Nationalsocialismen – vår grundpelare

IDEOLOGI. Hans Magnusson ger sig i den här artikeln på att beskriva den nationalsocialistiska världsåskådningen.

nordfront propaganda grön

I decennier har nationalsocialismen och dess anhängare bespottats och förtryckts av de som önskar få den vita västerländska civilisationen på fall, inte minst Norden. I åratal har man spridit sina lögner i samhället. Särskilt i skolorna har man lagt ned extra kurstimmar i syfte att smutskasta nationalsocialismen. Bilden av nationalsocialismen (eller ”nazismen” som våra motståndare kallar det för) är att det skulle vara den mest satanistiska och grymmaste världsåskådningen människan någonsin fört fram. Och bilden av den tyska nationalsocialismens fader Adolf Hitler är att han skulle ha varit ondskan personifierad.

Aldrig har man någonsin sett eller förklarat nationalsocialismen ur en objektiv synvinkel. Det är på tiden att en person som bekänner sig till den nationalsocialistiska världsåskådningen får förklara vad nationalsocialism egentligen är för något.

Vad är själva innebörden av denna världsåskådning som Nordiska motståndsrörelsen förfäktar? Det jag nu kommer att berätta är för många människor i dagens samhälle helt okänt.

Den biologiska världsåskådningen
Nationalsocialismen är inte enbart en politisk ideologi eller lära, inte heller är den en simpel idé skapad av en simpel människa. Även om Hitler var och är en central figur för nationalsocialismen så är han inte dess egentliga skapare. Hitler ”uppfann” inte nationalsocialismen utan han förmedlade endast nationalsocialismens budskap. Nej, nationalsocialismen är betydligt mer än en simpel politisk idé. Nationalsocialismen är en världsåskådning. Den biologiska världsåskådningen. Själva kärnan i nationalsocialismen är naturen och dess eviga lagar vilka präglar alla levande varelser på vår jord, inklusive människan. Till och med hela universum präglas av dessa oföränderliga lagar. Som nationalsocialist ser man allt levande och i synnerhet människan som biologiska varelser formade av naturen.

…vår planet har i miljoner år vandrat genom etern utan människor, och det kan hända igen om människorna glömmer att de inte har några förryckta ideologers idéer, utan kunskapen om och den hänsynslösa tillämpningen av naturens järnhårda lagar att tacka för att de står över djuren.
— Mein kampf.

Och de som försöker att bryta dessa lagar kommer att, vare sig man tycker det är rätt eller fel, straffas av naturen på ett eller annat vis. Vissa människor kanske tror att naturens lagar inte gäller dem men det är inget naturen bryr sig om. Varje människa och allt levande präglas av dessa lagar oavsett om vi vill det eller ej. Det är verkligheten. För vad är en enkel människas liv jämfört med naturen och hela universums evighet? Naturens lagar är eviga.

När människan söker uppresa sig mot naturens järnhårda logik kommer hon i strid med de principer, vilka hon själv har sin existens som människa att tacka för. Därigenom leder hennes handlande mot naturen till hennes egen undergång.
— Mein kampf.

Vilka är då naturens eviga lagar? Och vad innebär dem?

Den första och viktigaste lagen är den om att livet är en evig kamp för överlevnad. Den eviga kampen för tillvaron, eller självbevarelsedriften. Allt levande kämpar på liv och död för att skaffa sig föda och skydd i syfte att överleva. Själva målet med denna kamp är att fortplanta sig i syfte att sprida sitt släktes arvsanlag (gener) så att man på så vis kan leva även efter det att man är död. Det är därför sexualdriften är så pass stark som den är.

Ett levande exempel på detta är vår ras existens. Hade inte våra förfäder skaffat sig föda och skydd samt inte fortplantat sig med de av samma blod hade inte vår ras funnits idag. Vi är en produkt av miljontals år av evolution. Genom kamp föddes vi och genom kamp lever vi. Den dagen vi slutar att kämpa kommer vi också att dö.

