INSÄNDARE. Asbjørn Nielsen deltog som flugan på väggen i Men In Black:s coronademonstration i Århus i helgen och reflekterar i den här artikeln över upplevelsen. 

Demonstranter håller banderoll med texten ”Svartklätt motstånd”. Foto: Nordfront.dk.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Jag deltog i Men In Black-demonstrationen den 30 januari i Århus. Följande text är min upplevelse av vad som hände den kvällen, vilka människor som arrangerade demonstrationen, vilka människor som deltog i demonstrationen, talen, polisens respons, deltagarnas politiska åsikter och mycket mera.

Men först vill jag förklara varför denna demonstration överhuvudtaget är värd att prata om.

Dessa demonstrationer har inte bara fått nationell täckning av medierna i Danmark de senaste veckorna, de har också haft fler deltagare än några andra demonstrationer jag kan komma på. Bortsett från de som handlar om välfärdsfrågor, såsom minimilöner. Eller sådant som är godkänt av systemet, som ”pride” eller ”klimatdemonstrationer”.

Det pågår alltså något här som kan locka till sig en betydlig mängd människor som har en protorevolutionär anda, och det är ett förhållandevis nytt fenomen. Därför är dessa demonstrationer värda att undersöka.

Foto: Nordfront.dk.

Själva demonstrationen

Först ska jag gå igenom kvällen, och därefter ska jag reflektera över Men in Black och demonstrationen.

Demonstrationen skulle starta vid Århus rådhusplats klockan 18:30 på lördagskvällen. Jag hade hoppat i mina varma vinterkläder, och beväpnad med en kamera och en telefon gick jag till samlingen för att kunna uppleva demonstrationen och få en djupare förståelse för denna mycket nya gaturörelse.

Redan innan jag kommer fram till Rådhusplatsen möter jag 15-20 män med stora plakat, några av dem svartklädda, och några andra i militäruniform. De var alla vid gott mod, och jag kunde förstå på dem att de också hade deltagit i några av de tidigare demonstrationerna.

När jag kommer fram till Rådhusplatsen blev jag ärligt talat överraskad över hur mycket människor som hade samlats. Jag hade förväntat mig något i stil med 200 personer, men jag skulle gissa på att vi var 500-600 personer som deltog i demonstrationen.

Foto: Nordfront.dk.

Det hela startar lugnt och stilla. Stämningen är god, några delar ut facklor, andra slår på trummor, men de flesta står och pratar i mindre grupper. Mitt på Rådhusplatsen finns en höjd, där en talare och andra arrangörer höll på att göra i ordning en mindre ljudanläggning. Även vilken typ av människor som hade dykt upp överraskade mig en smula.

Något som inte överraskade mig var att de flesta var unga, de flesta var män, och de flesta var etniska danskar, speciellt när man jämför med hela Århus befolkning.

Det som överraskade mig var att flera barnfamiljer hade dykt upp. Samt att det helt klart hade dykt upp folk från hela det politiska spektrumet. Allt från anarkokapitalister, till hippies, till nationalister och helt säkert andra nationalsocialister. Det fanns dock inga röda rosor så långt ögat kunde nå.

Efter en stund börjar talen. Dessvärre var ljudet lite lågt till en början, och det var mycket oväsen omkring, men jag ställer mig närmare och tillslut får de ordning på ljudet.

Talaren berättar om (Danmarks statsminister), Mette Fredriksen, regeringen, restriktionerna och de upprepade grundlagsbrotten. Talaren lägger stor vikt vid vad han kallar ”sundhetsfascism”, som han beskriver är när systemet tvingar befolkningen att följa alla dessa coronarestriktioner för att rädda sjukvården. Han talar också om GameStop-aktierna, och hur ”Wall Street-eliten” förlorat en massa pengar till vanligt folk, något han var riktigt glad för.

Foto: Nordfront.dk.

Efter talen tar man fram en banderoll. Man ser sedan till att alla deltagarna faller in bakom banderollen och sedan börjar man röra sig ut på den planerade rutten. Under demonstrationens gång kastades en del smällare, något som polisen inte var så glada över. Det var också på grund av smällarna som polisen hotade att upplösa demonstrationen.

Dessutom var det en grupp rasfrämmande pojkar som greps för ”trakasserier och hot om våld” mot några journalister. Men allt som allt förflöt marschen lugnt och stilla.

Under hela demonstrationen rådde en mycket festlig stämning. Det spelades hög musik, särskilt en låt, ”Mette ciao” spelades mycket. En del drack alkohol, däribland några av arrangörerna. Någon deltagare rökte hasch, och många andra brast ut i sång. Ett slagord som repeterades många gånger var: ”Frihet för Danmark, vi har fått nog”.

Den delen av demonstrationen då vi rörde oss genom byn varade åtminstone två timmar. Under dessa två timmar kunde tusentals människor se demonstrationen från sina fönster. Reaktionerna från de här personerna var mycket blandade. De allra flesta filmade marschen med sina mobiltelefoner, några vinkade och verkade glada, och andra uttryckte sin oenighet.

Under hela demonstrationen gick en mindre grupp svartklädda män med banderollen framför alla andra. Arrangörerna var noggranna med att demonstrationståget behöll sin formation. Det hela slutade en kort bit ifrån där vi började, där pressen tog bilder på demonstrationståget i en park.

Foto: Nordfront.dk.

