Nationalsocialismen – kampen för en högre sak

IDEOLOGI. Sebastian Elofsson skriver här om hur den nationalsocialistiska kampen är en kamp för högre värden.

ns symbol

Innerst inne vet var och en av oss att det är något som inte står rätt till i samhället och att det är något som fattas. Somliga uppfattar det som en underlig känsla av tomhet och kyla. Denna tomhet och kyla gnager inom oss konstant dag som natt utan uppehåll. En känsla som vi gärna vill råda bot på. Men hur ska det gå till och varför har vi denna känsla inom oss? Vår inre röst säger till oss att allt borde vara annorlunda, att vi borde agera annorlunda.

Vi lever i en värld vilken präglas av ett materiellt tänkande, ett samhälle som präglas av en överdriven konsumtionshets sprungen ur materialismen. En värld och ett samhälle där pengar, makt och egoism härskar. Jakten efter pengar, sex (i improduktivt syfte) och underhållning har till och med gått så långt att det idag är det enda vi bryr oss om. Vi förbrukar mer resurser än vad vi egentligen behöver eftersom vi låter kortsiktig girighet styra våra handlingar.

Individens materiella behov står i fokus medan allt annat anses vara obetydligt. Av den orsaken är “ekonomisk tillväxt” det man jämt och ständigt strävar efter i det moderna samhället. En människas glädje och lycka bestäms i omfattningen av hennes användning av lyxartiklar, vilket i sin tur leder till en oupphörlig konsumtionshets, ett omättligt begär efter “lycka”. Men mitt i denna all konsumtionshets glömmer man en viktig sak och det är att sådana saker alltid är temporära och kan således aldrig leda till permanent glädje och lycka. Inte undra på att många fler blir deprimerade nu än förr när vi konstant söker efter det beständiga i det obeständiga. Det är ett självdestruktivt beteende vilket genomsyrar hela samhället, en ond cirkel som måste brytas.

Materialism leder till egoism och makthunger (den själviska formen av makthunger ur en individualistisk synvinkel). Vi bryr oss enbart om oss själva. Avsaknaden av andlighet är total. Dagens samhälle och människorna som lever där kan liknas vid en grå formlös massa utan mening, som levande döda helt enkelt. Livskraften som en gång i tiden fick oss att skapa fantastiska och storslagna civilisationer verkar ha runnit ut i tidens sand. Idag har den ersatts av materialismens giriga döda hunger. Konsekvensen som följer den är en stor oas av betong, asfalt och varuhus. Vårt folk samt vi själva som individer har drabbats och plågas av en andlig pest. I denna andliga pests beståndsdelar finner vi materialismen, en syn på livet som något meningslöst. Människan är en andlig varelse, och när hon lever i en andefattig värld så vantrivs hon innerst inne. Hon blir då som en tavla utan färg, ett tomt skal, när hon dyrkar nuet istället för evigheten.

Ett tydligt exempel på att materialismen har fått ett dödligt grepp kring vårt folk är att valet av karriär eller berömmelse numera går före familjebildning. Hur kan man välja att frivilligt bli arvslös? Att helt frivilligt avbryta en tusentals år gammal evolutionär process bara för att kunna tjäna mer pengar och köpa saker du inte behöver. Allt slit och all vedermöda våra förfäder har gått igenom för vår skull, vi som är deras arv, och som tack väljer vi att göra deras liv betydelselösa. Att offra sig för sitt folk är en helt annan sak då det ibland är nödvändigt ifall folkets överlevnad står på spel.

Vart har de värderingar och starka ideal som en gång utmärkte oss försvunnit? Den orubbliga och fasta övertygelsen om någonting som är betydligt större än individen själv, den övertygelse som får oss att vilja ta oss an även de svåraste av utmaningar. Viljan att ta vara på och leva ett meningsfullt liv. Ett liv av betydelse. Vi var en gång stolta, självsäkra, starka och orädda. Människan av idag är ytlig och lever helt avskild från naturen. Hon tror inte längre på något och hon är oförmögen att känna, hon har förkastat själva livet och hon håller fast vid det döda. Men framförallt är hon rotlös, hon värnar inte längre om sin ras och hon stöter bort sin egen kultur, hennes egna identitet.

Meningsfulla ideal så som ära, lojalitet, offervilja, ansvar, mod, fanatism, disciplin och visdom brukade vara åtråvärda dygder som var man och kvinna borde besitta. Idag har dessa ideal skjutits åt sidan och blivit ersatta av egoism och girighet. Allt det vackra och sunda har förvridits till det fula och osunda. Dekadensen i samhället vet inga gränser och för att ta några exempel på detta andliga förfall kan vi ta en titt på hur den naturliga balansen har rubbats när det gäller synen på familjen, folket och livet i allmänhet. Sexuella perversioner, konsumism, underhållning och droger i form av narkotika samt överdriven förtäring av alkohol, allt det som kännetecknar ett modernt materialistiskt samhälle, dränerar livskraften ur vårt folk. Pengar, sex och droger, är detta verkligen allt livet har att erbjuda? Finns det ingen djupare mening med livet?