Den som vill leva, måste också kämpa, och den som inte vill kämpa i denna eviga kampens värld förtjänar heller inte att leva.
— Mein Kampf

Den andra lagen, och kanske den lag som är minst lika viktig som den andra, är den lag vilken förkunnar att endast den starka överlever. Den individ, ras, art eller det släkte som inte är tillräckligt starkt nog kommer heller inte att överleva. Endast den som är starkast överlever. Den som är svag kommer att gå under. Om en levande varelse inte är tillräckligt stark för att kämpa så kommer varelsen även att dö. Naturen visar ingen nåd gällande denna lag. Om vargen inte är stark nog för att jaga så kommer den att dö av svält och om inte rådjuret är starkt nog för att fly från vargen så kommer även den att dö.

Om vårt folk fortsätter att föda allt färre barn samtidigt som vi har en massinvandring av rasfrämlingar till Sverige och Norden så kommer vi helt säkert att dö ut. Svårare än så är det inte, men vårt folk har idag glömt detta. Därför är fler barnfamiljer och stopp av invandringen samt repatriering av icke-vita folkslag den enda lösningen. Vi måste kämpa och vara starka om vi ska överleva.

All biologisk utveckling, så kallad evolution, har skett genom isolation och mutation, inte genom blandning. Mycket förenklat betyder det att en varelse har bosatt sig i ett område och efter ett tag anpassat sig efter omgivningen (mutation), framtida avkomma bär med sig denna anpassning i arvsanlaget för att slippa upprepa samma process gång på gång. Detta lär man sig i grundskolan, men av någon underlig anledning påstås det inte gälla människan. Det finns en anledning till varför vi har en enorm biologisk mångfald på vår jord. Antalet arter på jorden är över 8 miljoner. Har all denna genetiska mångfald uppkommit genom artblandning? Självklart inte, ändå talas det så varmt om mångkultur. Mångkultur strider mot naturen.

Nationalsocialism handlar om att samhället och människan lever i samklang med naturen. Det är en reaktion mot moraliskt förfall så som rasblandning, konsumtionshets, sexuella perversioner och drogmissbruk sprungna ur de döda betongstäderna vilka är totalt avskilda från naturen och de sunda värderingar som en gång stod vårt folk nära. Dessa dekadenta ”normer” bryter mot naturens eviga lagar och naturen kommer i gengäld att straffa oss för våra gärningar om inget annat görs för att återställa allt till det sunda och normala, till det naturliga.

Många har säkert någon gång i sitt liv ställt sig frågan om vad meningen med livet är. Ser vi hur naturen och dess eviga lagar har format alla levande varelser under miljontals år av evolution får vi en uppenbarelse. Meningen med livet, enligt naturen, är förädling genom kampen för överlevnad. Från generation till generation förs det genetiska arvet vidare och förändras genom olika miljöfaktorer. För individen innebär det ett oupphörligt strävande efter perfektion. Endast de bästa arvsanlagen överlever, detta ser naturen till. Genom motgångar och kamp formas och härdas individen och rasen till perfektion. Det som krävs av de båda är styrkan till överlevnad och fortplantning. Och genom kamp sållas de svaga elementen bort medan de starka överlever. Därför måste varje person jämt och ständigt kämpa trots alla motgångar för att uppnå perfektion, så att arvet kan föras vidare efter döden. Detta gäller varje biologisk organism. Det är meningen med livet.

Idag har naturens lagar ”satts ur spel” och det är upp till oss att vända på skutan. Nationalsocialismen är den enda lösningen.

Livet är en evig kamp för överlevnad och för att kunna kämpa måste du vara stark. Du måste vara stark för att överleva.

En film som författaren rekommenderar.

Ras och kultur – nationalismen
Ett folk utgörs och är beroende av två saker; sitt rasliga och kulturella arv. Folket och individen är en produkt av sitt rasliga och kulturella arv. Rasen är utan tvekan den viktigaste faktorn av de båda. I vår ras, den vita rasen, finner vi styrka och skaparkraft. Vi har i genomsnitt högre IQ än de flesta andra raser. Ingen annan har skapat mer högstående kultur än den vita människan. För att citera Hitler:

Allt vad vi nu beundrar här på jorden – vetenskap och konst, uppfinningar och tekniska underverk – har skapats av några få folk, och ursprungligen av kanske en enda ras. Av den beror också hela vår kulturs bestånd. Om de går under, sjunker med dem denna jordens skönhet i graven.
— Mein Kampf.

Kulturen är sprungen ur rasen och är även den viktig. Kulturen med dess traditioner är det andliga och materiella arv, vid sidan om det genetiska arvet, våra förfäder lämnar efter sig till oss efter deras fysiska död. Men inom oss i vårt blod, i våra gener lever de vidare efter deras ”död”. Det är det arvet vi har i uppgift att föra vidare till efterkommande generationer. Det är vår plikt gentemot våra förfäder. Den tyske nationalsocialisten Helmut Stellrecht skrev i en av sina skrifter Glauben und Handeln (Tro och handling) att:

I ditt blod bär du dina förfäders heliga arv. Du känner dem inte, alla de som har försvunnit in i det förflutnas mörker. Men de lever genom dig. De vandrar fortfarande på denna jord som förtärde dem i krig och vedermöda och vari deras kroppar sedan länge förmultnat, de lever i dig.

Ditt blod är därför något heligt. Genom det gav dina föräldrar dig inte bara en kropp, utan även hela din natur. Att förneka sitt blod är att förneka sig själv. Ingen kan ändra på det, men var och en kan själv bestämma att odla det goda och söka kväva det onda.

Ett folk som inte värnar om sitt rasliga och kulturella arv är dömt att dö ut. I dagens samhälle där vår ras inte sägs existera och där vår kultur ständigt bryts ned till fördel åt en falsk, rotlös och identitetslös ”modern kultur” finner vi ingen framtid för vårt folk. Rasen och kulturen är beroende av varandra. Om vi blandar ut eller tar död på vår ras genom till exempel rasblandning och minskad reproduktion (vilket sker idag) leder det även till vår kulturs död, ty kulturen är vår ras verk och identitet. Och om vår kultur byts ut och på så vis dör ut kommer även vår ras på sikt att dö.

Den yttersta orsaken till undergång var alltid att man glömde, att all kultur är beroende av människor och inte tvärtom, och att alltså, om en viss kultur skall bevaras, den människa som skapat den måste hållas vid liv. Detta vidlivhållande är bundet vid den järnhårda lagen att den bäste och starkare nödvändigtvis och med rätta skall segra.
— Mein Kampf.

Det folk som inte uppskattar samt sätter värde på sin kultur kommer heller inte att uppskatta och sätta värde på sig själva och sin ras vilken är grunden för kulturen. Rasens död leder till kulturens död och vice versa. Vad är vi utan vår ras och kultur? Ingenting.

Det är just av den anledningen som nationalsocialisten ständigt betonar vikten av ras och kultur. Nationalismen hyllar nationen, kulturen och slår vakt om nationalstaten och dess intressen. Nationalsocialismen hyllar rasen och kulturen och slår vakt om folkets intressen. Rasen och kulturen är själva nationalismen i nationalsocialismen. Nationalsocialismen utgår alltid ifrån vad som är bäst för vårt folk. Folket står alltid i fokus. Vi värnar om våra rasliga och kulturella intressen i alla frågor. Det som inte gynnar vårt folk förkastas och det som är till skada för vårt folk skall bekämpas med alla medel tillgängliga. Av den orsaken motsätter sig nationalsocialismen starkt massinvandring och mångkultur.

Båda två är i stark motsats till våra rasliga och kulturella intressen. Det första är ett folkutbyte där vårt folk sakta men säkert ersätts av främmande folk med annan ras. Medan kulturmarxismen bryter ned vårt folks kulturella identitet samt sätter minoriteters intressen före folkets. Enligt kulturmarxismen är vårt folks traditioner och rasliga intressen helt oviktiga. Det som är viktigt enligt kulturmarxismen är så kallade ”minoriteters rättigheter”. Vilket betyder att rasfrämlingar och sexuellt avvikande personer har den särskilda rätten att värna om sina intressen medan vårt eget folk förvägras den rätten. Dock är det inte ofta man förkunnar det rakt ut. Man understryker att vi ska vara ”medmänskliga” och ”solidariska” gentemot andra och på grund av den orsaken ska vi har massinvandring och mångkultur, även om det i längden innebär vårt folks död – för folket betyder ändå inget, enligt kulturmarxismen. Är det medmänsklighet och solidaritet att byta ut sitt eget folk? Är det medmänsklighet och solidaritet att låta kriminaliteten och arbetslösheten öka i samhället? Självklart inte.

Kärnfamiljen (alternativt storfamiljen/ätten), vilken är den naturliga och normala familjekonstellationen, är själva grundstenen för samhället och folket. Folket är förlängningen av familjen. Det borde vara glasklart för de flesta människorna. För att ett barn ska bli till krävs det att en kvinna och en man har samlag. Följaktligen är det normala och sunda att de båda tar hand om och uppfostrar barnet efter födseln, de blir en familj helt enkelt. Den som inte kan se det naturliga i detta har en skev verklighetsuppfattning. Nuförtiden är den naturliga familjen under angrepp av samma krafter som önskar få folket på fall. HBT-rörelsen (homosexuella, bisexuella och transpersoner), en del av kulturmarxismen, har ända sedan sin uppkomst aktivt kämpat mot traditionella värderingar som kärnfamiljen genom förespråkandet av onaturliga sexuella läggningar. Av den orsaken förkastar nationalsocialismen nedbrytandet av kärnfamiljen.

Nedbrytandet av kärnfamiljen är en direkt attack mot folkets innersta väsen liksom förnekandet av ras och kultur. Nationalsocialismen ämnar återställa den naturliga ordningen. Folket med dess rasliga och kulturella arv ska alltid prioriteras först.

Folkgemenskap – socialismen
Till att börja med är nationalsocialismen varken höger eller vänster. Det går inte att placera nationalsocialismen på den traditionella vänster-höger skalan. Nationalsocialismen är revolutionär, och det innebär att hela samhället måste förändras i grunden. Statsskicket, det ekonomiska systemet, synen på ras och kultur samt dagens klassamhälle måste genomgå radikala förändringar om Nordens framtid ska säkras. Folket står alltid i fokus och det är den absoluta skillnaden mellan dagens och framtidens nationalsocialistiska samhälle.

I det samhälle vi nationalsocialister ämnar att bygga i framtiden skall det råda folkgemenskap. Vad det innebär ska jag gå igenom djupare men först vill jag påpeka att nationalsocialismens socialistiska folkgemenskap inte är att förväxla med den marxistiska socialismen, som för övrigt inte är den första socialismen. Den marxistiska socialismen, även känd som kommunism, är sprungen ur juden Karl Marx och skiljer sig markant från den nationalsocialistiska folkgemenskapen. Marxismen är egentligen inte alls socialistisk, snarare tvärtemot. Karl Marx var en öppen förespråkare av klasskamp som innebär att folket plågas av inre stridigheter, klass mot klass, yrke mot yrke, landsbygd mot stadsbygd osv. Klasskampen är central för marxismen, istället för att vara lojal mot folket ska man vara lojal mot sin egen klass, man ska vara klassmedveten och kämpa för sin klass intresse mot de andra klasserna. Marxismen vänder folket mot varandra och gärna med grymt våld, ”ryska” revolutionen är ett av de mest kända exemplen.

Men för den sakens skull betyder inte det att nationalsocialismen är kapitalistisk eller borgerlig, ty kapitalismen utövar också klasskamp. Det är en stor skillnad mellan vad nationalsocialismen benämner som kapitalism och vad marxismen benämner som kapitalism. Marxismens antikapitalism riktar sig mot näringslivet, mot privata företag, mot industrikapitalet. Nationalsocialismens antikapitalism riktar sig inte mot näringslivet, den riktar sig mot finanskapitalet. Mot de inhemska och internationella privata storbankerna, de som skapar och lånar ut pengar till nationerna, som förslavar vårt folk i ränta och skuld. Oavsett om det går bra eller dåligt för ekonomin tjänar alltid den internationella storfinansen på det. Om folket ska bli fria utan ekonomiska tyglar som hindrar dem från att leva i frihet krävs det att storfinansens bojor krossas! Marxismen vill inte detta. Marxismen berör oftast inte den internationella storfinansen alls. I många fall stödjer storfinansen marxist-socialistiska partier i syfte att avleda folkets ilska mot näringslivet som är lika insnärjda i skuld- och ränteslaveriet som folket.

Nationalsocialismen motsätter sig varken privat ägande eller statligt ägande. Ledordet är alltid att samhällets väl går före egennyttan. I en folkgemenskap tillåts inte privata aktörer ha alltför stor makt i samhället, privata vinstintressen ska aldrig tillåtas gå före folkets gemensamma intressen. Ett visst privat ägande är helt acceptabelt, men inte till sådana proportioner att det är till skada för samhället. Det ställs krav på både individ och samhälle, de måste vara villiga att offra sig för varandra. För inte är det rimligt att individen ska kunna ställa krav på samhället men samhället ska inte kunna göra samma sak gentemot individen?

Den nationalsocialistiska folkgemenskapen är motsatsen till den folksplittrande marxismen. Nationalsocialismen förespråkar enighet och samarbete istället för splittring och klasskamp. Hur är det möjligt för ett folk att skapa sig en framtid om folket strider mot varandra? Dagens parlamentariska demokrati är klasskampens verktyg, varje parti företräder enbart en viss klass eller intressegrupp av folket. Inget parti företräder hela folket. Hela folkets gemensamma styrka och samarbete krävs om folkets framtid ska säkras. Arbetaren marscherandes med arbetsgivaren, bonden med stadsbon, arbetaren med forskaren, sida vid sida som folkkamrater. Arbetaren måste förstå att han behöver arbetsgivaren och arbetsgivaren måste i sin tur förstå att han behöver arbetaren, alla har en uppgift att utföra som gynnar folket. Alla arbetar för folkets bästa! Det är riktig socialism. Marxismen säger sig företräda arbetaren, nationalsocialismen företräder hela folket oavsett klasstillhörighet.

I framtidens folkgemenskap arbetar hela folket tillsammans för Nordens väl.

Ledarprincipen
Styrelseskicket av idag kännetecknas som bekant av egoism, splittring och inkompetens. Parlamentarismen strider mot vår ras natur, vårt släkte har alltid kännetecknats av starka personligheter till ledare vilka enade folket istället för att vända dem mot varandra. Hursomhelst, rent organisatoriskt som ett effektivt styrelseskick är den parlamentariska demokratin helt oduglig. Varför är den det kan somliga då fråga sig? Av den orsaken att bristen på ansvar och kompetens är helt oundviklig. Kan man verkligen på allvar tro att en hel nation kan ledas effektivt av 349 personer varav många helt saknar kompetensen till det?

I den parlamentariska demokratin är ansvarslösheten satt i system. Till att börja med väljs de olika politiska partierna med sina politiker till riksdagen av en väljarkår bestående av jämlika individer. Varje röst vägs lika och vid en frågas avgörande gäller majoritetsprincipen, vilket betyder att majoriteten styr, och det är här ansvarslösheten framträder. Vem eller vilka hålls ansvariga för beslutet? Ingen. De parlamentariska politikerna som är indelade i politiska partier väljs av och företräder väljarna i parlamentet (Sveriges riksdag). Flertalet olika viljor representerande flertalet olika intressegrupper och klasser i samhället ska ta beslut åt hela folket. Ingen av dem hålls ansvariga för besluten som tas och när ett beslut visar sig vara felaktigt och får negativa följder hänvisar man enkelt till att det var ett majoritetsbeslut eller så lägger man ansvaret på regeringen, som endast följer och verkställer parlamentets beslut. Väljarna kan heller inte ges ansvaret för besluten eftersom väljarna valde politikerna för att ta besluten åt dem från första början.

För det andra råder det fullkomlig brist på kompetens och erfarenhet. Det krävs varken kompetens eller erfarenhet för att bli en av Sveriges beslutsfattare. När en regering bildas delas det flitigt ut diverse ministerposter samt departementsposter men kompetens eller erfarenhet är inga krav, även om en del kanske besitter både kompetens och erfarenhet. I riksdagen, Sveriges lagstiftande organ, finns heller inga krav på kompetens eller erfarenhet. En industriarbetare har t.ex rätten att vara med och fatta beslut för sjukvården, ett område vilket kräver vissa kunskaper som denne inte har. En läkare har i sin tur också rätten att vara med och fatta beslut i frågor vilka rör industrin, även om läkaren inte har kunskap inom området.

Tänk er om ett företag skulle skötas enligt parlamentarismens majoritetsprincip. Istället för att företaget skulle skötas av företagschefen skulle företaget nu styras av de anställda. Konsekvensen som följer är att ingen person har ansvaret över företaget eller dess olika avdelningar och områden samt att alla de anställda bestämmer helt över företaget även om majoriteten av dem inte har kompetensen som krävs för hantering av exempelvis företagets ekonomi eller konkurrensen på marknaden. På detta vis styrs en parlamentarisk demokrati. Det ska tilläggas att de anställda givetvis kan komma med goda råd till företagschefen men i slutändan är det företagschefen, med sin överblick över driften av företaget, som har ansvaret att fatta beslut.

Låt oss till exempel tänka på en stor fältherre. När han står i begrepp att inleda ett anfall låter han inte först ha omröstning bland soldaterna om vilka åtgärder han skall vidta. Han hör sin stab, låter sakkunskapens män framlägga sina synpunkter och fattar sedan sitt beslut på grundval av dessa och sin egen praktiska insikt i saken. På samma sätt förhåller det sig med en lantbrukare eller en företagsledare. De anställda och underordnade kan naturligtvis lämna goda råd ifråga om driften men någon som har överblick över det hela måste stå i spetsen och ha ansvaret, eftersom kaos snart skulle uppstå ifall alla skulle styra. Detta är en genomgående princip för allt arbete som kräver organisation. Men när det gäller statens högsta angelägenheter ska inte dessa synpunkter få vara avgörande, då räcker det med en tillfällig, sammanrafsad partimajoritet för att ett riksbeslut ska få gälla som ”folkets mening”.”
Per Dahlberg, Den nordiska ledartanken

Lika absurt och orealistiskt som att arbetarna skulle bestämma över företaget är det som att Sveriges 349 riksdagsledamöter bestämmer över landet.

Men det finns ett alternativ till den folksplittrande och ansvarslösa parlamentariska demokratin. Alternativet innebär ett mycket mer sundare politiskt system med personligt ansvar och kompetens som grund. Alternativet är den nationalsocialistiska ledarprincipen. Denna princip förordar att en person ur folket väljs till folkets ledare. Denna ledare måste helt agera med folkets väl i åtanke vid varje beslut och måste besitta egenskaper så som offervilja, beslutsamhet, mod, trofasthet, rationellt tänkande samt kunna se saker ur ett objektivt perspektiv. Ledaren måste bedöma varje sakfråga enskilt och väga alternativen mot varandra.

Det mest centrala med ledaren är att denne har absolut personligt ansvar inför folket. Det är ledarens ansvar att upprätthålla folkgemenskapen i samhället, att ena folket genom samarbete och att inte låta någon grupp i samhället växa på grund av någon annan grupps lidande. Ledaren ska vara villig att offra sitt liv för folket. Självklart behöver ledaren ha befogenheter att fatta beslut för att denne ska kunna vara ansvarig, för om ledaren inte haft befogenhet att kunna förändra politiken kan denne heller inte ges ansvaret för den förda politiken. En ledare har makten att ta beslut men hålls samtidigt personligen ansvarig för sina handlingar.

Ledarprincipen handlar även om att rätt man placeras på rätt plats, vilket innebär att i varje politiskt område placeras en ledare med rätt kompetens för området. Till exempel måste en finansminister vara nationalekonom eller ha någon annan ekonomisk utbildning eller erfarenhet inom ekonomi. Hur det nationalsocialistiska statsskicket ska utformas i detalj är något som Nordiska motståndsrörelsens ledare Klas Lund redan har skrivit om i Framtidens styre.

I det nationalsocialistiska samhället, där folkgemenskap råder, hålls beslutsfattarna och folkets ledare personligen ansvariga för sina handlingar. Detta är folkviljan i sin sanna form, detta är ett riktigt folkstyre.

Nationalsocialismen – Motståndsrörelsens grundpelare
Nationalsocialismen är den sanna revolutionära världsåskådningen som helt ämnar att förändra samhället i grunden och är den enda kraften som är stark nog för att skapa förändring. Den nationalsocialistiska världsåskådningen vilar på naturens eviga lagar och ser även människan, med all rätt, som en biologisk livsform formad av naturen själv. Av just den orsaken är nationalsocialismen den enda åskådningen vilken är förankrad i verkligheten. Nationalsocialismen är kort och gott den totala motsatsen till dagens ”moderna” samhälle och utgör det yttersta motståndet mot det folkfientliga systemet!

Den Nordiska motståndsrörelsen bekänner sig till denna världsåskådning och genom ärlig och radikal kamp kommer Motståndsrörelsen kämpa till sista blodsdroppen för Nordens frihet. Ty inom oss brinner visionen om ett enat Norden där vårt folk lever som bröder och systrar i frihet, och nationalsocialismen utgör denna visions grundpelare.

/Hans Magnusson

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments