Nationalsocialism och djurrätt

Vi får ofta frågor via e-post. En fråga som återkommit då och då är hur vi som nationalsocialister ser på djurrätt. Klas Lund svarar.

Man kan nog lugnt påstå att det nationalsocialistiska Tyskland var det land där djurrätt och miljöfrågor först fick ett ordentligt genomslag i politiken och i lagstiftningen. Som jämförelse kan man konstatera att många stater i världen fortfarande, nästan 80 år senare, inte har några som helst lagar som skyddar djur mot övergrepp och att det fortfarande endast är i norra Europa som djurrättslagstiftning har kommit en bra bit på vägen.

Nationalsocialismen utvecklade redan tidigt en organisk syn på världen, till skillnad från den förhärskande människocentrerade (antropocentriska) och geocentriska världsåskådningen som vi till stora delar ärvt från judendomen och kristendomen.

Med denna antropocentriska världsbild följde synen på djuren som skapade endast att tjäna människorna. Djuren saknade ”själ” och var bara ett slags maskiner (kyrkan, påven Pius IX, Descartes m.fl.). Nationalsocialismen opponerade sig givetvis mot detta antropocentriska synsätt. Enligt nationalsocialismen är människan också ett djur – om än högre stående – och därmed en del av den naturliga ordningen och måste följa naturens lagar. Människan var därmed heller inte automatiskt mer värd än de övriga djuren. Det nationalsocialistiska Tyskland var banbrytande när man där införde djurskyddslagar som skyddade djuren mot att utsättas för plågsamma experiment, som skyddade dem från smärtsam slakt. Man införde även ordentliga viltvårdslagar. Den grundläggande idén bakom var inte att djuren skulle skyddas för att vi människor skulle tjäna på det, utan att djuren skulle skyddas för sin egen skull.

För många ”antinazister” var denna syn på människan som en del av naturen farlig eftersom en uppvärdering av djuren nödvändigtvis ledde till en nedvärdering av människan i naturens ordning och därmed enligt dessa kritiker indirekt röjde väg för det påstådda folkmordet på judarna. Detta är i alla fall ett återkommande argument bland dem som kritiserar den nationalsocialistiska djurrättspolitiken. Ett besläktat argument används ibland mot ”miljöfanatiker” eftersom man utifrån konstaterandet att människoarten har överbefolkat jorden och därmed förstör jordens ekosystem, nödvändigtvis (hos rationella individer) även måste komma till slutsatsen att människorna är alldeles för många och att vårt antal måste reduceras på ett eller annat sätt för att livet på jorden ska räddas.

För de kristna, och för de ickekristna i västvärlden som ärvt det antropocentriska synsättet, är det mänskliga livet ansett som ”heligt”, som varandes mer värt än andra djur. Men vi förstår givetvis att någon objektiv grund för detta inte existerar utan endast bottnar i vårt subjektiva perspektiv som människor. Vi kräver helt enkelt speciella existentiella rättigheter för vår egen art grundat på en uppfattning om ”utvaldhet”.

Vi svenskar ska vara stolta över att vår store vetenskapsman Carl von Linné var en av de första som vågade gå emot de förhärskande dogmerna när han påstod att människan tillhörde primaterna och därför också var ett djur. Trots kritiken från dåtidens kristna auktoriteter hävdade han att djuren också kunde anses ha en själ och att de borde behandlas väl.

Vi är födda in i denna värld och det var inte vi som bestämde dess grundläggande lagar. Vi människor (åtminstone fram till utvecklingen av våra moderna jordbruksmetoder), precis som andra djurarter, är tvungna att döda för att leva. Men att vi är tvungna att döda i kampen för överlevnad innebär inte att vi har rätt att åsamka andra varelser onödigt lidande. Tvärtom, vi är som högstående människor, förpliktade att behandla levande varelser anständigt.

Med anständigt menar jag att vi behandlar andra levande varelser så gott det går efter de förhållanden som gäller. Så länge vi är köttätare kommer vi vara tvungna att döda andra djur för detta syfte. Men att hålla djur på ett ovärdigt eller plågsamt sätt för att maximera profit är fullständigt förkastligt. Att hålla djur i fångenskap för att framställa lyxprodukter anser jag också vara helt oacceptabelt. Jag tänker då exempelvis på de minkfarmer som fortfarande är tillåtna i vårt land.

I de nordiska länderna har djurrättsfrågorna rönt en del framgång. Men i andra delar av världen finns inget som helst rättsligt eller moraliskt skydd för djuren. Det är mycket svårt för oss att ens förstå hur illa djur kan behandlas i andra kulturer och många människor vill nog inte ens låtsas om vad som försiggår och sätter på sina skygglappar. Jag läste nyligen en artikel som handlade om hur någon djurrättsgrupp i Kina lyckats dokumentera hur tvättbjörnar skinnflås levande för deras pälsars skull. Dagen innan råkade jag på en artikel om en björnhona, också i Kina, som först hade dödat sin egen unge och sedan sig själv för att undkomma livet i fångenskap där man regelbundet tömde hennes och hennes unges gallblåsa för att tillverka någon slags medicin. Jag ville inte läsa artikeln tills dess slut. Dessa två nyheter gjorde mig illamående i flera dagar. Och detta från en kärnvapenbeväpnad kommunistdiktatur som kapitalet nu hävdar ska rädda vår ekonomi… Hur lågt har vi inte sjunkit?

Djurförsök som innebär någon form av lidande för djur bör naturligtvis vara fullständigt förbjudet. Jag anser inte att vi kan rättfärdiga plågsamma försök på djur för att kunna förse människor med läkemedel. Än mindre för andra produkter! Vi får helt enkelt försöka lösa denna forskning på annat sätt, oavsett om det kostar oss mer pengar. Djurplågeri har idag alldeles för lågt straffvärde. I en nationalsocialistisk stat hade djurplågeri betraktats som ett mycket allvarligt brott. Det är min personliga åsikt att människor som gör sig skyldiga till grova fall av djurplågeri har förverkat sin rätt att existera.

Slutligen är jag av den bestämda uppfattningen att ett nationalsocialistiskt samhälle måste arbeta hårt och målmedvetet för en återflyttning av många människor till landsbygden. Vi måste förhindra den nuvarande utvecklingen mot allt större lantbruk. Den nationalsocialistiska staten måste sträva efter småskaligt lantbruk och en större självhushållning. Staten måste ha ett mycket välutvecklat system för kontroller av djurhållning och slakterier och istället för stora centrala slakterier bör vi försöka utveckla lokal produktion och konsumtion och sträva efter att djuren i framtiden slaktas på gårdarna och inte transporteras iväg från den miljö där de levt och känner sig trygga. Överhuvudtaget bör vi bekämpa industrialiseringen av lantbruket och djurhållningen, vilket även inbegriper strikta förbud mot GMO, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.

Dela artikeln på sociala medier:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här.

Lämna en kommentar

Var den första att kommentera

Meddela om
wpDiscuz