Reflektioner efter demonstrationen

Jag vill gärna börja med det positiva, och det finns en hel del positiva saker att säga om demonstrationen. Det var bättre organiserat än vad jag hade väntat mig. Det fanns tydliga arrangörer som på förhand hade beslutat hur tillställningen skulle gå till, och som också säkerställde att utgången blev som planerat. De använde bland annat hörlurar och megafoner för att kommunicera med varandra och resten av demonstranterna.

Dessutom hade de lyckats samla 500-600 personer till en demonstration i Århus på mindre än en vecka, vilket i sig är mycket imponerande. De hade en bra känsla för hur man skulle skapa sympatiska bilder till medierna, och gjorde aktivt flera saker för att journalisterna skulle ta bra bilder. Utdelningen av facklor och användandet av banderollen hjälpte också otroligt mycket med detta.

Men viktigast av allt, så kunde man inte tvivla på att detta var en grupp människor som är trötta på de nuvarande restriktionerna. Och så använde man slagordet ”Frihet för Danmark, vi har fått nog” mängder av gånger, så att ingen i centrala Århus kunde undgå vad som försiggick.

Allt som allt är jag otroligt glad över att se ett större folkligt motstånd mot systemet, vilket jag anser att detta är.

Foto: Nordfront.dk.

Det var dock inte helt och hållet positivt. Rörelsen har tidigare haft problem med att några enskilda individer gjort dumma grejer. Såsom att kasta smällare mot andra människor, vilket också tidigare har resulterat i en större konfrontation med polisen.

Denna gången var det betydligt färre smällare än vad jag sett på videor från tidigare demonstrationer, men det förekom även denna gången. Problemet med smällare är att det ger polisen en ursäkt att stoppa demonstrationen, och det ger medierna något att fokusera på som inte har med budskapet att göra. Det är en dålig idé att ge dem onödiga angreppsmöjligheter.

Arrangörerna måste vara mycket tydliga med att smällare inte är en del av demonstrationen, och stoppa individer som tar med dem.

Ett annat problem – som är ett generellt problem vid större öppna demonstrationer – är att alla möjliga andra politiska budskap knyts till demonstrationen. Folk tar med sig symboler, musik och skyltar som nämner alla möjliga irrelevanta saker. För att ge några exempel så hade en demonstrant med sig en skylt med en anarkokapitalistisk symbol, någon annan hade skyltar som nämnde nedstängningen av Irak-kommissionen, och några andra spelade hög vänstermusik från 70-talet.

Vad man tycker om dessa budskap är helt irrelevant i detta sammanhang. Frågan är om dessa budskap måste finnas med i en demonstration mot coronarestriktionerna.

Dessutom flyttas fokus bort från det politiska och riktas istället mot det ”festliga” i demonstrationen. Något som bruk av alkohol och hasch bara gör värre. Dessutom kan det skapa en dålig bild av rörelsen, även om det var ganska få som drack och rökte.

Nationalsocialister, medlemmar och anhängare av Nordiska motståndsrörelsen vet om att storslagna demonstrationer är fruktsamma när man demonstrerar för en sak som kan lösa ett problem, istället för att bara protestera mot en given situation. Därför blir demonstrationer mot en regerings och medias agerande meningslösa, om man inte samtidigt kräver förändring, och vet vilken förändring som krävs för att vända den negativa utvecklingen i ett samhälle.

En verklig förändring sker inte genom att byta ut politikerna i Christiansborg, (Den danska parlamentsbyggnaden), eftersom det är systemet som är ruttet. En röta som inte bara genomsyrar Folketinget, men också medierna i stor grad. En verklig förändring åstadkommer man bara genom att angripa roten till förruttnelsen.

Roten är i sin tur den globalistiska elit och idén om ”demokrati” som ett skådespel för att täcka över att vi regeras av ett fåmansvälde bestående av kapitalistiska miljardärer, som genom globalistiska organisationers makt härskar över både regeringar, medier, och till sist folkets förståelse för sin omvärld.

Allmänt missnöje med systemet och eliten

Talaren uttrycker vid demonstrationen ett stort missnöje med restriktionerna, sjukvården, skattetrycket, Wall Street, eliten och politikerna i Folketinget. Han säger:

Vi har fått nog av de här rövhålen och deras vänner i politiken, den så kallade härskarklassen. De urholkar välfärden för oss alla, och de gör oss alla fattigare. De tvingar folk in i skuld, medan de själva skummar grädden, och de tror att de kan detaljstyra folk ner till minsta detalj. Det är nog nu! Och därför står vi här idag, och därför går vi den här biten idag. Vi tolererar inte detta längre!

Med all denna kritik mot systemet påminner de en smula om nationalsocialister. De saknar bara kärleken till sitt eget folk, samt vetskapen om att ”härskarklassen” domineras helt av judar, särskilt på Wall Street.

Jag har otroligt stor sympati för eran gaturörelse och önskar er det bästa. Men jag tror dessvärre inte att ni kommer att kunna förändra systemet, eftersom ni inte är organiserade nog. Dessutom har ni ingen direkt plan över vad ni skulle ersätta det nuvarande systemet med. Kommer problemet att lösas om Mette Fredriksen byts ut? Nej, det gör det inte, och det vet de mycket väl. Så vad behöver ske? Svaret är enkelt. Vi behöver en revolution!

Se filmen från demonstrationen nedan:

Har du problem med att se videon? Se den på VK här.

Ursprungligen publicerat på Nordfront.dk.

  • Publicerad:
    2021-02-03 08:00