När migration blir konflikt och krig

INSÄNDARE. Ludwig-Wilhelm Berg har läst Jonas Nilssons senaste bok.

Foto: Logik förlag.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Vad är krig?
De flesta tänker sig krig som något som innebär flyganfall, kulsprutor och stridsvagnar. Men krig är egentligen en fortsättning av politiken med andra medel (devis av Clausewitz), och dessa medel behöver inte nödvändigtvis innebära flyganfall. Den naiva föreställningen om krig, som vi får lära oss i småskolan, är att det är en konflikt mellan två parter, där båda bär en skuld till att konflikten inte kunde lösas på diplomatisk väg. Sinnebilden är två barn i en sandlåda som slåss om en leksaksbil i plast.

Sanningen är tyvärr att det räcker med att bara den ena parten önskar förgöra den andre, eller krossa den andres suveränitet, för att det skall bli krig. Då är det inte längre en tvist mellan två parter, utan den ena parten vill helt enkelt öka sin makt eller rikedom och förgöra en konkurrent, eller underkuva den svagare. Det existerar då inte några politiska lösningar.

Krig kan således sägas vara alla de medel som ligger bortom det politiskt möjliga. Våld är ofta en väsentlig komponent, men det finns flera andra komponenter: ekonomisk krigföring, förgiftning, medial propaganda, kulturpropaganda (inklusive pornografi), propaganda från underrättelsetjänster inklusive hjärntvätt, lögner, false flags, systematiskt dominansvåld såsom gruppvåldtäkter, och slutligen demografisk översvämning. Även explicit uttalade krigsförklaringar kan gälla sådant som ekonomisk krigföring och bojkotter; ett exempel är: ”Judea Declares War on Germany”, vilket stod i feta krigsrubriker i mars 1933 på många av världens största tidningar.

När migration blir konflikt – politisk gruppdynamik
Jonas NilssonPalaestra Media har skrivit en intressant bok med titeln När migration blir konflikt – politisk gruppdynamik. Det är en essäsamling från olika alster som Jonas tidigare antingen skrivit, eller hållit föredrag om på konferenser. Man kan lätt bli lite skeptisk till alla essäsamlingar som ges ut – ibland är det ett sätt att skrapa ihop gammal ”skåpmat” till en bok, och att dessa löst sammansatta saker kanske inte alltid håller ihop tråden något vidare. Men jag tycker att Jonas har lyckats fantastiskt bra med att hålla en röd tråd igenom boken, och den känns därmed tämligen helgjuten! Jonas Nilsson har en kandidatexamen i statsvetenskap från Försvarshögskolan i Stockholm.

Bokens primära tema är att ett fysiskt försvar mot okontrollerad migration är en nödvändig komponent för att undvika konflikter. I synnerhet leder frånvaro av ett sådant försvar med nödvändighet så småningom till antingen underkastelse eller någon form av våld, dvs krig. Bokens titel innehåller inte ordet krig, men temat är just att då konflikten fortsätter bortom politiskt möjliga lösningar, då är det krig.

Grupper konstitueras av sina respektive identiteter, och när grupper försöker främja sina respektive intressen så skapas en grogrund för konflikt. Migration är den största politiska frågan i vår tid (långt större än ”klimatfrågan”), och migrerande grupper har sina egna intressen som oftast är inkompatibla med varandra. Om denna migration inte skall leda till ett framtida krig så måste vi hänge oss till politiska förhandlingar och sätta gränser för vad som kan accepteras.

Skälet att jag finner boken värdefull är att i svensk debatt så undviker man oftast tal om nödvändigt våld och oundvikligt krig – det är liksom tabu att betrakta det som en oundviklig fortsättning av politik när konflikter växer sig för stora. Statsfeminismen har nära nog krossat all sund nykter diskussion om saken. Men vi måste tala om även det som är obehagligt att tala om. Det är numera många av oss som säger att nästa stora krig kommer inte att utspelas mellan stater – det kommer att utspelas inom staterna, och dessa kan mycket väl vara klassificerade som demokratier. Det blir en kombination av proxy-krig och inbördeskrig. Riktigt grisigt med andra ord.

Vi blir ofta matade med propaganda som ”förklarar” uppkomsten till vissa krig. Men oftast är det lögner, efterkonstruktioner. Ett exempel utgör det amerikanska inbördeskriget som sades handla om den amerikanska söderns slaveri. Nilsson har en intressant passage i boken (sid 94) som lyder: ”För att spåra krigsorsaken måste det fastställas vilken av de eventuella krigsanledningarna som inte hade kunnat lösas inom ramen för det politiskt möjliga.” I exemplet med det amerikanska inbördeskriget så kan man med säkerhet fastslå att det inte handlade om slaveri, eftersom det fanns en hel rad andra mer politiska lösningar som hade varit otroligt mycket billigare än att bedriva krig (som resulterade i ca 800 000 stupade). Skälet var istället en tvist om huruvida det ens existerade en rätt till secession – staten kunde helt enkelt inte acceptera att upplösas till flera stater, oavsett kostnad. Det finns inget viktigare i statens intresse än att fortsätta existera – självbevarelsedriften är existentiell. Där fanns det ingen politisk diplomatisk lösning. Lincoln skrev själv att: ”If I could save the Union without freeing any slave, I would do it.”

Jag vill nog påstå att krig och våld handlar oftast inte så mycket om pengar och rikedom som det handlar om makt och existentiell överlevnad. (Till den del som rikedom och territorier är inblandade så är det inte själva ägandet som är det primära, utan det är kontrollen över rikedomar och territorier). I konflikten med främmande folk blir det extra tydligt.

Nilsson ger flera exempel från både Sydafrika (som han känner mycket väl) och Rhodesia, där de vita har haft makt och byggt en civilisation, men där de vita i praktiken har förlorat nära nog allt. (Men de judiska finansenklaverna tycks vara ganska intakta.) Vad gick fel? Ett land som Sydafrika hade i stort sett inga svarta när boerna byggde upp landet, men nu slaktas och fördrivs de vita i parti och minut av just svarta som har kommit att totalt dominera landet. Det misstaget får vita se till att aldrig någonsin göra om!

Att försvara värdegrund, civilisation och fred
Åsikter och värdegrunder måste försvaras, inte bara på debattsidor och forum, utan det krävs mer än så. ”Kan du inte försvara dina ord, så kommer också dina ord att anpassas till dem som faktiskt kan det” (sid 25). Och: ”Att stå emot ett fientligt angrepp från andra, över tid, utan att gå på offensiven betyder att du kommer att förlora” (sid 43).

Ordet värdegrund är inte vad Nilsson använder, men jag tycker det är uppenbart att de som kallar sig nationella har en värdegrund som står i stark konflikt med den postmoderna liberala värdegrunden som man försöker pådyvla oss, och som känns helt främmande för oss. Den konflikten försöker liberalerna ”lösa” genom repression, men det kommer aldrig att fungera i längden. Antingen måste det till en politisk förhandling som medger att vårt samhälle kan härbärgera båda dessa värdegrunder, eller så måste det till en secession (eller så blir det krig).

Överlevnad innebär även att den civilisation man byggt upp också måste överleva. Och man kan inte upprätthålla en civilisation med ett annat folks barn, och man kan omöjligen ha grupper i samhället som man inte är beredd att kompromissa med. Det enda alternativet till det är att övergå till ett totalitärt styre för att säkerställa det egna folkets fortbestånd.

Fred kan bara uppnås genom konfrontation, konflikt och förhandling. Det är därför Sverige av idag inte längre kan beskrivas som fridsamt – vi har undvikit den nödvändiga konfrontationen med de som stör friden, och vi har gjort detta i en naiv förhoppning om att fred skall erhållas genom avsaknad av konflikt. Det fungerar inte!

Nilsson menar att man utöver vanlig politik även behöver en ideologi till stöd. Fritt tolkat från boken: Ideologi är en operationsplan för det egna överlevandet. Politik är ett maktspel mellan olika grupperingar, och ideologin är den egna gruppens plan för att erhålla makt och behålla makt. Det säkerställer överlevnaden för den egna gruppen. Ideologin är stridsplanen för att överleva, och om omständigheter ändras så måste även ideologin ändras.

Jag finner detta ställningstagande mycket intressant, och i huvudsak helt korrekt. I synnerhet är det viktigt att påpeka att ideologin måste ändras om omständigheterna förändras. Bland nationella så är frågan om ideologi tämligen kontroversiell. Vissa menar att frågan om ideologier är obsolet och överspelad, medan andra håller sig strikt till exempelvis nationalsocialismen. Jag för min del tror fullt ut på vad Nilsson skriver i boken om behovet av en ideologi, men är ytterst skeptisk till när man ansluter sig till någon av de färdigstöpta ideologierna såsom liberalism, kapitalism, marxism, socialism, kommunism eller även nationalsocialism för den delen. Jag tror att vi behöver skapa en slags minsta gemensam nämnare som de olika nationella fraktionerna kan enas kring. Det får bli vår stridsplan. Greg Johnson har i boken Sanning, rättvisa och ett trevligt vitt land (sid 274), samt i Det Nationalistiska Manifestet (sid 119), lagt fram fyra kristallklara politiska grundsatser för vit nationalism som inte är förhandlingsbara. Alla vita nationalister borde skriva under på dem, och ta dessa grundsatser som vår egen ”Talmud”! Den fjärde grundsatsen kan anses vara antisemitisk – ja, visst, men vi måste ju vara antisemitiska! Jag tror dock att det kan behövas fler komponenter för att utgöra en ideologi, men de komponenterna måste i viss mån vara flexibla för att kunna möta förändrade omständigheter.

Slutligen tar Nilsson upp en intressant aspekt som handlar om att bygga upp en motståndskraft mot externa grupper som vare sig är biologiskt, kulturellt eller filosofiskt kompatibla med oss: Vi kan behöva en mindre dos mångkultur inom vårt samhälle, ungefär som ett vaccin, så länge som den inte växer sig för stark. Vi har länge haft en mindre zigenarpopulation, och dess beteende under lång tid har gjort oss medvetna om ett helt annat normativt system för överlevnad, och vi kan absolut inte ha någon tillit till den gruppen. Det skapar en hälsosam resiliens.

Att vi på senare tid släppt in otroligt många fler zigenare beror näppeligen på att vi har tyckt att den redan existerande gruppen fungerade bra ihop med oss, utan det har helt andra orsaker, vilket andra författare har behandlat rätt ingående i olika böcker och mediaprojekt.

Boken När migration blir konflikt – politisk gruppdynamik kan köpas på Logik förlag, liksom böckerna Sanning, rättvisa och ett trevligt vitt land respektive Det Nationalistiska Manifestet.

/Ludwig-Wilhelm Berg

Sprid artikeln på sociala medier!

Taggat med:

Kommentarerna är efterhandsmodererade. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för innehållet i kommentaren. För att delta i diskussionen, läs våra regler här och läs våran guide för att skapa ett konto här.

3
Lämna en kommentar

Please Login to comment
2 Comment threads
1 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
3 Comment authors
KlausWäringLingonet Recent comment authors
  Subscribe  
Senaste Äldst Mest röstad
Meddela om
Lingonet
Medlem

Bra artikel, får leta boken på svartingdagiset..eh..biblioteket.

Wäring
Medlem

Att det skulle behövas ”någonting nytt” som tar oss in i framtiden har ofta nämnts från nationalistiskt håll under det passerade årtiondet, men aldrig har det definierats närmare vad det skulle innebära. Är Greg Johnsons förslag nya? Knappast. Termen Nationalism som dessa förment nytänkande använder sig av är inte heller ny. Denna önskan verkar istället handla om de som inte vill engagera sig i ett för radikalt motstånd snarare än att själva innehållet skulle vara någotning som ingen tidigare har kommit på. Denna lösa struktur med diffus substans har visat sig vara oförnuftig. Ser vi till de som förespråkar denna… Läs mer »

Klaus
Medlem

Ett kraftigt argument mot massinvasionen, dvs invasion av främlingar som lever på bekostnad av hembefolkningen, är statsskulder. Staten Sverige har höga skulder (likaså Tyskland).
Ett annat argument är att ingen, varken EU eller FN, får tvinga ihop människor som inte passar ihop.