Tack vare materialismen är folkets existens hotad. Dock, är det inte konstigt att det har blivit såhär om man väl tänker efter lite noggrant. Individen och folket är beroende av varandra. Om individerna sätter sina egna egoistiska begär framför högre ideal, sitt folks gemensamma behov, så blir följden folkets rasliga samt kulturella upplösning. Individens misstag är således även folkets misstag. Andens död är i slutändan folkets död.

Andens förnyelse
De sjuka idéer och värderingar vilka florerar i det moderna samhället måste bytas ut till det sundare. Den andliga farsoten som vi kallar för egocentrisk materialism måste bekämpas om folkets välmående ska bli verklighet. Folksjälen skall åter väckas till liv ur sin djupa dvala! Botemedlet mot den andliga farsoten? Nationalsocialism. Som människa är man beroende av både det materiella och det andliga. Människan måste ha mat, vatten och skydd för att överleva och må bra fysiskt, samtidigt är hon i behov av en drivkraft. Något som driver henne framåt, inspirerar henne och som hon kan stå fast vid i alla lägen. De högre idealen som jag förut nämnde och kampen för folket utgör denna drivkraften.

Nationalsocialismen förkastar de lägre idealen vilka kännetecknar ett modernt materialistiskt samhälle och för fram de högre idealen som något att sträva efter.

Vi måste återigen, likt våra förfäder, vara stolta, självsäkra, starka och modiga. Ära, trohet, offervilja, ansvar, disciplin, mod, fanatism, och visdom ska ännu en gång vara de fasta och orubbliga ideal vilka den nordiska människan lutar sig på. Ett meningsfullt liv är det man strävar efter. Ett liv i kamp för familj, folk och fädernesjord. Ett samhälle där folket vill åstadkomma något meningsfullt och minnesvärt, ett samhälle fritt från materialism.

Livet är för kort och för dyrbart att slösa bort lättvindigt. Problemet är inte om eller för den delen när vi ska dö, för en sak är säker; vi ska alla förr eller senare dö. Det viktiga är hur man väljer att leva livet och hur man väljer att dö. Materiellt välstånd i form av pengar, underhållning och bekvämlighet är temporära saker men dina handlingar är permanenta. Följande citat är ett utdrag från den poetiska Eddan, den höges sång:

77. Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man.

Vi har ett syfte, vårt folk och individerna vilka utgör folket har ett syfte, en mening. Det är vårt ansvar att föra vidare våra förfäders arv till våra efterkommande och självuppoffring är enda sättet.

Blod är heligt
Det mest grundläggande vi tycks ha glömt bort är vikten av blod. Blodet som förenar oss med vår familj, vårt folk (förlängningen av familjen) och den jord vi lever av. Framförallt binder blodet samman oss med våra förfäder, de som vi är skyldiga att vara evigt tacksamma gentemot, för utan dem vore vi inget. Utan deras eviga slit och offer genom blod, svett och tårar som de genomled för vår skull och enbart vår skull, vi deras efterkommande, hade vi inte existerat. Av den orsaken är vi skyldiga likt våra förfäder att kämpa och offra för vårt folk, för våra förfäder och efterkommande. Med vårt arv skapar vi framtiden.

Vi är medvetna om det ansvar vi har med att föra vidare vår egen arvsmassa, eftersom från den och endast den flyter framtidens styrka. Vi är därför ödmjuka om våra egna bedrifter, ty de är sprungna ur det arv som vi har givits av våra förfäder utan någon ansträngning för vår egen del, men vi är också stolta över att våra egna korta liv är länkar i generationernas kedja. Vi är en bro från det förflutnas storhet till den mest avlägsnaste framtiden.
Walter Gross (chef för NSDAP:s raspolitiska byrå)

Som bärare av den nationalsocialistiska idén har jag vunnit den andliga inre friden som materialismen berövat så många andra i dagens samhälle. För mig är pengar och simpelt nöje inte nog, jag har lyssnat på mina fäders maning och väljer att med stolthet och glädje uppfylla den heliga plikten att kämpa och dö för mitt folk.

Den röst du hör inom dig är dina förfäders röst, lyssna på dem hur de viskar till dig inombords. Hör hur de manar till kamp. Att kämpa för det som är gott och att kämpa mot det som är ont. Känn deras heliga vrede fylla dig och låt deras visdom vägleda dig. Hör hur förfädernas röst ekar inom dig och hur de manar dig till strid för blod och jord! Nordisk man och kvinna, detta är er plikt!

För vad är mer meningsfullt än att kämpa för sitt folk, sitt eget kött och blod? Och vad kan skänka mer glädje och lycka än vetskapen om att det man gör är meningsfullt?

Idag kommer vi återigen på nytt att höja livets fana mot dödens doktrin, och tjäna framtiden med den trogna bekräftelsen: Blodet som vi fått av Gud är heligt.
— Walter Gross

Sprid artikeln på sociala medier!

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och skapa ett konto här.

Prenumerera
Meddela om
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments