Fästning. Där kröns Hertig Eriks och Ingeborgs son till Sveriges konung vid blott tre års ålder.”


(Foto: Nationellt Motstånd)

Trots att regnet vid det här laget öser ned var det något som fick oss att dröja kvar på Ragnhildsholmen. Kanske är det den styrka man känner då man går över stenarna våra förfäder gick över för 750 år sedan. När vi slutligen beger oss där ifrån dras våra blickar en sista gång mot borgen och jag tror att vi alla kände vördnad över det arv vi lever för att försvara och bevara!

  • Publicerad:
    2005-06-08 00:00